Fundersam

De senaste dagarna är jag så otroligt fundersam. Jag kommer på mig själv med att försvinna bort i tankar helt plötsligt och jag märker att jag funderar på precis allt, hela tiden, intensivt och länge, så till den grad att jag känner mig trött, urlakad, energilös. Jag vill så mycket, men samtidigt är jag som fastfrusen och kan inte förmå mig till något.

Energin och pyssligheten jag kände i helgen är som bortblåst. Jag orkar inte ens tänka på att städa huset eller plocka undan eller ta tag i något som helst. Jag känner att jag behöver motion, jag behöver röra på mig och jag behöver göra mer yoga. Men att motivera sig till exakt det man behöver när man som minst orkar det är lite av ett moment 22 och jag känner mig fast i en ond spiral. Är det detta året som hinner ifatt mig? Är det mitt eget  missnöje med att inte har lyckats ta tag i en sak som jag länge velat? Är det mitt dåliga samvete över min brist på tålamod med barnen? Är det känslan av att alltid ha för mycket att göra, men att inte göra tillräckligt för att jag helt enkelt inte orkar eller har lust?

Jag vet inte. Förmodligen är det en blandning av allt. Men jag måste rycka upp mig ur denna grop, denna mörka håla jag tycks befinna mig i mentalt de senaste två dagarna. Dags att sluta upp med att överanalysera!

0c47aca416a1ad3dcd50d1207d12c323

På tal om något helt annat, så har jag blivit totalt fast i Greys Anatomy igen! Jag följde den serien slaviskt under många år, både när jag bodde på Teneriffa och när vi flyttade till Sverige. Köpte säsongerna på DVD och såg om och om igen. Men sen kom jag av mig, livet kom emellan med ett barn till och mindre tid att kunna sitta ner exakt vid samma tid varje vecka. Men nu är ju det ett minne blott, nu ser man TV när det passar en själv. Och Viaplay har alla säsonger av Greys Anatomy, förutom den pågående. Jag slutade titta efter säsong 9 minns jag, så nu har jag sträcktittat på säsongerna 10, 11 och är nu på säsong 12. Den är SÅÅÅÅÅÅ bra! Och jag bölar till vart och vartannat avsnitt. Så klart. Det enda som känns lite överdrivet är att så många av dem som lämnar serien måste dö. Jag menar kom igen, det är inte normalt att så många människor i ens närhet dör. George, Lexie, Mark och Derek. Herregud! Men man tvingas bortse från sådana saker om man ska se en serie. Det är så klart en utmaning att hålla en serie vid liv i 13 säsonger och att karaktärer kommer och går är oundvikligt så klart!

greys-anatomy1

Men nog om Greys. Nog om tankar som maler i mitt huvud!

Dags att ta tag i denna dagen och göra den bättre än gårdagen!

xoxo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s