Mamman man tänkte vara

Innan jag blev mamma hade jag många tankar om vilken sorts mamma jag skulle vara.
Det har nog alla kvinnor som ska bli mamma för första gången!
Jag skulle vara en sån där mamma som är full av tålamod, som aldrig höjer rösten, som leker med barnen hela tiden, som aldrig skulle låta barnen kolla på TV mer än en timme om dagen, som inte skulle skämma bort dem, som aldrig skulle stå och laga två olika middagar för de skulle minsann äta det som serveras, de skulle bara få äta godis på lördagar och så vidare och så vidare.
 
Med handen på hjärtat.
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt!
Jag har tålamod till en viss gräns, men jo, jag höjer rösten till barnen! Mer än ibland.
Jag tycker inte det är roligt att sitta på golvet och köra runt med en bil femtioelva gånger, eller låtsas äta glass från en osynlig strut niohundrafemtiotre gånger, jag blir sjuuukt uttråkad av sånt. Men jag sparkar gärna boll i trädgården, cyklar en runda i området, lägger pussel eller spelar spel.
Tv:n står på nästan hela dagen om vi är hemma. Barnen kommer och går och de leker så mycket ändå, så jag har liksom släppt det.
Jag älskar att köpa saker till barnen och är tacksam att vi kan ge dem allt det vi kan. Vi säger nej, vi sätter gränser, men vi skämmer ändå bort dem. Men vi försöker samtidigt lära dem tacksamhet och värdet på saker och ting.
Stor-busen får ibland annan mat än det vi äter, för det är han som är mest kräsen. Jag kan inte medvetet laga något han inte gillar och sen tvinga honom att äta det.
Men han måste smaka på allt för att bilda sig en uppfattning.
Och ja, mina barn får godis både till fredagsmys och lördagsmys och ibland på söndagar när det är kalas eller annat.
 
 
Ja, sån är jag! Men jag älskar mina busungar så mycket att det ibland känns som att jag ska spricka och jag överöser dem med pussar och kramar och fina ord, för att de ska veta att de är det viktigaste och finaste i mitt liv!
Så även om jag inte gör allt rätt och har mina fel och brister, så kommer mina barn i alla fall alltid veta att de är älskade!
Så, jag antar att jag på ett sätt är den mamman jag tänkte vara, som älskar mina barn villkorslöst, men på ett annat sätt har jag fått släppa tanken på att den perfekta mamman existerar.
 
Och till er, mina kära läsare, ställer jag frågan: Är ni den mamman ni tänkte vara, eller har ni fått tänja på era gränser och släppa tanken om att vara ”perfekt”?
 
Kramen
 
 
 
Annonser

2 thoughts on “Mamman man tänkte vara

  1. VIlket fint inlägg, och ärligt 🙂 Sånt gillar jag! Man har nog många "perfekta" tankar om hur man ska vara som mamma. Blir nog i de flesta fall inte som man tänkt sig 😛 Nu är min tjej bara 1 år, men visst höjer jag rösten ibland. Och sjunger gör jag inte VARJE dag som jag så fint hade tänkt. Men kärlek det får hon verkligen gott om ❤ och det är det som räknas tror jag. Kommer alltid ta med henne ut på olika saker, och sträva efter att se henne glad. Men man är nog aldrig fläckfri, som man tänkte att man skulle vara 😉 haha

  2. Åh tack kära du! Det är inte lätt att vara ärlig alltid, och många vill nog inte visa sitt rätta jag utåt. Det är svårt nog att inse sina egna brister, men att andra ska se dem också, ja, det är svårt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s