Outlander

Jag är en stor älskare av kostymdrama! Downton Abbey är en serie som jag fullkomligt älskar och sörjer lite att den är slut, men som tur är kan man se den om igen om man får lust!

Jag är ofta sist på bollen när det gäller nya saker och hela världen upptäckte Outlander för några år sen när den först kom, och NU har jag hittat den! Vissa serier går mig förbi på grund av jag bara läser lite kort vad de handlar om och har då personen som skrev det inte varit tillräckligt bra på att uttrycka sig, så tappar jag intresset direkt.

Men så läste jag någonstans lite mer om Outlander och började titta. Efter 1 avsnitt var jag intresserad, efter 2 avsnitt var jag fast och efter 3 avsnitt var jag besatt!

År 1945 åker Claire till Skottland med sin man som är historiker och de besöker många mytomspunna platser. Vid en av dessa platser vidrör Claire en sten och åker plötsligt tillbaka i tiden till år 1743. Och här börjar äventyret, när hon träffar en vacker, ung skotte! Hon har ett tankesätt och kunskaper som en kvinna från 1945, men tvingas leva som kvinnorna gjorde 1743. Detta var väldigt fascinerande under första säsongen. Andra säsongen handlar om andra saker en just hennes anpassning till det nya livet.

Och jag kunde inte hjälpa att dra likheter till hur jag själv känner mig ibland. Som en outlander! Jo, jag är född och uppvuxen i Sverige, men den dagen jag bestämde mig för att flytta utomlands så visste jag inte hur mycket jag skulle förändras.

Anneli skrev om lite samma känsla häromdagen på sin blogg, så klart med andra erfarenheter men ändå, och det fick mig att tänka på detta extra mycket.

Jag märker det när jag umgås med mina vänner, när jag hör barnen berätta om sina kompisar osv. Vi är INTE en Svensson-familj. Vi är INTE som de flesta andra i vår lilla by. Min man är dessutom uppvuxen i ett annat land och har bott i många olika länder. Jag känner mig ofta annorlunda, som att jag står på utsidan och tittar in. Och då får jag känslan av att jag på något sätt går miste om något, men jag tror att detta är ren inbillning. Alla har olika sätt att leva, varför skulle vårt sätt vara sämre? Givetvis handlar det om barnen, det dåliga samvetet över att de inte får den helsvenska mellanmjölksuppväxten som många av deras vänner får. Som jag själv hade! Men återigen, vad är det som säger att något annat skulle vara sämre?

Vi tänker inte som andra i mångt och mycket, vi är influerade av ett annat tänk i och med att min man inte är svensk och jag har varit tillsammans med honom i 14 år nu. Jag kan dock bara komma på fördelar med att vara gift med just den mannen jag är gift med, och till stor del på grund av hans sätt att tänka och vara. Det var ju detta som drog mig till honom från första början då för länge sen. Han har självklart även blivit influerad av mitt svenska tänk och där på mitten har vi hittat en balans som nu präglar vårt liv och vår vardag.

Det är väldigt svårt att förklara så att folk förstår. Har man aldrig bott utomlands eller vistats i ett annat land under en längre tid, så går det inte att förstå hur detta öppnar ens ögon på ett grundligt sätt. Min värld känns så mycket större, vidare och jag är för evigt tacksam för de erfarenheter jag har skaffat mig genom min äventyrslusta när jag var yngre!

Men jag kommer nog för evigt vara en outlander. Var jag än befinner mig!

Outlander-cover.jpg

xoxo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s