När ett nytt år börjar

Ett snabbt inlägg från mig idag för att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År! Dagarna är fulla av aktiviteter just nu, så bloggandet får stå åt sidan!
Jag kan säga att jag har njutit och njuter fortfarande av alla dessa lediga dagar och känner verkligen att jag har fått gjort massor här hemma och spenderat massor av kvalitetstid med min älskade familj!
Så, mina vänner och även de som jag inte känner; ta det lugnt i kväll, både med sprit och fyrverkerier! Avge inga nyårslöften som ni vet att ni inte kan hålla. Jag kommer inte lova något, jag kommer önska något och den önskan kommer jag givetvis hålla hemlig!
Men glöm inte heller att ha kul! Ett år har tagit slut och ett nytt börjar! Fira!
Gott Nytt År!

Annonser

När man är lite kär

Som alla kvinnor vet och som alla män blir varse när deras fruar eller sambos får för sig att ändra något i hemmet, så innebär en ommöblering så mycket mer än att bara flytta möbler. Själva flyttandet blir ofta mannens jobb, med kvinnan bredvid som viftar med armarna och ropar ”lite mer åt vänster älskling” och får honom att flytta möbeln om och om igen tills den står precis rätt! När sedan möbeln är på plats, då tar kvinnan vid och flyttar på grejer och hummar för sig själv och plockar fram undanstoppade grejer ur skåpen och flyttar grejerna igen och kommer på att hon vill ha helt nya grejer för inget av det gamla passar in. Och så beger hon sig till sina favoritbutiker och kommer hem med en massa onödigt skit (mannens ord) och så börjar hon om hela baletten med att flytta och ändra och fixa. Och att flytta en grej, innebär ju också att man måste flytta på saker på femton andra ställen i hemmet och hon far rundor som ett jehu och mannen bara skakar på huvudet när hon sveper förbi. När hon slutligen är nöjd, konstaterar mannen med höjda ögonbryn att flyttandet av två möbler förde med sig timmar av inredningsfixande och flera hundralappar minus på kontot och när hon frågar för tjugofemte gången om han tycker det har blivit fint, nickar han och gör det mest positiva lätet han kan komma på och hoppas inom sig att det dröjer läääänge innan kvinnan vill möblera om igen.
Så där är vi nu. Jag hade länge haft en tanke i huvudet och eftersom män definitivt inte är tankeläsare i några som helst avseenden, blev det en överraskning för min man, när jag på juldagen utbrast att jag ville möblera om. ”Vi ska BARA flytta den möbeln dit och ställa den andre mot den väggen”, förklarade jag och så var projektet igång.
Och lite kär har jag blivit i mina nya inredningsdetaljer, som dock ännu inte står på sin rätta plats. En hylla ska upp idag, men det vet inte mannen ännu.

Det spritter i kroppen av längtan att få komma hem och fixa med de sista detaljerna och säkerligen kommer jag flytta på alla saker igen och mannen kommer tro att jag blivit galen på riktigt innan jag är helt färdig, men så är jag också övertygad om att han kommer tycka att det blir såååååå fint!
 
Kramen


När Sandmannen är slut

Många lediga dagar och att vi var borta på julafton, gav massor av tid till att ägna sig åt precis det man hade lust med och en av dessa saker för mig är att läsa! Läsa, läsa, läsa! Jag älskar böcker!
Jag har gjort en länk här bredvid i bloggen, där jag lägger upp info om boken jag håller på att läsa för tillfället. Och om någon missade det, så var boken fram till nyligen Sandmannen av Lars Kepler.
För alla er, som liksom jag, har förälskat er i ”hans” böcker och ännu inte läst Sandmannen, så kan jag berätta att ni inte lär bli besvikna denna gången heller.
Men rädd blev jag däremot! Den höll mig i ett konstant grepp där jag svävade mellan fasa, förfäran, sorg, fascination och hög hjärtfrekvens. Den var mörk och kuslig på ett sätt som de andra böckerna inte har varit och den påminde mig om en blandning av filmerna ”Seven” och ”När lammen tystnar”. Och har ni sett de filmerna så vet ni vad jag pratar om.
Boken slutade också med en cliffhanger som gör att jag håller på att längta ihjäl mig efter uppföljaren! Ja, detta är underhållning på hög nivå och författarna besitter en kunskap och en skrivarteknik som är utom denna värld och jag behöver väl knappast säga att jag är grymt avundsjuk och grymt imponerad!
Nästa bok, som jag nu har länkat till, är 50 nyanser av honom, av E L James. Efter det kusliga och skrämmande behövde jag något lättläst och underhållande på en nivå där man inte sitter på helspänn hela tiden. Och eftersom denna boken har legat på min lista över böcker jag vill läsa så fick det bli den.
Mer om den när den är utläst!

När allt är nästan som vanligt

Då var dagarna förbi. Dagarna man har planerat inför så länge, lagt ner massor av tid och pengar på och längtat till som bara den. I ett jehu har de försvunnit, men åh vad jag har njutit!
Jag har hunnit med massor där hemma känns det som, förutom allt mys med familjen. En riktigt härlig blandning av full aktivitet och total lättja! Massor av småprojekt som kliat i fingrarna ett tag och som jag inte riktigt har hunnit med. Jag har möblerat om, målat en möbel, rensat ut skåp, sorterat bland en massa skräp, fixat och donat och även utövat mental planering för några små förändringar på barnens rum. Ja, det har gått i ett men det har varit en underbar och välbehövlig ledighet!
Och jultomten kom även i år 🙂

 
Juldagen bestod mest av att hjälpa barnen med deras julklappar. Det skulle byggas lego, fixas med batterier till diverse saker, byggas tågbana och playmobil och läggas pussel och en massa annat. Lill-busen blev frisk från kräkningarna lagom till julafton, men var ändå inte riktigt pigg när tomten kom. Så på juldagen var han på strålande humör och jätteglad över att han fick äta vad han ville igen och kunde leka med alla klapparna.
 
 
Dagarna har flutit in i varandra på ett härligt avkopplande sätt. Kvällarna har blivit sena och på morgnarna har vi sovit ut allihop. Vi har ätit alldeles för mycket julmat och godis och kollat på massor av filmer och strosat rundor i våra myskläder i flera dagar. Aj lav it!
 
Så kändes det kul att vakna av ett alarm i morse? Nä inte jätte. Kändes det ännu bättre av att resten av familjen är ledig och jag måste till jobbet? Nä, inte mycket! Är jag glad att jag bara ska jobba två dagar sen ha fyra dagar ledigt igen? You bet!
 
Jag hoppas att ni alla har haft det riktigt bra!
God fortsättning på er!
 
Kramen
 

När dagen är här

Jag har genom åren lärt mig att det är inte alltid de största händelserna som ger de bästa minnena eller upplevelserna. Ibland kan man bli besviken för att man har haft så höga förväntningar och allt blir pannkaka i stället.
Så jag har lärt mig att njuta av de små stunderna lika väl som de stora. Ta vara på alla sinnesintryck i en enkel sak som att sitta och läsa saga för mina barn, eller prata om något oviktigt.
Idag är det julafton! En stor dag, allra störst är den för barnen, som ser paketen under granen, men har såååå svårt att inte röra dem. Idag tänker jag inte bygga upp några förväntningar. Jag tänker njuta av varje stund, både de stora och de små!
I lördags vaknade jag av att Lill-busen stod och kräkte bredvid min säng. Jag vände mig mot min man och konstaterade att ”jaha, nu kommer vi alla ligga kräksjuka lagom till julen”. Telefonen gick varm och jag fick förvarna om att vi nog inte kunde vara med på firandet och Stor-busen började gråta för han har längtat så. Men jag vägrade att deppa ihop inför mina barn. Jag sa att även om det inte skulle firas med dem vi hade tänkt så skulle vi ha vårt eget firande med Kalle Anka och hela köret ändå!
Han visade inga typiska symptom på kräksjuka dock, han sov hela natten utan problem, kräkte bara någon gång i lördags och några fler gånger igår och sov jättemycket utan att kräkas alls. Ingen annan i familjen har visat några tendenser till att ha smittats av något, så nu håller vi bara tummarna att denna dagen ska passera utan att någon blir sjuk.
Som sagt, jag tänker njuta av varje sekund, för det blir inte alltid som man har tänkt sig! Vi ska fira med släkten, men i dag tar vi en timme i taget och gör det bästa av denna julafton! Jag tänker njuta av god mat, många skratt och ta hand om min Lill-buse så att han får den bästa julen han kan få i detta läget!
Jag önskar er alla en riktigt God Jul! Ta hand om varandra!
 

När man ska fira

I morgon är dagen. Dagen då jag och min man har varit gifta i fem år. Det känns som betydligt längre, men så var vi ju också förlovade rätt många år innan vi got hitched!
Jag skriver detta idag, för jag vet att i morgon kommer det inte finnas utrymme att blogga. I morgon finns det andra saker som kommer vara betydligt viktigare.

Hur ska man beskriva kärleken till en person, som är så nära en som en person någonsin kan vara? Som är den i hela världen som känner mig bäst. En person jag ibland irriterar ihjäl mig på och tjafsar med. En person som betyder så mycket, att jag inte kan andas vid tanken på att förlora honom. Som är en sådan stor del av mitt liv att jag har glömt hur livet var innan vi träffades. En person som vet precis hur han ska göra när jag mår dåligt, är ledsen eller upprörd. Som tar ner mig på jorden när jag gärna vill flaxa iväg och som håller min hand när han vet att jag behöver det. En person som alltid är på min sida, som får mig att vilja kämpa och får mig att tro på mig själv. Som säger att jag duger när jag själv tvivlar och som älskar mig trots att jag är full av brister. Han, som är lugnet när jag är yrvädret. Han, som är allt som jag inte är, som gör mig komplett.
Att säga jag älskar dig känns så fjuttigt och otillräckligt. Mina känslor är en blandning av så många ord att vissa av orden inte ens är uppfunna ännu. Av ord som jag säger alltför sällan, men tänker ofta.
Sagapo agapi mou!
Ise i zoi mou!

När barnen betyder allt

Som förälder till två barn, kan jag utan tvekan konstatera att hela mitt liv handlar om barnen. På ett eller annat sätt så är de alltid i fokus och så ska det ju vara! Utan mina busungar vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Det är just därför det är så svårt att höra om saker som det som hände i Connecticut, där tjugo mammor och tjugo pappor miste sina små barn, där ytterligare sex mammor och sex pappor miste sina vuxna barn. Och så vidare, och så vidare. Det går inte att ta in. Det är för hemskt. Det går inte att förstå det meningslösa i det grymma våldet mot oskyldiga små barn och oskyldiga vuxna. Det går inte.
Men det är inte det inlägget ska handla om.
Ibland kan jag tänka att det måste vara skittråkigt att lyssna på mig. Jag pratar, bloggar, pratar, pratar och pratar om mina barn heeela tiden. De är ju mitt liv! Svammel om hur Lill-busen kissade ner badrumsmattan för han inte hann få ner brallorna ordentligt och sen stod där och liksom suckade så förnöjt för det var så skönt att tömma blåsan, även om det var på badrumsmattan. Hur jag hörde honom konstatera att ”mamma jag kissar på mattan” och hur jag bara kunde fnissa för mig själv, för mattan går ju att tvätta och han var så söt där han stod och tittade med klotrunda ögon på allt kisset som bildade en stor pöl.
Jag svamlar om hur Stor-busen har blivit så stor och klarar så mycket mer än man tror och att man inte hinner med i alla svängar, för man behandlar ibland honom som om han fortfarande är liten utan att tänka sig för och då himlar han med ögonen och säger ”mamma jag kan faktiskt göra detta själv, du tror inte jag klarar nånting eller?” och man smeker honom på huvudet och säger ”förlåt älskling, jag vet att du klara det”. Såna saker. Mitt liv är fyllt av såna saker. Det är alla dessa saker som ger mitt liv mening. Vi skrattar, vi skojar, vi busar, vi myser, vi pussas, vi kramas, vi bråkar och vi blir sams. Varje dag.

 
Nu är det jul! Ja, snart i alla fall. Men man får väl lov att säga att julen har börjat när granen står klädd, ljusstakarna och stjärnorna pryder våra fönster, doften av pepparkakor, glögg och clementiner ligger som en dov hinna i vårt hus, juklappar ligger gömda lite varstans, hemliga samtal förs mellan mamma och pappa och nyfikna barn gömmer sig bakom dörrar för att lyssna.
Julen är barnens högtid. Jag älskar julen och har alltid gjort, långt innan jag fick barn, men det är nåt speciellt med att se barnens ögon tindra av förväntan och deras glädje som är så äkta, så verklig! Min önskan varje jul är att kunna ge mina barn samma underbara, mysiga, varma, härliga och lyckliga julminnen som jag har från min egen barndom. Deras lycka, deras glädje och deras välmående är som en injektion av energi ända in i min själ. Jag längtar så att jag spritter i hela kroppen till våra lediga dagar ihop, när barnen springer runt i pyjamas hela dagen, när man sitter i soffan under en massa filtar och elden i kaminen sprakar och sprider värme och när man äter så mycket gott att man jämrar sig och håller sig för magen. När vi ska skämma bort varandra med kärlek, kramas lite mer, mysa lite mer och kanske också bråka lite mer. Men vi kommer vara tillsammans. Och det betyder allt!
 
Kramen

När tandkräm gör dig yngre

Jag var och handlade för några veckor sedan och då föll min blick på det här :

 
Nu har det väl gått för långt tänkte jag, smeta tandkräm i ansiktet för att få bort rynkorna. Fast ett klart billigare alternativ än många krämer som säger sig göra dig tio år yngre på två veckor.
Nu var ju detta så klart inte till ansiktet, vilket jag också förstod efter att jag hade samlat in alla hästarna i stallet, men jag hade inte blivit förvånad. Egentligen borde alla människor vara skitsnygga med tanke på hur många mirakelmedel det finns som föryngrar och förskönar oss.
Detta var dock första gången jag hörde talas om något som kan göra mina tänder yngre… Tänk alltså! Borsta tänderna med denna ett tag och smeta anti-wrinkle i fejjan och jag kommer snart bli uppraggad av tjugoåringar!! Min man får allt se upp! (host-harkel spott fräs)
 
Kramen

När man känner julefrid

Ja det är nästan så att jag vaknar till skönsång och ylar ”Julen är här, och lyser frid på jorden, glädjen är stor….” osv. Men bara nästan. Jag är alltför morgontrött, speciellt denna morgon då jag väcktes 04:54 av ett sms från Telenor om priser i utlandet. Ja, det kändes ju som att det var livsviktigt att jag fick den informationen vid den tiden!
Men annars känner jag riktig julefrid i år. Ett lugn i kroppen. Ingen stress, ingen panik. Det är hur skönt som helst. Jag är övertygad om, som jag skrev igår, att mina listor har räddat mig från att bli galen, för annars skulle jag inte komma ihåg allt. Mitt enda problem just nu är att jag har så många listor att jag inte hittar alla listor… hmmm. Får skriva en lista på var jag lägger mina listor kanske?
Hur som helst. Mannen försvinner i morgon, vilket betyder att idag måste jag bege mig ut i mataffären och handla i princip allt som vi ska bidra med till julbordet. Några få saker, som måste vara färska, får vänta till helgen, då kommer det säkert bara vara jag som ska handla ändå, tror ni inte det?
Frissan igår ja. Jag känner mig väldigt nöjd i mitt kortare friskare hår. Det var enormt slitet och behövde en rejäl hälsokur! Känns riktigt skönt nu!

Före

Efter



Nä, dags att ta tag i dagen och barn som har vaknat på fel sida och skyller allt från tidiga morgnar till alla världsproblemen på mig! Wiihooo!
 
Kramen



 

När man har mycket att säga om ingenting

Två dagars uppehåll från bloggandet och där finns så många ord inom mig som bara vill ut ut ut!! Hmmm… Tja, en hobby är en hobby. Vissa syr, andra hoppar bungyjump. Jag bloggar. Igen.
Julgranen kom på plats i lördags, så nu känns det som jul på riktigt!

 
Jag fick grejat med det sista inför julklappsspelet som vi (i min familj) ska testa för första gången i år. Ska bli kul! Allra kuligast om jag vinner allt förstås, men eftersom jag inte är känd för att vara nån turgumma lär väl allt hamna hos någon mindre behövande. Jag är inte alls ironisk.
 
Lill-busen och Stor-busen har varit ömsom vänner och ömsom ovänner hela helgen. Mest ovänner känns det som, om jag nu ska gå efter hur arg och irriterad jag har varit stundvis hela helgen. Men men, snäll-sjukan som de hade drabbats av för några veckor sedan är ju en sällsynt sjukdom, så vi visste att den nog inte skulle komma tillbaka inom en snar framtid!
 
Några stunder av lugn och vapenvila hittade vi. Då passade Lill-busen på att sakna sina dagiskompisar och tittade på dem och pratade med dem i skolkatalogen. Kan man också göra.
 
 
Idag blir det till frissan efter jobbet, så i morgon kommer det före och efter bilder. Wohooo! Hur kul är inte deeeeet liksom! Ny frissa och ny klänning till jul, jamenherregud! Klänningen har jag beställt från Zalando! *varning för att ni blir beroende om ni besöker deras hemsida*
 
Jag känner mig ändå ganska lugn inför denna sista veckan innan jul. Alla klappar, både till stora och små, är ordnade och planeringen och mina älskade listor har räddat mig från tårar och galenskap!
Men det ska ändå hinnas med mycket och med en man som är bortrest halva veckan, så kommer jag kunna hålla mig sysselsatt om jag säger så. Det är simskola, julmatshandling, all övrig handling, julklappsinslagningar, tvättande, städande och så ska det firas bröllopsdag! Jajamen!

 
Kramen 
 


När man är halvdöv

Igår fick jag plötsligt lock för det högra örat. Trodde jag. Så jag höll för näsan och blåste så där som man gör när man flyger ni vet.

 
Hjälpte det? Nä just det! Vaxpropp på g verkar det som, så jag droppade Revaxör i örat och hade i hela natten. Hjälpte det? Nä just det!
Så nu går jag runt och vänder det hörande örat till varenda gång någon säger nåt och eftersom vaxpropp inte är det mysigaste ordet som finns så går jag här i min dövhet och håller på min lilla hemlighet. Tur kollegorna inte vet att jag bloggar, mjehehe. Men skitirriterande är det för det! Obehagligt dessutom!
 
Kramen

När man gör om och gör rätt

Jag kan ju givetvis inte hålla mig ifrån bloggandet! Trodde ni det eller? Nej, precis! Det som är så himla roligt! När man älskar att skriva så mycket som jag gör, så är det svårt att bara sluta.
Satt och hängde läpp igår och funderade på hur jag skulle få det att bli så som jag vill och ändå respektera att min familj inte har valt att ha en mamma eller fru som bloggar. Och det kliade så i fingrarna att jag funderade på att sätta på mig tumvantar och be min man fästa dem med silvertejp så att jag inte skulle kunna sitta och spela med fingrarna och låtsas att de skrev på tangenterna på datorn!
Jag stängde min förra blogg. Förklaring då! Jo, svaret är enkelt. Mina barn. De förekommer ju på bild titt som tätt och bloggen är offentlig.
Jag kommer nu endast att välja bilder där jag känner att jag inte ”hänger ut” dem. Jag saknar min gamla blogg med alla inlägg som jag lade ner så mycket tid på, men what the hell, jag gör om och gör rätt så blir det säkert bra denna gången med! Det ska kännas bra i magen också!
För att inte tappa känslan som jag hade innan, så har jag försökt göra denna bloggen snarlik den andra, endast bytt namn och lite sånt.
Så jag tar vid där jag slutade, bara med en liten twist så att säga. Jag är ju jag och egentligen har inget hänt mer än att jag börjar om från ruta ett!
Ha det bra där ute!
Kramen