Ett stulet liv

I helgen som gick så började jag läsa en bok som jag har haft ett tag, men liksom glömt bort. Jag köpte den på bokrean förra året tror jag. Det är en memoar av en amerikansk kvinna som blev kidnappad som 11-åring och levde som fånge och sexslav åt en man och hans hustru i 18 år innan hon blev hittad igen. 18 år!!! Bara tänk på det en stund, vad har du hunnit med på 18 år?

Jaycee är 2 år yngre än jag och hon kidnappades 6 dagar innan min 13-årsdag 1991 och blev fri i augusti 2009, samma år som jag i april födde min andra son. Det är fullkomligt svindlande att tänka på. Jag läste boken på sammanlagt 6 timmar och jag grät och grät som ett barn när hon beskrev det första mötet med sin mamma igen efter 18 år.

Jag kan inte med ord beskriva vad denna flicka fick utstå under dessa 18 år, man måste läsa boken för att ens förstå. Hon fick två barn med sin kidnappare, den första flickan fick hon när hon var 14 år…! Andra barnet kom när hon var 17 år och på något sätt blir det barnen som ger mening åt hennes liv under denna tid och när man läser är man glad att hon fick dessa barn, även om det instinktivt känns som motbjudande och hemskt.

Jag ska inte gå in på fler detaljer, för som sagt, mina ord kan inte beskriva detta livsöde. Men jag kommer aldrig glömma denna bok. Min nyfikenhet för olika slags livsöden och framförallt överlevnadshistorier av olika slag gjorde att jag köpte boken och under tiden man läser kan man inte låta bli att tänka: Vad hade jag gjort i samma situation?

xoxo

Annonser

2 thoughts on “Ett stulet liv

  1. Hej Annica,

    Vilket livsöde! Man undrar ibland hur människor kan hitta den inre styrkan att gå vidare och om de någonsin blir hela igen.

    Jag vill läsa sådana där bäcker men just nu orkar jag inte öppna upp mig till den genren eftersom den är tung och kan vara känslomässigt dränerande. Men senare kanske. Just nu blir det mest kriminal- och polisromaner av typ Leif GW och Denise Rudberg.

    Tack för tipset!

    Ha en fin dag!

    Kram, Anneli

    • Hej, ja det är väldigt känslomässigt dränerande att läsa sådana böcker. Jag var inte människa på ett tag efter jag läste ut den.
      Man får välja tillfälle!

      Ha en fin dag.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s