Ett litet liv

Det tog mig 10 dagar, med paus ett par dagar när jag inte orkade, att läsa ut denna bok. Att jag inte orkade berodde på ämnet den berör, som jag inte vill avslöja för den som eventuellt vill läsa den.

49B1BCDA-2FC0-4300-8160-3AA0E8BD920C.jpeg

Den handlar om vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm och deras vänskap efter college i New York. Malcolm och JB figurerar mest i bakgrunden och främst handlar det om Jude, som man direkt förstår har råkat ut för något hemskt när han var barn, och hans vänskap med Willem.

Man får inte reda på allt om Jude på en gång, utan författaren släpper den informationen gradvis genom hela boken.

Den är en berättande bok, med långa sidor med text och mycket fakta och man måste vara beredd på att ge det tid att komma in i den få grepp om karaktärerna och man får också vara beredd på att en både fantastisk och fruktansvärd historia rullas upp framför en i långsamt tempo. Detta är en bok man måste läsa med eftertanke och inte rusa igenom.

En helt fantastisk bok där författaren besitter en enorm kunskap inom berättarkonst och inom det olika ämnen som boken vidrör.

Jag var helt känslomässigt slut efteråt och alla böcker efter den här kommer kännas som lättlästa!

Xoxo

Annonser

Vinter i Skåne

Igår blåste det så att man höll på att frysa ihjäl. Är det något jag hatar så är det blåst! Jag kan ta vilket annat typ av väder som helst, men blåst är det jag verkligen avskyr som pesten.

På kvällen började det dessutom snöa så det yrde kring huset! Är väl andra gången eller nåt, som det snöar i Skåne denna vinter.

Jadå, det ligger allt lite snö på marken!

088237D5-CEC6-4C0F-A510-0A46276C45E6

 Men nu är det 3 plusgrader och det mesta håller på att smälta bort igen.

Men jag frös så mycket när jag kom hem från jobbet igår! Satte igång en brasa direkt, tog en varm dusch och bytte om till sköna kläder!

CD70838C-EC88-4198-811B-BDD264BD9EBD

Sen hade jag en skön kväll hemma med lite diverse pyssel, läxor och så läste jag så klart min bok! Den är SÅ bra!

Vackra tulpaner piggar upp i vintermörkret!

9D70887C-AFCE-401B-8C03-A766FA50AEB8

xoxo

Den här helgen

…har jag en lista på saker att fixa där hemma. Jag riktigt längtar! Jag känner mig full av energi och ser fram emot att fixa dessa (tråk)saker som verkligen behövs! Bit för bit faller det på plats, alla förändringar jag har gjort för att känna lugn och glädje i stället för stress och ängslan.

Hemma är där jag trivs bäst just nu. Jag får nästan panik när jag måste ge mig iväg ut i affärer, förutom mataffären. Jag undviker shoppingcenter så mycket jag kan. Men jag har kommit på en sak vad gäller min milda släng av agorafobi, och det är att så fort det handlar om att vara bland mycket folk inomhus så får jag ångestkänslor redan innan jag ska iväg. Men om det handlar om att vara utomhus är det inga som helst problem. Jag antar att känslan av att vara ”instängd” i en byggnad känns jobbig. En annan sak är att jag får bara ångest när jag ska iväg själv. Har jag någon med mig så känns det helt annorlunda, är det inte märkligt? Vad beror det på liksom? I Berlin hade jag inga problem alls trots myller av människor, både inne och ute. Men jag hade familjen med mig.

Nåväl, jag ser som sagt fram emot att fixa och dona i helgen, ta hand om min familj och att läsa min bok i lugn och ro!

Jag hoppas ni får en fin helg!

You-Have-Pride-In-How-You-Take-Care-Of-Your-Family-Pride-Quote.jpg

xoxo

Läsa böcker

Ni som känner mig vet att jag älskar att läsa! Det går i perioder men jag vill alltid läsa mer än jag gör.

Men nu har jag kommit in i en läsperiod. Jag är inne på tredje boken 2018. Det är Hanya Yanagiharas bok Ett litet liv. Den är 732 sidor tjock, så bear with me, innan jag kan recensera den, det kommer nog ta en vecka till innan den är utläst. Men den hade fått så bra kritik att jag blev nyfiken och kände att jag måste läsa den. Det tar ca 70 sidor av lite trögt tempo och många namn att hålla reda på innan man kommer in i den, men det har man nytta av senare i boken, att veta vilka personerna är, så ge det en chans! Nu är jag fast! Jag återkommer som sagt med en recension!

9789100158873_200x_ett-litet-liv_haftad.jpg

Jag läste ut Christina Rickardssons bok Sluta aldrig gå på två dagar!

9F8EC7EA-51D6-4B75-BCAB-29BC0ADF7CE7

Vilken bok, så bra! Det är en självbiografi som handlar om hennes liv som gatubarn i Brasilien och hennes tid på barnhem och sedan adoption till Sverige och alla känslor därom. Den är fantastiskt bra skriven, hon skiftar mellan dåtid och nutid på ett fenomenalt sätt. Läs den, säger jag bara! Alla borde läsa den! Jag blev så berörd att jag skrev en kommentar till Christina på Instagram och hon blev glad för den, för hon tog med den i sin instastory 🙂

8F4A928D-3F5A-436C-874F-2B0C3982AD4D

Det bästa av allt med läsningen är att man blir så otroligt allmänbildad samtidigt som man blir underhållen. Det är en stor värld där ute och en massa information finns att hämta bara man ser till att göra det! Även skönlitteratur kan vara allmänbildande ju, för ofta vävs miljö, kultur och samhällsproblem in i dessa böcker, i alla fall i de flesta av de böcker jag läser. Ett litet liv är ett exempel på en sådan. Mitt intryck hittills är att den är otroligt välskriven och tar upp en mängd saker i vårt nutida samhälle!

Jag längtar redan tills jag kan börja på någon av de andra böckerna jag har liggande som väntar på mig!

xoxo

 

Gräset är inte grönare

Igår blev jag avundsjuk på en person som jag egentligen inte känner. Jag följde hennes blogg för många år sedan, vi hade lite kontakt därigenom, men sedan började bloggen anta en ytlig ton och lite för mycket självgodhet för min smak, så jag valde att sluta läsa. Förr hade jag kanske känt ett behov av att fälla en dryg kommentar om hur jag upplevde det, men jag har lärt mig genom att bli äldre (och förhoppningsvis visare) att det ligger väldigt mycket i orden tala är silver, tiga är guld. Man behöver inte trycka ner någon annan med en kommentar bara för att man själv inte håller med eller gillar det de står för. Detta är en av de stora skillnaderna mellan mig som 20-åring och mig som snart 40-åring! Nu värdesätter jag snällhet, godhet och respekt på ett helt annat sätt och känner inte att jag måste vädra min åsikt om precis allt!

Åsikter ska man ha, absolut, och man ska inte vara rädd för att uttrycka dem, men det finns alltid åsikter man kan och bör hålla för sig själv. Åsikter som enbart är till för att såra någon annan tillhör den kategorin.

7823cb3df610d79a010c7f36dc1ade4c.jpg

Okej det var ett sidospår! Tillbaka till avundsjukan jag kände igår. Vad jag blev avundsjuk på är oviktigt i sammanhanget, men mitt liv kändes plötsligt väldigt litet, innehållslöst, småtråkigt och kallt. Jag gillade inte den känslan alls! För det förringar ju allt jag har i mitt liv!

Känslan av avundsjuka satt inte i länge, men den skakade om mig. Den fick mig att tänka och fundera på varför jag kände så. Tror jag att den här människan är lyckligare än vad jag är, på grund av allt det materiella och till synes idylliska? Vet jag något om hennes liv mer än det jag såg på bloggen och på Instagram?

När jag kom hem såg jag plötsligt vårt lilla hus med andra ögon. Det är inte det stora, slottliknande hus som den här tjejen har byggt med sin familj, det är inte fullt av de senaste trenderna av möbler och saker, det är inte nyrenoverat eller något speciellt. Men det är vårt hem! Jag kom in och såg mig omkring och tänkte att vi har det kanske litet, (180 m2 fördelat på två plan) men mysigt och varmt och hemtrevligt. En vän till mig som var och hälsade på över julen, sa att vi alltid har det så mysigt, att hon alltid får en sådan lugn och skön känsla när hon kommer hem till oss. Den kommentaren värmde!

Det blev nästan genast tjafs mellan barnen när jag kom hem, jag höjde rösten och blev trött direkt. Men ändå stod jag där mitt i detta kaos, i mitt hus, och kände mig så tacksam för min familj, tjafs och allt. För mina kloka, passionerade barn som är supersmarta och duktiga i skolan, som har starka personligheter och tjafsar om vem som har rätt, vem som är bäst, som samtidigt är ödmjuka och empatiska och fulla av kärlek. För min man som har börjat ett nytt jobb och är jätteduktig på det, för det fina team vi är och bara blir bättre på ju längre tiden går.

Och det var allt som hade betydelse! Min familj, min man och mina barn! Allt det andra går att förändra, om man vill. Avundsjukan ersattes med en glädje för att den här tjejen har fått det så fint, att hon är lycklig med de beslut hon har tagit och med det hon har.

Det jag kan göra är i stället att förändra det jag har som jag inte är nöjd med och göra mer av det som får mig att må bra.

Jag är övertygad om att det fanns en mening med att jag skulle komma att tänka på den här tjejen och att jag skulle titta på hennes Instagram. Så är det ofta i mitt liv.

Amen!

xoxo

Vänskap

Det här med vänskap har aldrig varit självklart för mig.

Jag har haft bästisar, jag har haft nära vänner, jag har haft inga vänner och jag har haft tillfälliga vänner. Några har jag blivit sviken av, några har jag helt tappat kontakten med, några har det bara runnit ut i sanden med. Några finns kvar i periferin.

Kan det vara så att vissa människor kommer in i ens liv precis när man behöver just dem, när den vänskapen har ett syfte för båda parter? Och när det syftet inte längre finns eller har ebbat ut, så skiljs vägarna åt på ett sätt som i efterhand är logiskt och helt okej. Och är det inte meningen att man ska skiljas åt, så finns vänskapen alltid kvar. Jag tror det.

Jag är en person som alltid har haft få vänner, men då värdesatt den vänskapen enormt mycket. Jag ger mycket av mig själv, men blir jag sviken så finns det ingen återvändo. Då klipper jag banden direkt. Det har hänt mer än en gång.

Jag är en introvert person, det ska man veta. Läser man den här artikeln, så är det jag, nästan mitt i prick! Jag orkar och vill inte hålla många relationer igång samtidigt, jag kan inte ha många olika bekanta/vänner och en massa umgänge och bjudningar och helgerna fullbokade av sociala evenemang, det har jag inte energi eller lust till. Och har aldrig haft. Jag har alltid föredragit få, men nära vänner.

Några av de vänner jag umgås med idag har jag känt i 4-5 år. De kom in i mitt liv när jag verkligen behövde dem och vi har haft så många roliga stunder. De senaste två åren har vi glidit ifrån varandra mer och mer. Våra liv har tagit olika riktningar och vi har inte så mycket gemensamt längre, det känner jag verkligen. Men det är också helt okej, det är ju ingens fel och det är väl så livet är. Alla går sin väg och det är inte alltid som man kan följas åt och känna den där gemenskapen. Den nära relationen är borta, kanske kommer den tillbaka, kanske är den borta för alltid, men jag litar på att tiden får utvisa vad som är meningen.

Jag har alltid varit annorlunda, den med andra erfarenheter än mina vänner. Jag har gått igenom svåra saker som jag inte kan skriva om här, men som de flesta andra inte har gått igenom, och det gör att jag ofta har andra sätt att se saker och ett annat sätt att tänka. Och av någon anledning har jag också alltid fått uppleva mycket avundsjuka från människor. Men det får stå för dem ju, jag kan inte rå för hur andra ser mig eller varför de känner att jag är någon att vara avundsjuk på.

51fc4439b854b8c5d3c99d10a6c0788f.jpg

När jag var 18 år och precis hade gått ut gymnasiet, så flyttade jag till London med mina två bästa vänner. Det var ett äventyr, vi åkte dit med vars två resväskor utan att veta hur vi skulle försörja oss eller vad vi skulle göra. Det är sånt man vågar göra när man är 18 antar jag, när man är fri och livet leker.

Jag stannade dock bara en månad eller två, livet där passade aldrig riktigt mig, men om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det mer var pojkvännen jag lämnade i Sverige som lockade mig tillbaka. Pojkvännen, som senare skulle visa sig vara en komplett idiot och en hemsk människa, men det visste jag ju inte då.

Mina vänner däremot, de stannade i London i 13 år! Vi tappade kontakten ett tag efter jag hade rest hem, det var före smartphones, Facebook osv. Det var brev som gällde, e-mail var jag inte insatt i då.

Livet fortsatte och jag hann flytta utomlands igen, gifta mig och få två barn innan jag en natt hade en dröm om mina väninnor. Vad drömmen var minns jag inte, men jag vaknade upp med känslan av att jag måste hitta dem igen! Och det var hela anledningen till att jag öppnade ett Facebook-konto, något som jag varit väldigt emot och ointresserad av tidigare. (För övrigt så är jag ofta sist på bollen när det gäller nymodigheter, haha).

Jag hittade en av tjejerna direkt och när jag skickade ett PM till henne så var jag jättenervös! När hon sedan svarade med det gulligaste meddelande och ”åhhh vad hon hade tänkt på mig” osv, så började jag gråta. Det visade sig att hon nyligen hade flyttat tillbaka till Sverige med sin pojkvän och att den andra tjejen också var på väg att flytta tillbaka till Sverige. När vi träffades för första gången på 13 år så var det som att ingen tid hade flutit däremellan! Vi fann varandra direkt!

För att göra en lång historia kort, så har vi kontakt än idag, vi hörs och ses inte ofta, men när vi gör det så finns det aldrig någon bitterhet eller någon avundsjuka. Allt är precis som vanligt och jag älskar de här tjejerna, de är de mest generösa och vänliga människor jag träffat! Nu har en av dem flyttat till Malaysia, där hennes man har fått ett toppjobb, och när de var hemma över julen så hörde hon av sig och de kom hem till oss på fika! Och allt var precis som det var för ett år sen när vi sågs sist, innan de flyttade! Vi finns alltid i varandras liv även om vi inte hörs eller ses, vår vänskap är äkta och ärlig!

Ibland kan jag sakna att ha en riktigt nära vän i mitt liv på nära håll, en sån där vän som man kan skratta och gråta med, dela sitt innersta med, utan att bli dömd. Som inte är avundsjuk eller har några förväntningar på mig och där man känner att man är på samma nivå. Min man är min allra bästa vän, men det jag pratar om är vänskapen med en annan kvinna. Vissa dagar, de flesta, känns det helt okej, andra dagar är det med lite saknad jag tänker på det.

Men jag litar på att planen som finns för mig och mitt liv kommer leda de rätta människorna in i mitt liv vid de rätta tidpunkterna, samtidigt som den kommer leda andra människor ut ur mitt liv när det är rätt tidpunkt. Utan bitterhet eller ånger. Livet är för kort för det!

Jag känner att jag med detta inlägg öppnar upp mig mer än jag brukar här på bloggen, men detta inlägg är något som har legat och grott i mig länge. Nu, när jag hittade orden, så var det bara att skriva det.

elizabeth-gilbert-choose-your-thoughts.jpg

xoxo

Förändringar

2018 började direkt som ett förändringens år! Nytt jobb för mannen (han började igår), nya rutiner för oss alla och en ny bil!

Jag är stolt över min man, han vågade ta steget att bryta upp från det trygga, det bekväma, det ekonomiskt säkra, men samtidigt mentalt påfrestande, till det okända, något som innebär en utmaning, en massa nytt att lära sig, en annan bransch och helt andra förutsättningar.

Allt har sina fördelar och nackdelar så klart, men just nu ser vi bara fördelarna. Han har redan gjort stora förändringar under hösten och vintern inför det nya jobbet, ändrat rutiner, gått ner 8 kilo och investerat i en ny klassisk garderob med fina, representativa kläder. Allt för att komma i så bra form som möjligt både fysiskt och mentalt.

Vi har också gjort en stor förändring tillsammans, som är spännande och nytt för oss. Ett par förändringar har vi gjort tillsammans faktiskt, när jag tänker efter. Men det är väl det livet handlar om, att hela tiden röra sig framåt, att utvecklas, att gör morgondagen bättre än gårdagen och att sträva efter de förändringar och förbättringar som passar ens liv i det skedet som man befinner sig!

Dont-be-afraid-of-change.jpg

xoxo

Hej 2018

Mina mål och intentioner för 2018 står på första sidan i min nya anteckningsbok. Jag känner en stor inspiration inför det nya året!

2017 var snällt mot oss, vi fokuserade på att fixa saker kring huset och vi reste mycket!

Men jag tänker inte blicka tillbaka nostalgiskt, jag blickar bara framåt!

Välkommen 2018, det ska bli ett nöje att lära känna dig!

2D7E61AA-E98C-4FA3-9B00-469E7980C97D

Xoxo

Berlin

Vi hade en fantastiskt fin helg i Berlin! Vi tog flyget på fredagskvällen och det kändes bra att flyga på kvällen. Jag är van vid att alltid behöva gå upp i ottan när man ska resa och då är man sliten hela dagen och jag brukar få ont i magen och bli illamående.

40 minuter i luften från Kastrup till Berlin, helt perfekt! Tiden gick hur snabbt som helst! Sedan 20 minuter i taxi till hotellet, det kändes som den kortaste resan ever!

Hotellet var superfint, renoverat och fräscht och vi fick ett lagom stort rum med ljudisolering och alla bekvämligheter. Vi blev väldigt nöjda med vårt val!

Vi shoppade (jösses vad mannen hittade fina kläder, liiite annat utbud än hemma om man säger så), gick på olika julmarknader, drack glühwein och varm choklad, åt rostade mandlar och mycket annat. Förutom lite gnäll från barnen på lördagen så var det en weekend som jag kommer stoppa långt in i hjärtat. Tillsammanstid för hela familjen och nya upplevelser! Älskar´t!

A8018B95-EAD6-48FC-86F0-2827716953CC

182122B3-7109-4224-BD5A-95B1F59202A9B6303F8A-684C-4E04-8C65-AE581FFB364BPå byggnaden nedan så var där en ”liten” rosett runt hela huset! Älskar hur tyskarna gör så mycket av julen. Vackra dekorationer vart man än tittade!

11FB14AB-D9EF-4C0C-9152-83878260C927

CB60A618-AB1C-4D42-A6CC-BFFFB9C986FEFA465256-7F4A-4368-8CBE-8D4EE46255D4

Jag köpte så klart en Starbucksmugg, som jag gör i varje ny stad jag besöker om där finns en Starbucks.

FCA5C32C-8980-4EB0-B506-242D2DCBEB86

En av julmarknaderna vi besökte var den som råkade ut för terrordåd för nästan exakt ett år sedan, då 12 människor dog. Det kändes märkligt att promenera runt där och titta på allt fint och ha det mysigt, och samtidigt veta att exakt så gjorde de människorna också förra året, för att sekunderna senare mista livet i ett vansinnesdåd. Minnesplatsen var mäktig, med foton på en del av de döda och många, många ljus och blommor! Detta året hade de satt upp många stora betongblock runt om, för att förhindra att något sådant kunde ske igen. Vakter och poliser var där också överallt.

28F90A02-03A1-475F-9B09-C4BBBD3534F8

En massas fina saker att titta på och inte minst att äta! Ojojoj!

3380AC84-9DAA-47FD-946C-0303349E56A1ADF8F794-422D-4D8F-BD6E-3FD5595048FA9D3F088C-97C7-43C3-9382-45CAE8D16359B318D7B8-5587-40C6-AB2D-6BB1044D9011E664F8D1-A0B0-43DF-BD62-056182B56763AF903BBE-6694-4684-8F70-71532FE983190CCB1C3C-1F8C-474A-80D4-FDF7A6AC49D277AAA9A4-51F8-4FA3-9A3F-697D3AEBFF6B

Vi åt och drack gott och unnade oss att verkligen njuta!

752660CE-F196-4B7E-BEBE-6C19A417FA690DDFE664-9B6F-4D7C-A202-EF50E4F605DD8734ADF0-B744-4DE7-B52C-48876D271C3B

En del av mannens shopping! Jag hann inte fota allt, men han var väldigt glad som hittade så mycket fint som han kan ha på sig på nya jobbet. Och så mycket billigare än hemma, då tyskarna har massor med rea innan jul!

F7D2D463-BD1D-4881-AEBA-F205C7E0B5D5

Vissa affärer hade man bara råd och titta i, men oj så mycket fint!

7839E030-981A-4CB5-9BF5-5243743DF60F

Allt som allt en väldigt fin helg och firande av vårt tennbröllop! Älskar min fina familj!

54ED6255-C499-413D-9D95-0FCD7D8B2E04652933B9-D810-475D-8E0B-AA9C1B87FCBB

xoxo

1:a advent

Vilken underbar dag det blev igår! En sån där dag som är helt perfekt från början till slut! Det här är verkligen min tid på året, december och julmys!

Vi tog en lååång sovmorgon allihop, sen åt vi frukost framför tv och brasa och tittade ikapp på julkalendern. Tack och lov för SVT Play!

Jag åkte och handlade mat medan barnen gjorde läxor osv. När jag kom hem fortsatte jag med julpyntet, stjärnorna kom upp i lördags, men resten av pyntet gör jag alltid 1:a advent! I år körde jag på stilen less is more och rotade inte fram varenda pryl jag har, utan endast det jag tyckte blev fint ihop.

838DBFE7-5C14-4895-BE25-578E87CC0BE7FD7A445F-8E16-48E4-A6B0-1105EDF1E9A74FABA095-A5C9-4F2D-8181-3DB4E0C1C14ECA9226BF-24A9-4BAD-97BC-FF16D5AF67299B53E127-E19C-4017-A874-F6F78F80D3104FF546DB-66C2-4E89-809E-F02D11FE981A5EACE077-78C5-4C5F-B598-8C768EC6FD1E410CA9B1-7121-4A0D-B8CB-0CF61410E3C55AF35E54-9A7B-4B82-9C37-9D12A34BD6CF

Jag kunde äntligen börja spela min julmusik som jag älskar! Jag och C bakade lussekatter och njöt av vacker musik medan mannen och A var på fotbollsträning!

BAA2CD83-3315-4890-83F5-D3DEEF494A36

Det blev utan russin i år, för ingen gillar russin och pillar alltid bort dem, men de blev fina ändå tycker jag! Och goda framför allt!

Sen avslutade vi dagen med en god middag och det blev en kvällspromenad för mig, utan mannen den här gången, för han var trött efter träningen. Men jag hade sällskap av en podcast. Älskar podcasts! True crime är det bästa, jag har alltid tyckt att det är fascinerande, fråga mig inte varför!

Det var en riktigt bra 1:a advent! 2:a advent klär vi granen och sen är det inte långt till jul!

xoxo

Läslust

Jag har alltid gillat att läsa, ända sen jag var liten. Det brukar dock gå i vågor, beroende på andra faktorer i livet. Jag ska inte skylla på att jag inte har tiden, för den finns, det beror mer på att jag inte prioriterar läsningen alltid. Ibland fastnar jag för någon tv-serie och då sträcktittar jag tills alla säsonger är slut. Ibland är det något annat.

Jag är även en person som gillar att läsa i en fysisk bok, alltså inte på surfplattan, även om det är smidigt ibland att läsa på paddan, så föredrar jag ändå en riktig bok och jag gillar att ha mina böcker i hyllorna där hemma. Jag är väl lite gammaldags så där.

För tillfället har jag hittat tillbaka till läslusten igen. Jag läser mest skönlitteratur, men gillar även att läsa verklighetsbaserade böcker i form av livsöden, såsom Ett stulet liv, av JayceeDugard, Wild, av Cheryl Strayed, En blomma i Afrikas öken, av Waris Dirie, Pojken som kallades Det, samt de två uppföljarna till den, av Dave Pelzer. För att nämna några. De två sistnämnda läste jag för många år sen och vilka historier alltså! Det går inte att bli annat än berörd.

Min man ville att jag skulle beställa en bok till honom igår, så då passade jag på att beställa hem lite nytt till mig själv också.

Det blev dessa:

9789175037103_200x_andras-vanner_pocket

Andras vänner pga att jag har läst några böcker av Liane Moriarty och tycker hon skriver riktigt bra. Hon är även författare till boken som senare blev tv-serien Big little lies, som jag gillade jättemycket och jag har även den boken.

9789174296297_200x_ett-litet-liv_pocket

Ett litet liv pga att jag har hört mycket bra om den och kände att det är en sån bok som jag bara måste läsa.

9789174295740_200x_forfoljaren_pocket

Förföljaren av Nora Roberts pga att jag läser allt av Nora Roberts av ren vana. Jag började läsa henne när jag var 18 och har i princip alla böcker som har givits ut på svenska för Bonnier, inte det hon skriver för Harlequin. Hennes böcker är ibland lite förutsägbara, nu när man har läst så mycket av henne, men på det hela taget så är det alltid en mysig historia med härliga karaktärer och jag gillar det helt enkelt.

9789175037387_200x_sluta-aldrig-ga-fran-gatan-i-sao-paulo-till-vindeln-i-norrland_pocket

Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, pga att det är en av de här livsödena som jag gillar att läsa. För att citera Bokus: ”Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!”

Jag ska även låna Toner i natten av Jojo Moyes från min mamma. Moyes skriver fantastiskt bra och jag har älskat alla hennes böcker! Så jag ser fram emot massor av läsmys i december och under julledigheten! Åh vad jag längtar!

xoxo

 

~For all is well~

526088BF-7F3D-4D3C-A84C-C9C2DDC2797B

Snart är det december. Jag längtar! Jag längtar!

Jag känner lyckan. Jag känner friheten. Den finns där nu! Den omfamnar mig och vaggar mig. Jag är fri! Tack! 🙏

                                   Xoxo

Höstlov, svärmorsbesök och kalas

Jag hade en helt underbar helg tillsammans med barnen! Så himla mysigt vi hade det! Och mannen var jätteglad på sitt håll, Liverpool vann, han träffade sina vänner, hade kul, shoppade julklappar och njöt av en killhelg!

Jag och barnen inledde helgen på fredagen med att åka till shoppingcentret och köpa presenter till lill-kusinen. Vi åt kvällsmat där och pratade och myste. Sen åkte vi hem och barnen städade sina rum, jag fixade i ordning huset, städade badrum, dammsög, plockade undan osv, sen poppade vi popcorn och myste ner oss i soffan och tittade på film. Tända ljus, sprakande brasa och bara vara nära varandra är något av det bästa jag vet!

Barnen ville sova ihop, så det fick de naturligtvis, jag bäddade till båda på A:s rum.

På lördagen började vi i lugnt tempo. Långfrukost, brasa, kaffe och morgon-TV. Sen började jag beta av några saker på min långa lista inför svärmors besök. Barnen umgicks och senare var de med sina vänner på olika håll. Vi åkte och handlade och sen blev det återigen mys på kvällen med en massa tapas framför en film.

 Igår var det kalas hos min bror och sambo, deras minste fyllde 4 år! God mat och trevligt som alltid när man är där!

Nu är det höstlov för barnen och jag jobbar tre dagar, sen är jag ledig för att kunna umgås med svärmor, mannens syster och systerdotter. Sen har vi ju en viss kille som fyller 12 år på söndag! Vår älskade C! Vi ska fira honom på lördag och jag ska tydligen baka en massa och fixa en buffé, haha! Men jag kommer ha mycket hjälp. I morgon åker barnen till mina föräldrar och sover över, så då passar jag och mannen på att åka och handla allt vi behöver till svärmors besök och till kalaset. Lär bli en extrastor storhandling, puh!

Jag känner mig redo för veckan och humöret är på topp!

xoxo

I surrender

Jag har för mycket i huvudet för tillfället, trots listor och trots planering. Jag funderar på allt och lite till och min hjärna går på högvarv. Konstigt nog så blir jag mer effektiv de perioder det är så, vilket känns som en motsägelse. Ju mer jag har i huvudet, desto bättre utnyttjar jag tiden, desto mer får jag gjort och desto bättre går det med träning och andra saker. Är det inte märkligt?

Det är inget annat än mina egna krav på mig själv som skapar de här intensiva perioderna. Men jag har blivit bättre på att sänka kraven och till exempel låta huset vara kaos emellanåt. Trots allt är jag ändå en person som trivs bäst med ordning och reda och koll på läget, det går inte att komma ifrån, så jag lär mig hantera intensiteten bättre och bättre och framför allt så är jag medveten. Och medvetenhet skapar insikt och ger därmed också kunskap och verktyg för att hantera det på bästa sätt.

I natt sov jag bra, vilket var tacksamt. De två senaste nätterna har jag sovit oroligt. Men igår lade jag huvudet på kudden, tömde hjärnan på alla tankar och sa till mig själv att bara släppa allt. I surrender. Sen somnade jag.

surrender.jpg

Jag vaknade i morse med lite lättare huvud. Jag gjorde en översikt över det som stressar mig mest, skrev ner allt och fick en bra överblick. Det var inte så farligt som jag trodde. Allt kommer gå, allt kommer lösa sig. För det finns inget annat sätt.

Have faith in what will be. Det ligger så mycket i de orden. Och det är precis det jag behöver just nu!

xoxo