Måndagstankar

Igår när jag tränade i källaren, så kom jag att titta på ett program som hette Extreme parenting. I just det avsnittet fick man följa två amerikanska föräldrar som valt ett annorlunda liv för sig och sina två barn, en pojke på 9 och en flicka på 7 år. De var nomadföräldrar.

För 3 år sedan hade de allt, ett stort fint hus, dyra bilar och en massa saker. Men de tykte inte att allt detta bringade lycka. De sålde alla sina saker, alla barnens saker, hyrde ut sitt hus och packade några få ägodelar i bilen, som nu blev deras hem. Föräldrarna jobbade som fotografer och reste världen runt med sina barn, och jobbade samtidigt. Sov i tält på campingplatser, endast ett litet stormkök till förfogande, naturen som toalett och materiellt sett väldigt fattigt. Men finansiellt var de absolut inte fattiga, det förstod man, men de ville leva ett liv där pengar och saker inte har nån betydelse. De var inte avskärmade från verkligheten, utan besökte städer, vänner i stora fina hus, sov på hotell ibland, kopplade upp sig på internet osv, så de gick inte på något vis tillbaka till en primitiv livsstil på det viset att de bara levde i naturen, men de hade ingen fast bostad utan de levde precis där de befann sig just då. De hade besökt Kina, Japan, Australien, Nya Zeeland, Brasilien, Norge, Frankrike, Canada osv. Hela världen!

Det som slog mig när jag tittade på detta programmet var hur väluppfostrade deras två barn var. Och glada och lyckliga! Barnen saknade en massa saker från sitt tidigare liv, de ville ha ett eget rum och en egen säng och pojken speciellt blev lite ledsen när han var tvungen att ge upp en leksak för att få en ny. En väldigt bra princip tycker jag för övrigt. Men glöm några raseriutbrott och slänga sig ner och gråta och skrika för att han inte fick som han ville, nej, de hade en lugn konversation och försökte få barnen att förstå. Pojken i familjen gick rätt in i mitt hjärta!

Och en annan grej var den stressfria tillvaron! Herregud vad jag avundas det. De tog varje dag som den kom och varierade arbete med tid med familjen, besökte nya platser, var på lekplatser, besökte vänner osv, på ett otroligt avslappnat sätt!

Jag förstår att det är tv, och att saker kan vinklas hur som helst, men man förstod ändå att andan i den här familjen var gemenskap och kärlek och att lycka inte kan mätas i pengar och saker.

Barnen blev så kallat home schooled, som man får lov att göra i USA. Det kan man tycka vad man vill om, men de verkade ha ett bra system. Flera gånger i veckan spenderade de timmar på ett bibliotek och läste och lärde.

C kom ner till mig i källaren  efter sen stund och undrade vad det handlade om och jag förklarade. Jag kunde inte låta bli att dra paralleller till hur vi uppfostrar våra barn. Våra barn kan bete sig bortskämt då och då, och ändå tycker jag att vi är strängare och striktare som föräldrar, än många av de jag känner. Våra barn är oftast sist i kompiskretsen med att få nån ny pryl eller få lov att göra vissa saker. Vi är hårda och har regler. Men vi har vårt sätt, och vi gör på det sätt som vi tycker är bäst. Önskar man ibland att man var en bättre förälder, mer pedagogisk och tålmodig? Ja visst, men vi gör vårt bästa! Att tvivla på sig själv och sin förmåga att uppfostra bra individer, det tror jag hör föräldraskapet till. För de flesta i alla fall!

Programmet berörde mig verkligen och jag fick en massa, massa funderingar på livet och vad som är viktigt och hur man väljer att leva. Nu skulle jag inte vilja leva som den här familjen gör, men jag funderar ofta på valen vi har gjort, jag och min man. Man får en lite annan syn på tillvaron och livet när man har bott utomlands. Man ser för och nackdelar med det inrutade svensson-livet. Ja, jag kan inte gå in på alla tankar jag har just nu, men för mig är det inte självklart att alltid leva och bo i Sverige. Vem vet var livet vill ta oss…

På slutet av programmet så köpte familjen till slut och till pappans stora fasa, en husvagn (och nu snackar vi inte husvagn swedish style, utan ett amerikanskt monster). Barnen och mamman ville ha lite mer utrymme och några fler bekvämligheter, men jag hoppas ändå att den här familjen väljer att gå sin egen väg i livet och göra det som får dem att bli lyckliga!

Här kan du kolla på programmet om du är intresserad. Dock ej textat, för den som vill ha det.

Jag är ju som sagt alltid ”all in my head” och tänker mycket och älskar att se och läsa saker som får mig att fundera. Jag kommer se det igen. Bara för att jag blev så berörd.

Ha en fin måndag!

xoxo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s