Föräldraskap

Det svåraste jobbet jag någonsin har fått, var det jag inte behövde intervjua till, det som inte krävde någon tidigare erfarenhet, meriter eller referenser! Lönen får man i form av trots, kärlek, skratt, tårar, kramar, sura miner, ilska, glädje, sorg och lycka! Allt i en salig blandning och man vet aldrig hur mycket man får dag för dag.

Tusen misstag har jag gjort på min resa som förälder och åter tusen ska jag säkerligen göra. Man lär under tiden, prövar sig fram, försöker hitta lösningar på problem man aldrig tidigare stött på. Man faller och reser sig och famlar i luften i desperata försök att hitta något som håller en fast och någonstans hittar man en plats att vila på en stund, innan man faller igen.

Det enda man vill, det jag tror och hoppas, att alla föräldrar vill, är att barnen ska vara lyckliga och växa upp till bra individer som vet skillnad mellan rätt och fel och får ett bra liv med mycket kärlek och glädje! Man kan aldrig skydda dem från sorg, sorg är nödvändigt för att kunna känna glädje. Det tror jag i alla fall.

Men att uppfostra sina barn innebär ibland att man måste göra saker som gör barnen ledsna, som gör dem tillfälligt olyckliga, konsekvenser, lära av sina misstag och så vidare.

En sak som jag är fruktansvärt trött på, är föräldrar som alltid väljer att se sina egna barn som offer. Som inte kan se sina egna barns roll och del i konflikter som uppstår mellan barnen i skolan. För konflikter blir det, det går inte att komma ifrån. Nu pratar jag så klart inte om mobbning, för det är en helt annan sak.

Jag pratar om dessa föräldrar, som med hull och hår sväljer allt som deras barn serverar dem, utan att ifrågasätta. De föräldrar som tror att deras egna barn är felfria och alltid de som blir utsatta och att det alltid är någon annans fel.

Alla föräldrar vill att deras barn ska vara snälla och uppföra sig i alla lägen, men tyvärr fungerar det inte så, men det verkar vissa ha svårt att inse. När mina barn kommer och säger att någon annan har gjort något mot dem, så frågar jag direkt ”vad gjorde du själv då?” Och så får de förklara situationen och oftast så visar det sig att alla inblandade är lika delaktiga och har gjort lika mycket fel.

Innan du pekar finger och anklagar någon annan för en hel massa grejer, se först till att ha sopat rent framför ditt eget hus! Var inte blind för ditt eget barns fel och brister, hur trist det än är att inse att ens barn inte är perfekta, för det kommer inte hjälpa dem här i livet, att tro att de alltid kan få precis som de vill och att ingen någonsin ifrågasätter deras eget beteende. Att lära sina barn att det alltid är någon annans fel när det händer något, är en väldigt farlig väg att gå!

Yes, this momma bear is pissed off!

xoxo

Annonser

2 thoughts on “Föräldraskap

  1. Vad bra skrivit 👍😀
    Håller fullt ut med dej i alla punkter!!!
    Inget barn, ingen vuxen är felfri!
    Alla gör vi fel & man lär sej av dem…
    Den frågan ”vad gjorde du?” Tror jag de e många föräldrar som struntar i😠

    Kramar ❤️❤️❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s