Thursday magic!

När jag körde till jobbet i morse var det ett magiskt vackert sceneri i naturen. Det grämde mig att jag inte kunde fotografera detta vackra! Solen sken i ett brandgult klot från en dovt pastellfärgad himmel och lätta dimslöjor låg utspridda över fälten precis över markytan och såg ut som något hämtat ur sagovärlden! Den starka solen fick höstlöven att explodera i färg och det var så vackert att jag nästan tappade andan. Jag tror att den vackraste höstdag slår den vackraste sommardag med hästlängder. Det är något magiskt som sker med sol, höstlöv, dimhöljda fält och daggfyllda grässlätter!

När jag kom till jobbet gjorde jag mitt bästa för att fånga en bråkdel av det vackra, men himlen hade redan hunnit ändra färg. Det går så fort!

Det vackra kan aldrig fångas till fullo med en iPhone kamera, men det gjorde i alla fall min morgon så mycket bättre att få uppleva detta!

Igår kväll när jag kom hem hade jag en lätt irritation och frustration blandat med nedstämdhet. Föräldraskap alltså! Jag vet inte hur mycket jag vill avslöja på bloggen ibland, men jag gillar inte att censurera mig själv. Men ändå raderade jag all text jag precis hade skrivit om min store son, vänskap mm. Det kändes som att hänga ut honom. Men mest berömde jag honom för hans styrka. Det är så svårt som förälder att inte ta barnens känslor och förstora upp till vuxenkänslor och bära runt på dem. När man är 11 år är allt föränderligt, men att han står rak i ryggen genom det beslut han har fattat, det beundrar jag honom för!

Idag är en vacker dag. På alla sätt och vis.

f3466795669e064d05f42e6f3a46545e

Jag har en hel del saker i mitt huvud just nu, som måste skrivas ner innan jag tappar bort dem. Ibland är en tanke så flyktig att man knappt hinner tänka den innan den är försvunnen igen. Och ibland kan en tanke bringa fram en känsla i kroppen, ibland som ett hugg av oro i magen, ibland av obehag och ibland av vällust. Men medan tanken svävar iväg i ett snabbt ögonblick och försvinner, så kan känslan dröja sig kvar, och jag finner då mig själv desperat sökande efter vilken tanke det var, så att jag kan sätta fingret på känslan igen. Antingen för att få bort den, om det där plötsliga hugget av oro var på något vis uppförstorat och kan rationaliseras, eller för att jag vill fundera vidare på något som gav mig en lustfylld känsla.

Idag hoppas jag att den positiva energin får fortsätta att flöda hela dagen. Jag känner mig hoppfull!

Dagens visdomsord:

719569

xoxo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s