Ouppfostrade ungar

Denna helgen har mina barn gjort mig riktigt stolt! Jag pratade mycket med dem innan om att nu när jag är själv med dem måste de hänga med på allt och då kräver jag att de uppför sig.
För det mesta är det inga problem, men det har hänt några gånger att man har fått skämmas ihjäl.
 
Hur som helst. Mina barn är inga änglar och har sina syskonbråk osv. Men ibland händer det saker som gör att man får perspektiv.
 
Häromdagen lekte C med en kompis. Det var första gången de var hemma hos oss. De har bara lekt någon enstaka gång tidigare.
 
Och jag blev helt chockad över hur dåligt den här pojken uppförde sig. Han tramsade konstant och vid matbordet svinade han sig och visade maten i munnen och bara tramsade och var väldigt oartig! Jag fick säga till honom flera gånger och jag märkte att C blev lite paff och han tittade på mig och såg direkt att jag inte alls gillade vad som pågick.
 
De kom inte alls överens och C kom till mig och grät flera gånger och efter bara en timme var jag redo att skicka hem ungen, men gav det en chans, för jag tänkte att han kanske var osäker i början.
Men det blev inte bättre.
 
Har aldrig upplevt att det var så jobbigt att ha en av hans kompisar över!
Att det blir tjafs kompisar emellan är inget konstigt, men det jag reagerade på var det dåliga bordsskicket och att han inte alls lyssnade när jag sa till honom. Barn brukar annars lyssna bättre på andras föräldrar, men icke! Noll respekt!
 
Som sagt, mina barn är inga änglar och jag kan bli arg och besviken på dem, men jag såg verkligen på C med nya ögon efter det!
Jag har aldrig varit med om att han har svinat sig vid matbordet och skulle han göra det skulle han åka från bordet snabbare än kvickt!
Kan så klart inte veta hur han uppför sig borta alltid, men just bordsskick och att respektera kompisens föräldrar och deras regler tror jag att han gör.
 
Det märkliga i detta är också att föräldrarna verkar vara riktigt bra människor och är alltid trevliga och hälsar och verkar riktigt ordentliga!
 
När han gick hem sa C att det inte alls var roligt att ha honom över.
Jag höll med!
Annonser

2 thoughts on “Ouppfostrade ungar

  1. Usch, jag har svårt att föreställa mig hur jag själv skulle reagera i en sån situation eftersom jag har så små barn, men jag inser hur svårt det måste vara som förälder.

  2. Det är svårt! Jag ger alltid alla en chans och lär barnen att lösa konflikter och vara en bra kompis, men ibland funkar det helt enkelt inte. Man kan inte gilla alla, så är det bara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s