Because I’m worth it

Det är nu 11 veckor ( 13 egentligen, men 2 veckor har jag gjort om) sedan jag började min resa mot ett hälsosammare jag. Jag är inne på 12:e och sista veckan av programmet, men det tar inte slut efter detta. Nu har jag fått in detta som en rutin i min vardag, en del av mitt liv, så jag kommer fortsätta om och om igen. De största resultaten kommer jag se om ett år eller två. Att ändra sin kropp och hälsa genom träning och kost TAR TID!

Under dessa 11 (13) veckor har jag inte handlat ett enda klädesplagg, jag har velat vänta. Det enda jag har köpt är skor och träningskläder. Igår kände jag att jag ville ut och shoppa. Vi hade inget speciellt efter jobbet och mannen är hemma. Så jag åkte iväg och strosade på shoppingcentret i över 2 timmar helt själv och jag hade tur som hittade en massa fint som jag köpte. Det var kul att kunna ta en storlek mindre och tycka att det satt bra och såg fint ut.

Jag fick en kommentar från en vän om hur mycket jag hade shoppat och jag måste säga att jag blev ledsen. Vad spelar det för roll? Jag förstår nog inte riktigt.

Efter 11 veckor av hårt kämpande med träning och kost, uppoffringar, svett och en hel del svordomar, så tycker jag att jag är VÄRD detta! 

4a1d5fb604067178519b0c275a573264

xoxo

Ett stulet liv

I helgen som gick så började jag läsa en bok som jag har haft ett tag, men liksom glömt bort. Jag köpte den på bokrean förra året tror jag. Det är en memoar av en amerikansk kvinna som blev kidnappad som 11-åring och levde som fånge och sexslav åt en man och hans hustru i 18 år innan hon blev hittad igen. 18 år!!! Bara tänk på det en stund, vad har du hunnit med på 18 år?

Jaycee är 2 år yngre än jag och hon kidnappades 6 dagar innan min 13-årsdag 1991 och blev fri i augusti 2009, samma år som jag i april födde min andra son. Det är fullkomligt svindlande att tänka på. Jag läste boken på sammanlagt 6 timmar och jag grät och grät som ett barn när hon beskrev det första mötet med sin mamma igen efter 18 år.

Jag kan inte med ord beskriva vad denna flicka fick utstå under dessa 18 år, man måste läsa boken för att ens förstå. Hon fick två barn med sin kidnappare, den första flickan fick hon när hon var 14 år…! Andra barnet kom när hon var 17 år och på något sätt blir det barnen som ger mening åt hennes liv under denna tid och när man läser är man glad att hon fick dessa barn, även om det instinktivt känns som motbjudande och hemskt.

Jag ska inte gå in på fler detaljer, för som sagt, mina ord kan inte beskriva detta livsöde. Men jag kommer aldrig glömma denna bok. Min nyfikenhet för olika slags livsöden och framförallt överlevnadshistorier av olika slag gjorde att jag köpte boken och under tiden man läser kan man inte låta bli att tänka: Vad hade jag gjort i samma situation?

xoxo

Hej måndag!

Förra veckan var lite för ostrukturerad och rörig för min smak. Jag hade planerat för dåligt och helt klart funkar jag bäst när jag har en veckoplanering att följa. Så vilken tur att det inte är värre än att jag kan ta nya tag denna vecka!

Vilken underbar helg det var på alla sätt och vis! Det var en blandning av nytta och nöje och det är den bästa kombon tycker jag! Sen är jag ju sån som person, att jag gillar att greja hemma och ser inte alltid det som jobb att fixa en massa. Så jag hade en väldigt effektiv lördag där jag fick gjort långt mer än jag trodde och i går kunde jag därmed sitta hela eftermiddagen i solen på trädäcket och läsa min bok, dricka kaffe och bara njuta! Något röd av lite för mycket sol är jag idag, men det blir fint när det lägger sig 😉

Vi började söndagen med match för A i seriespelet mot de som är ett år äldre. Och jag är SÅ SJUKT imponerad av dessa små 7- och 8-åringar! Vilket spel de har! De klassade ut de andra fullständigt med sitt passningsspel och för A blev det 1 mål och 2 assist. De är alla ett huvud kortare än sina motståndare men de är tuffa, de kämpar som djur och har ett riktigt bra spel! Alla föräldrar var väldigt imponerade. Min man var inte tränare igår, men vi stöttade och hejade som galningar ändå. Så himla kul!

C skulle egentligen också spelat match i går i sitt seriespel, men en lårkaka som en pojke i skolan gav honom satte stopp för det. Nej, jag orkar inte ens gå in på den ohyfsade ungen!

Nu är det som sagt en ny vecka och jag ska göra min planering så jag får ro i själen, haha! På fredag avslutar jag veckan med after work tillsammans med mina väninnor! Det ser jag fram emot!

Jag önskar er en fin vecka!

xoxo

Outlander

Jag är en stor älskare av kostymdrama! Downton Abbey är en serie som jag fullkomligt älskar och sörjer lite att den är slut, men som tur är kan man se den om igen om man får lust!

Jag är ofta sist på bollen när det gäller nya saker och hela världen upptäckte Outlander för några år sen när den först kom, och NU har jag hittat den! Vissa serier går mig förbi på grund av jag bara läser lite kort vad de handlar om och har då personen som skrev det inte varit tillräckligt bra på att uttrycka sig, så tappar jag intresset direkt.

Men så läste jag någonstans lite mer om Outlander och började titta. Efter 1 avsnitt var jag intresserad, efter 2 avsnitt var jag fast och efter 3 avsnitt var jag besatt!

År 1945 åker Claire till Skottland med sin man som är historiker och de besöker många mytomspunna platser. Vid en av dessa platser vidrör Claire en sten och åker plötsligt tillbaka i tiden till år 1743. Och här börjar äventyret, när hon träffar en vacker, ung skotte! Hon har ett tankesätt och kunskaper som en kvinna från 1945, men tvingas leva som kvinnorna gjorde 1743. Detta var väldigt fascinerande under första säsongen. Andra säsongen handlar om andra saker en just hennes anpassning till det nya livet.

Och jag kunde inte hjälpa att dra likheter till hur jag själv känner mig ibland. Som en outlander! Jo, jag är född och uppvuxen i Sverige, men den dagen jag bestämde mig för att flytta utomlands så visste jag inte hur mycket jag skulle förändras.

Anneli skrev om lite samma känsla häromdagen på sin blogg, så klart med andra erfarenheter men ändå, och det fick mig att tänka på detta extra mycket.

Jag märker det när jag umgås med mina vänner, när jag hör barnen berätta om sina kompisar osv. Vi är INTE en Svensson-familj. Vi är INTE som de flesta andra i vår lilla by. Min man är dessutom uppvuxen i ett annat land och har bott i många olika länder. Jag känner mig ofta annorlunda, som att jag står på utsidan och tittar in. Och då får jag känslan av att jag på något sätt går miste om något, men jag tror att detta är ren inbillning. Alla har olika sätt att leva, varför skulle vårt sätt vara sämre? Givetvis handlar det om barnen, det dåliga samvetet över att de inte får den helsvenska mellanmjölksuppväxten som många av deras vänner får. Som jag själv hade! Men återigen, vad är det som säger att något annat skulle vara sämre?

Vi tänker inte som andra i mångt och mycket, vi är influerade av ett annat tänk i och med att min man inte är svensk och jag har varit tillsammans med honom i 14 år nu. Jag kan dock bara komma på fördelar med att vara gift med just den mannen jag är gift med, och till stor del på grund av hans sätt att tänka och vara. Det var ju detta som drog mig till honom från första början då för länge sen. Han har självklart även blivit influerad av mitt svenska tänk och där på mitten har vi hittat en balans som nu präglar vårt liv och vår vardag.

Det är väldigt svårt att förklara så att folk förstår. Har man aldrig bott utomlands eller vistats i ett annat land under en längre tid, så går det inte att förstå hur detta öppnar ens ögon på ett grundligt sätt. Min värld känns så mycket större, vidare och jag är för evigt tacksam för de erfarenheter jag har skaffat mig genom min äventyrslusta när jag var yngre!

Men jag kommer nog för evigt vara en outlander. Var jag än befinner mig!

Outlander-cover.jpg

xoxo

Katt i ett tidigare liv?

De senaste 10 veckorna har jag lagt stort fokus vid att må bättre och leva lite mer hälsosamt. Med detta har också kommit att jag har lärt känna mig själv bättre och saker som jag tidigare har vetat om mig själv har både bevisats och blivit tydligare, samtidigt som vissa saker också har motbevisats.

Några saker jag har konstaterat:

Jag gillar inte alls klockslaget 15:00. Det spelar ingen roll vilken veckodag det är, helg eller vardag, ledig eller arbetar, jag gillar INTE när klockan är 15:00 för det är den tiden på dagen då jag alltid känner mig trött och oinspirerad. Något att jobba på alltså, för att försöka vända till något positivt!

Jag tränar bäst mellan 10-12 eller mellan 18-20. Alla andra tider känns det tungt och jobbigt och det blir aldrig lika bra.

Jag trivs bäst när det är kväll. Efter klockan 18 mår jag som allra bäst. Jag kan vara hur trött som helst under dagen och vilja somna stående, men efter klockan 18 är det som om jag hittar ny energi och mår alltid så bra! Kanske var jag katt i mitt tidigare liv? Kvällsmänniska är jag i alla fall, helt klart! På helgen är min stora glädje att jag inte behöver lägga mig tidigt, haha!

Jag kan mer än jag tror, jag har överraskat mig själv många gånger de senaste 10 veckorna. Exempel igår; jag hade bestämt mig för att inte pressa mig själv att träna då jag hade haft väldigt ont i magen i två dagar, något knip som inte ville gå över. Så jag åkte och handlade i lugn och ro med A och kände ingen tidspress alls, men när jag kom hem flög lusten att träna på mig och helt plötsligt hade jag ändå gjort ett pass! Se där!

Jag har lärt mig att acceptera att den typen av förändring som jag vill åstadkomma tar TID! Och för första gången i mitt liv känns det helt okej! Det finns ingen quick fix för att bli stark och tränad. DET. TAR. TID. Träningen har blivit en del av mitt liv och jag kommer inte sluta med den! Och det är precis den känslan jag ville få! Att inte se det som ett tvång eller måste, utan ett sätt att må bra, inifrån och ut!

Jag har blivit betydligt lugnare som person. Och detta är ett stort PLUS! Jag njuter av de små sakerna i livet. För hos mig är de små sakerna de stora!

xoxo

Tankar om livet

Detta är en sådan vecka då jag befinner mig mycket i mitt eget huvud. Jag funderar på saker och ting och försöker reflektera och verkligen känna efter hur jag mår, vad jag vill, vad jag känner och så vidare.

Jag tror att det har en del att göra med måndagen, då jag var ute på mitt första sök med Missing People. De andra gångerna jag har fått sms så har jag inte haft möjlighet och egentligen hade jag inte det riktigt denna gång heller, för mannen var borta och barnen själv hemma. Men de fixade det trots att jag var borta längre än vad jag tänkt.

Vi hittade inte personen som fortfarande är försvunnen och det känns hemskt. Kan inte ens föreställa mig hur de anhöriga mår! Det får en att tänka på hur man tar vardagen för given, när allt rullar på och alla är friska och inget spännande egentligen händer. Men det är ju livet! Vi lever HÄR och NU och är friska och har varandra. Jag måste påminna mig själv om det oftare!

xoxo

Ett test i viljestyrka

Jag har varit väldigt trött de senaste två veckorna. Det har varit väldigt mycket på schemat hela tiden och så har vi det här med min träning, som jag inte vill tumma på. Men i ärlighetens namn så är det inte lätt alltid och inte roligt alltid heller. Men känslan efteråt är alltid densamma.

Igår var jag själv hemma en stund på kvällen efter jobbet, det var så tyst i huset och jag satt i en stol i vardagsrummet och bokstavligen stirrade ut i luften i över en halvtimme för att försöka uppbåda kraft både i kropp och huvud att ta mig ner i källaren och träna. För om inte huvudet är med på träningen så är det svårt att få kroppen att lyssna när det börjar bli jobbigt. Flera gånger under denna halvtimme eller mer, så sa jag till mig själv att jag struntar i det, jag är för trött. Men då tänkte jag direkt på hur jag kommer känna om jag INTE tränar. Och den känslan var värre än tröttheten jag kände. Så jag reste mig, gick ner och körde ett pass med armar och mage och hela tiden tänkte jag på hur mycket jag har utvecklats. Hur jag i början knappt kunde göra en armhävning, hur jag kände mig spyfärdig efter halva passet osv. Nu kan jag göra ett helt pass och visst tar krafterna slut, men jag tar mig ändå igenom det!

Jag är på vecka 10 nu, för två veckor har jag varit tvungen att göra om igen pga att jag inte har hunnit göra veckan komplett med så många pass som det är tänkt.

Den sista tiden har jag varit slarvig med kosten, men försöker ta tag i det igen. Jag kämpar verkligen och framför allt har jag överraskat mig själv vad gäller viljestyrka! Jag, som i hela mitt liv varit expert på att ge upp all form av träning och kosthållning efter några veckor, när motivationen tryter, har nu snart tagit mig igenom 10 veckor av den hårdaste träning jag någonsin gjort. Och även under dessa 10 veckor har motivationen dalat då och då, men jag har ändå gjort det. Viljestyrkan har vunnit över negativa tankar VARJE gång!

xoxo

Hej maj

Det var en underbar långhelg vi hade! I lördags firade vi A både med barnkalas och sedan vuxenkalas på kvällen. 

Dukat för 12 barn i uterummet. Det var precis att alla stolar fick plats!


Tanken var fotbollskalas men vädret var så där. Vi lyckades dock få uppehåll mesta tiden så mannen gick iväg med alla barn till konstgräsplanen och hade en match. 

A fick massor med fina presenter och var jätteglad och nöjd!

På kvällen kom min bror med sina barn och mina föräldrar. 

Vi bjöd på lite plock och sedan lax med färskpotatis, romsås och grönsaker. Det blev väldigt uppskattat. 



Sedan ville A ha tårta, fast att jag vet att han inte är så förtjust i det. Han blev heller inte så glad för fyllningen, lemon curd, så ja, han åt grädden och jordgubbarna, haha! Sen kom han och kramade mig och viskade: ”Mamma, bry dig inte om den failade tårtan, du är lika viktigt ändå. Jag älskar dig.” Det var så sött, att jag inte dog alltså! Min älskling! 



Vi hade en väldigt trevlig kväll och det är så mysigt att kunna sitta i uterummet med ett värmeelement på och tända ljus! En av höjdpunkterna med den här tiden på året! 

Resten av ledigheten fixade vi i trädgården mesta tiden. Jag fick gjort massor och är supernöjd! En riktigt härlig ledighet och nu är vi inne i maj månad! Låt nu värmen komma!

Xoxo

Vilken dag!

För födelsedagsbarnet började dagen med skönsång (japp) från familjen och frukostbricka med fattiga riddare och så paketöppning. En ny kick, pengar och sen hade han tidigare fått nya fotbollsskor och fotbollshandskar. Det var härligt att se honom kicka iväg till skolan på sin nya present, den blev succé!

Efter skolan var det dags för fotbollsmatch. För att förstå det hela så ska jag snabbt förklara; de är väldigt många barn födda -09 i den klubben barnen spelar. Det är numera intagningsstopp och köplats som gäller. Det betyder att barnen befinner sig på många olika nivåer utvecklingsmässigt, så för att utmana de som har kommit lite längre, kanske spelat i flera år redan osv, så ansökte klubben om tillstånd hos Svenska Fotbollsförbundet för att låta ca 20 spelare få spela seriespel med de som är födda -08. Och det är alltså en sådan match som spelade igår, mot de som är 1 år äldre. Och HERREGUD vad duktiga våra spelare var! De var det bättre laget och det var otroligt härligt att se hur de kämpade för varje boll! gjorde ett mål och sen slog han en hörna som en lagkamrat gjorde mål på! De vann 2-1 och alla jublade och applåderade! Vilken bedrift! Han var SÅ glad och kommer leva på detta länge!

Sen blev det pinsamt när alla sjöng för honom efter matchen, haha!

Vädret var kallt och stundvis regn och hagel, fantastiskt aprilväder! NOT! Men skitsamma att jag inte kunde känna mina tår efteråt eller hade någon känsel i fingrarna! Det var värt varenda sekund att se denna glädje och denna kämpaglöd! Alla barnen var otroligt duktiga!

Sen åkte vi hem och tände en massa ljus och åt lasagne och sallad medan regnrusket fortsatte utanför!

Det var en väldigt fin och lyckad dag!

Vår älskade 8-åring! ♥

xoxo

8 år

Idag fyller vår älskade A 8 år!

Den 27:e april 2009 var en solig och ganska varm måndag. Jag var trött på att vara gravid och vi hade fått BF den 28:e, så jag var angelägen.

På förmiddagen gick jag ut och började greja i trädgården till radhuset vi bodde i då. Mannen var på jobbet och var på förskolan. Jobbet i trädgården gjorde tydligen susen, för jag började känna starka smärtor i magen. Efter ett tag förstod jag att det inte var förvärkar, så jag ringde till min man och sa att något var på gång. Han kom hem från jobbet runt lunchtid, sen låg jag på soffan och andades igenom värkar ett tag. Då kom jag plötsligt på att vi inte hade köpt någon mobil att ha över spjälsängen, så jag fick mannen att köra oss till köpcentrumet, medan värkarna blev starkare och starkare och mannen fick mer och mer panik och förmodligen såg framför sig hur han skulle bli tvungen att förlösa mig i bilen!

Vi kom hem och jag ringde till sjukhuset som sa att jag fick komma in när jag inte kände att jag kunde vara hemma längre. Så vid 16 tiden åkte vi in. Och klockan 20:47 föddes vår andra son. Som var en exakt kopia av storebror när han kom ut, liten och tunn med massor av svart hår! Kärlek! ♥

Idag önskade han sig fattiga riddare till frukost och mammas lasagne till middag! Och så har han blivit kallad till fotbollsmatch, så det blir en dag med allt det han älskar mest!

xoxo

Endorfiner alltså! 

Jag hade en tung dag på jobbet. Alldeles för mycket att göra och för många som drog i mig från alla håll. Till sist snurrade det runt i mitt huvud och jag kände mig på dåligt humör!

Efter jobbet skulle jag och mannen på ett möte, så jag fixade tacos till barnen som skulle vara hemma själva en stund. Efter mötet åkte mannen vidare till Danmark (ses på lördag älskling) och jag åkte hem, på en aning bättre humör än tidigare.

Medan barnen var ute och spelade fotboll så tränade jag! Och det blev ett asgrymt pass alltså! Jag var så full av energi och styrka och blev fullkomligt hög på endorfiner! Bästa känslan! Det är detta som är hela meningen med min träning! Att må bra! Och känna mig stark!


Tänk att träningen fick min dåliga dag att kännas bra och jag avslutar den på topp! Endorfiner alltså!

Bjuder på en bild på mitt svettiga osminkade fejs också! Slutkörd och jätteglad!


Xoxo

Åter till vardag

Jag skulle ljuga om jag sade att det var kul att gå upp klockan 06:00 idag, när vi har haft sovmorgon till nio, halv tio hela påsken. Vi gillar sovmorgon i vår familj. Och jag och mannen gillar att sitta uppe länge på kvällarna/nätterna, så då passar det bra med barn som sover länge också 😉

Det har varit lugna, härliga lediga dagar! Trots det dåliga, kalla vädret, så har vi fått gjort mycket i trädgården. Jag hade några saker på min lista och vi hann med allt. Igår åkte vi och handlade inför nästa projekt.

På påskafton var vi bjudna till mina föräldrar, med min bror och familj också. Vi ses inte så jätteofta, så det var trevligt att snacka ikapp med svägerskan framför allt. God mat och dryck och kusinerna lekte fint ihop!

Det var kul att jag direkt fick komplimanger för min träning, att det syns på diverse ställen på kroppen att det ger resultat! Det är så härligt med familj, för där är ingen avundsjuka inblandad, de är glada för min skull och de talar om det! Uppfriskande!

Nu har vi en fullspäckad vecka framför oss, med många olika möten på schemat på kvällarna och diverse annat. Och mannen är inte hemma! Men jag fixar det med bra planering, som vanligt! Skönt med en kort vecka eftersom tempot lär vara högt!

xoxo

Full rulle

Den här veckan är det verkligen full rulle non stop. Massor att fixa och självklart har jag en trogen lista som hjälper mig hålla reda på allt.

Jag har somnat gott om kvällarna kan jag säga! Ser fram emot några extra lediga dagar för familjetid och återhämtning.

Igår fick jag städat och påskpyntat lite.

Xoxo

Påskveckan

Trots hemskheter som sker i vårt land och i världen, så går livet vidare och vardagen fortsätter.

Jag ser fram emot en riktigt fin vecka. Vädret ser ut till att bli sämre än vad jag hade hoppats på, men jag är besluten om att göra det bästa av det och jag tror att veckan kommer bli fin på andra sätt än vädret.

Ikväll ska jag och mannen åka och handla lite saker till projekten i trädgården. För första gången på länge är jag faktiskt lite glad och uppspelt över att fixa i trädgården. Mest för att de saker vi planerar, kommer att göra trädgården både finare och mer lättskött. Och, det viktigaste av allt, jag känner ingen press, ingen panik, utan bara glädje över att fixa och dona. I min takt, på mitt sätt och så som jag tycker det blir finast!

Jag har som vanligt en lista på allt som ska fixas den här veckan och jag är peppad och glad och på riktigt bra humör! Med tanke på fredagens terrordåd, så känns det nästan pinsamt att säga att man är glad och mår bra, men å andra sidan, om jag inte tillåter mig att känna glädje och njuta av mitt liv, då har ju den här äckliga terroristen vunnit även över mig! Och det får inte hända! Mina tankar finns ändå där, hos de drabbade, det går inte att komma ifrån. ♥

maxresdefault.jpg

En helg som gick alldeles för fort

Jag hade behövt mer helg den här veckan. Men jag misströstar inte. Nästa vecka är kort och sen fyra lediga dagar ihop med familjen!

Jag fick trots allt gjort en hel del på dessa två dagar. Vi har några små projekt i trädgården och jag har fixat med båda. Vi är inte klara men säsongen har knappt börjat så jag tar det med ro!

I dag var mannen på fotbollscup med A och jag och C passade på att gå på bio och ha lite mys ihop.

Nu ser jag fram emot en ny vecka med en hel del på schemat.


Xoxo