Vilken dag!

För födelsedagsbarnet började dagen med skönsång (japp) från familjen och frukostbricka med fattiga riddare och så paketöppning. En ny kick, pengar och sen hade han tidigare fått nya fotbollsskor och fotbollshandskar. Det var härligt att se honom kicka iväg till skolan på sin nya present, den blev succé!

Efter skolan var det dags för fotbollsmatch. För att förstå det hela så ska jag snabbt förklara; de är väldigt många barn födda -09 i den klubben barnen spelar. Det är numera intagningsstopp och köplats som gäller. Det betyder att barnen befinner sig på många olika nivåer utvecklingsmässigt, så för att utmana de som har kommit lite längre, kanske spelat i flera år redan osv, så ansökte klubben om tillstånd hos Svenska Fotbollsförbundet för att låta ca 20 spelare få spela seriespel med de som är födda -08. Och det är alltså en sådan match som spelade igår, mot de som är 1 år äldre. Och HERREGUD vad duktiga våra spelare var! De var det bättre laget och det var otroligt härligt att se hur de kämpade för varje boll! gjorde ett mål och sen slog han en hörna som en lagkamrat gjorde mål på! De vann 2-1 och alla jublade och applåderade! Vilken bedrift! Han var SÅ glad och kommer leva på detta länge!

Sen blev det pinsamt när alla sjöng för honom efter matchen, haha!

Vädret var kallt och stundvis regn och hagel, fantastiskt aprilväder! NOT! Men skitsamma att jag inte kunde känna mina tår efteråt eller hade någon känsel i fingrarna! Det var värt varenda sekund att se denna glädje och denna kämpaglöd! Alla barnen var otroligt duktiga!

Sen åkte vi hem och tände en massa ljus och åt lasagne och sallad medan regnrusket fortsatte utanför!

Det var en väldigt fin och lyckad dag!

Vår älskade 8-åring! ♥

xoxo

Annonser

8 år

Idag fyller vår älskade A 8 år!

Den 27:e april 2009 var en solig och ganska varm måndag. Jag var trött på att vara gravid och vi hade fått BF den 28:e, så jag var angelägen.

På förmiddagen gick jag ut och började greja i trädgården till radhuset vi bodde i då. Mannen var på jobbet och var på förskolan. Jobbet i trädgården gjorde tydligen susen, för jag började känna starka smärtor i magen. Efter ett tag förstod jag att det inte var förvärkar, så jag ringde till min man och sa att något var på gång. Han kom hem från jobbet runt lunchtid, sen låg jag på soffan och andades igenom värkar ett tag. Då kom jag plötsligt på att vi inte hade köpt någon mobil att ha över spjälsängen, så jag fick mannen att köra oss till köpcentrumet, medan värkarna blev starkare och starkare och mannen fick mer och mer panik och förmodligen såg framför sig hur han skulle bli tvungen att förlösa mig i bilen!

Vi kom hem och jag ringde till sjukhuset som sa att jag fick komma in när jag inte kände att jag kunde vara hemma längre. Så vid 16 tiden åkte vi in. Och klockan 20:47 föddes vår andra son. Som var en exakt kopia av storebror när han kom ut, liten och tunn med massor av svart hår! Kärlek! ♥

Idag önskade han sig fattiga riddare till frukost och mammas lasagne till middag! Och så har han blivit kallad till fotbollsmatch, så det blir en dag med allt det han älskar mest!

xoxo

Endorfiner alltså! 

Jag hade en tung dag på jobbet. Alldeles för mycket att göra och för många som drog i mig från alla håll. Till sist snurrade det runt i mitt huvud och jag kände mig på dåligt humör!

Efter jobbet skulle jag och mannen på ett möte, så jag fixade tacos till barnen som skulle vara hemma själva en stund. Efter mötet åkte mannen vidare till Danmark (ses på lördag älskling) och jag åkte hem, på en aning bättre humör än tidigare.

Medan barnen var ute och spelade fotboll så tränade jag! Och det blev ett asgrymt pass alltså! Jag var så full av energi och styrka och blev fullkomligt hög på endorfiner! Bästa känslan! Det är detta som är hela meningen med min träning! Att må bra! Och känna mig stark!


Tänk att träningen fick min dåliga dag att kännas bra och jag avslutar den på topp! Endorfiner alltså!

Bjuder på en bild på mitt svettiga osminkade fejs också! Slutkörd och jätteglad!


Xoxo

Åter till vardag

Jag skulle ljuga om jag sade att det var kul att gå upp klockan 06:00 idag, när vi har haft sovmorgon till nio, halv tio hela påsken. Vi gillar sovmorgon i vår familj. Och jag och mannen gillar att sitta uppe länge på kvällarna/nätterna, så då passar det bra med barn som sover länge också 😉

Det har varit lugna, härliga lediga dagar! Trots det dåliga, kalla vädret, så har vi fått gjort mycket i trädgården. Jag hade några saker på min lista och vi hann med allt. Igår åkte vi och handlade inför nästa projekt.

På påskafton var vi bjudna till mina föräldrar, med min bror och familj också. Vi ses inte så jätteofta, så det var trevligt att snacka ikapp med svägerskan framför allt. God mat och dryck och kusinerna lekte fint ihop!

Det var kul att jag direkt fick komplimanger för min träning, att det syns på diverse ställen på kroppen att det ger resultat! Det är så härligt med familj, för där är ingen avundsjuka inblandad, de är glada för min skull och de talar om det! Uppfriskande!

Nu har vi en fullspäckad vecka framför oss, med många olika möten på schemat på kvällarna och diverse annat. Och mannen är inte hemma! Men jag fixar det med bra planering, som vanligt! Skönt med en kort vecka eftersom tempot lär vara högt!

xoxo

Full rulle

Den här veckan är det verkligen full rulle non stop. Massor att fixa och självklart har jag en trogen lista som hjälper mig hålla reda på allt.

Jag har somnat gott om kvällarna kan jag säga! Ser fram emot några extra lediga dagar för familjetid och återhämtning.

Igår fick jag städat och påskpyntat lite.

Xoxo

Påskveckan

Trots hemskheter som sker i vårt land och i världen, så går livet vidare och vardagen fortsätter.

Jag ser fram emot en riktigt fin vecka. Vädret ser ut till att bli sämre än vad jag hade hoppats på, men jag är besluten om att göra det bästa av det och jag tror att veckan kommer bli fin på andra sätt än vädret.

Ikväll ska jag och mannen åka och handla lite saker till projekten i trädgården. För första gången på länge är jag faktiskt lite glad och uppspelt över att fixa i trädgården. Mest för att de saker vi planerar, kommer att göra trädgården både finare och mer lättskött. Och, det viktigaste av allt, jag känner ingen press, ingen panik, utan bara glädje över att fixa och dona. I min takt, på mitt sätt och så som jag tycker det blir finast!

Jag har som vanligt en lista på allt som ska fixas den här veckan och jag är peppad och glad och på riktigt bra humör! Med tanke på fredagens terrordåd, så känns det nästan pinsamt att säga att man är glad och mår bra, men å andra sidan, om jag inte tillåter mig att känna glädje och njuta av mitt liv, då har ju den här äckliga terroristen vunnit även över mig! Och det får inte hända! Mina tankar finns ändå där, hos de drabbade, det går inte att komma ifrån. ♥

maxresdefault.jpg

En helg som gick alldeles för fort

Jag hade behövt mer helg den här veckan. Men jag misströstar inte. Nästa vecka är kort och sen fyra lediga dagar ihop med familjen!

Jag fick trots allt gjort en hel del på dessa två dagar. Vi har några små projekt i trädgården och jag har fixat med båda. Vi är inte klara men säsongen har knappt börjat så jag tar det med ro!

I dag var mannen på fotbollscup med A och jag och C passade på att gå på bio och ha lite mys ihop.

Nu ser jag fram emot en ny vecka med en hel del på schemat.


Xoxo

Du gamla, du fria…

Bara några timmar efter att jag skrev föregående inlägg så hände det. Det som har känts som bara en tidsfråga men något man ändå inte kan låta bli att chockas över. Terrorattack i Sverige!


Fyra människoliv har släckts. Ännu fler har skadats, kanske för livet. Och ALLA svenskar har berörts!

I pray for Stockholm. I pray for us all!

Xoxo

Hope Floats

Jag har ett väldigt tydligt minne av en händelse från när jag i 23-års åldern. Jag bodde själv i en lägenhet vid havet, jag hade ett jobb, jag hade en bil, jag hade vänner och vi festade och umgicks och jag kände mig så fruktansvärt ensam.

Jag satt hemma en kväll och tittade på filmen Hope Floats, med Sandra Bullock och Harry Connick Jr. (En väldigt bra film som jag har sett många gånger sen dess. Jag var och är en riktig filmnörd och numera också serienörd!)

Jag minns att när filmen slutade så började jag gråta och kunde inte sluta. Jag grät och grät och grät och jag minns hur jag tänkte att jag aldrig kommer träffa en man som jag kan älska och som älskar mig tillbaka, att jag aldrig skulle få den där familjen som jag hade drömt om. Allt jag önskade mig då när jag satt där och grät,  var att träffa någon att älska och att få en familj! Det kändes som att det var hela meningen med mitt liv!

Ett år senare träffade jag mannen som jag numera är gift med. Året efter det blev vi ett par och ytterligare två år senare föddes vår första son!

Jag påminns ofta om denna händelse, denna känsla av hopplöshet och sorg och ensamhet som jag kände då. Spåren efter den kvällen blev djupa! Numera är det med ödmjukhet och tacksamhet som jag minns den!

Jag har allt jag drömde om att få! Jag behöver inte mer!

Extra känslig är jag i dessa dagar när man möts av bilder på bussolyckan där tre familjer miste sina barn och av bilder på barn som kämpar för sina liv efter nervgasattacken i Syrien. Jag mår illa av att tänka på vad dessa föräldrar och barn går igenom. Det är för jobbigt att ta in.

Allt jag kan göra är att krama min familj extra mycket och vara tacksam för att vi har varandra och vår hälsa!

Denna film kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!

(Harry Connick Jr, hot damn säger jag, haha)

9b150c060d7cdf6f20e9bc8c29133eee

xoxo

När man är positiv!

Den sista tiden har jag känt mig riktigt positiv och peppad och glad, inte för att mitt liv är perfekt eller annorlunda än det var för ett halvår sen, utan snarare för att jag har fokuserat på allt som är BRA i mitt liv, i stället för de saker som skulle kunna vara bättre eller de saker som jag önskar jag hade eller jag kunde göra.

Och det är otroligt hur mycket lättare det är att tackla problem när man är positiv i sitt tänkande. För problem slutar man aldrig att få. Och igår kom det som ett brev på posten. Bokstavligen! Men jag deppade inte ihop, jag fällde inga tårar, jag blev inte ens upprörd. Jag bara konstaterade fakta och vidtog åtgärder. Igår kväll funderade jag och funderade och när jag vaknade i morse hade lösningen presenterat sig. Jag är stolt över mig själv hur långt jag har kommit genom att aktivt träna mig själv att styra mina tankar till det positiva, även när saker tynger en.

105923-Napoleon-Hill-Quote-A-positive-mind-finds-a-way-it-can-be-done-a

Jag vaknade förvisso med huvudvärk, för mycket tänkande igår kanske, haha! Men en Iprén och det känns lite bättre. Solen skiner, min kropp värker av träning and I freakin’ love it!!

You-cant-live-a-positive-life-with-a-negative-mind.

xoxo

Vårkänslor, på gott och ont

Ja man kan inte annat än att få vårkänslor nu när solen skiner nästan varje dag och man börjar gräva fram vårkläderna ur garderoben.

I fredags vårstädade jag uterummet, vilket gick snabbare än det brukar, för denna gången hade vi inte så mycket skräp som övervintrade där ute. Annars är det en klassiker på vintern, allt möjligt skräp man inte vet vad man ska göra med åker ut där.

Nu känns det underbart att kunna öppna upp dörren och få ett extra rum där ute i ett halvår ungefär!

Några små påskliljor fick också flytta in, men än har jag inte planterat utomhus.

Det finns en sak som jag tycker är jobbig på våren och sommaren och det är detta osynliga krav på att man ska vara ute varenda soltimme, ständigt fixa och dona och ha fina blommor och påta i trädgården och hålla snyggt där, samtidigt som man gärna ska renovera något eller på något vis ha ett eller (helst) flera projekt på gång. Man ska grilla, ha mysiga sommarkvällar med vänner och dricka rosévin och skratta medan barnen leker fint tillsammans. På semestern ska man resa, uppleva och bara ha det så himla underbart precis hela tiden. Och allt detta måste naturligtvis postas på Instagram eller Facebook. Annars har det inte hänt ju. Eller?

Jag förstår att detta handlar om mig själv och mina krav och min brist på att separera vad JAG vill och vad jag tror förväntas av mig, men jag känner samma panikliknande känsla varje år. Allt detta ovan är saker jag gärna gör, vem vill inte njuta i det fina vädret, grilla, dricka rosé eller resa! Men med social media kommer den här pressen utifrån att ”alla andra” gör en massa och mitt liv är ganska patetiskt och innehållslöst stundvis.

Min man skulle aldrig känna så här! Han är vad som kallas unfuckwithable.

img_4391

Han har dessutom varken Insta eller FB. Och han skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker. Så skönt det måste vara! Jag har kommit en bit på vägen också vad gäller det, men jag kan inte säga att jag är unfuckwithable än. Så en note to self den här våren och sommaren är just detta, att ta det lugnt, andas och inte stressa upp mig över vad alla andra gör eller inte gör i hem och trädgård och vilka resor de tar. Jag mår verkligen inte bra av det.

Jag tänker ofta på ungdomarna som växer upp nu med social media. En 17-årig tjej år 2017 är så mycket äldre än vad jag var när jag var 17. De är så mycket mer medvetna, upplysta och besitter betydligt mer kunskap om livet än vad jag gjorde vid samma ålder. Internet hade ju nästan precis börjat komma in i hushållen på den tiden, världen tedde sig mindre på något vis, man hade inte lika stor tillgång till information och framför allt så visste man inte vad alla gjorde eller var alla var hela tiden på fritiden! Och jag tror inte att jag någonsin brydde mig om vad alla gjorde heller eller ens ägnade det en tanke! Detta behov att alltid visa upp var man är och vad man gör! Så konstigt egentligen! Så jag tror samtidigt att social media är en stor press för dagens ungdom. De ser vänner som går på fester som de själva inte är bjudna till, vänner som köper nya kläder som de själva inte har råd med kanske osv. En massa sånt. Det kan inte vara lätt. Absolut inte! Jag är snart 39 och har ändå inte lärt mig!img_4751

xoxo

Lite självinsikt tack! 

Varje dag stöter jag på folk som inte har någon som helst insikt i hur det är att vara en bra medmänniska, som trampar vidare i livet utan att över huvud taget reflektera över vad som är rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt! Min arbetsplats är inget undantag, även om vi är få. Där är framför allt två kollegor som inte vet hur man beter sig på ett kontor och som dessutom själva tycker att de är hysteriskt roliga och häftiga. Vi snackar om vuxna män i 45-års åldern! Jag spyr!

Det kryper i hela kroppen på mig, men man är tvingad att samexistera och då får jag göra det bästa utav det. Jag har skinn på näsan och tar ingen skit, är inte rädd för att stå på mig, så på det sättet är det inget problem, det är inte gentemot mig som de beter sig som fån, utan bara allmänt. Men kvinnorna som lever med dessa ”män” kan jag inte hjälpa att förundras över. Eller så är dessa ”män” som våta hundar när de kommer hem från kontoret och arbetsplatsen är det ställe där de manifesterar sin manlighet. Men jag kan säga som så, att om min man hade pratat om mig med andra människor, på det sättet som de talar om sina kvinnor, så hade jag blivit både orolig och väldigt ledsen. Men nu har jag gift mig med en riktigt MAN och jag vet att han aldrig skulle göra så!

Det värsta är att dessa två personer är själva helt omedvetna om hur de framstår. De saknar verklighetsförankring och självinsikt och man vet att de aldrig kommer ändra sig. Jag blir frustrerad av folk som inte har någon självinsikt, som inte har någon social kompetens, som inte är så skarpa i hjärnan att de kan se hur fullständigt idiotiskt de uppför sig!

Nedan citat säger så mycket, förutom att vara väldigt roligt, så är det spot on! Fundera på det…

e1b50e92a176bdec4231f2e5480987f7

xoxo