Vår store kille

Idag hade vi möte på den nya skolan som C ska börja på inne i stan. Det var en halvtimmes möte för att träffa hans mentorer och skriva under the code of conduct. Vi passade på att ta tåget och bussen med honom in till stan, för att tillsammans åka hela vägen som han ska ta till skolan varje dag. Han är ju inte van vid att vara i stan eller ta stadsbussen, så det var ett utmärkt tillfälle att göra en utflykt av det. Och det blev en ny upplevelse, även för mig och min man. Jag har inte åkt stadsbuss sedan jag var 18-19 år och min man är ju inte uppvuxen här så han har heller aldrig åkt buss i stan. 

Jag hade gjort research hur man köper biljett och vilka bussar som vi kunde ta, ja det är ju inte så enkelt längre att man går på bussen och betalar, det är appar och jojo-kort osv. Men med appen gick det väldigt smidigt, jag blev imponerad, haha! Han har ju fått busskort av kommunen och det var han riktigt stolt över!

Det var faktiskt kul att åka kollektivt till stan, promenera och se lite andra omgivningar än man är van vid. Med bil åker man ju alltid samma vägar så att säga. Det här ska vi göra oftare, åka med barnen till stan och promenera!

Det var ett väldigt bra möte med supertrevliga mentorer i fina nyrenoverade lokaler och ny skolgård. C pratade engelska med dem och de berömde honom för hur bra han pratade. Så stolt han blev! På måndag är det invigning och då går vi dit finklädda och tittar på ribbon cutting ceremony! Kul!

Vad stor vår kille har blivit plötsligt! Nu har han fått sitt första VISA bankkort, tåg/busskort och ska gå i skola inne i stan! ♥ Mitt hjärta svämmar över ♥

xoxo

Common sense!

Varför saknar så många människor hyfs och common sense?

I wish common sense was more common.jpg

Några exempel från min arbetsplats. När jag kommer på morgonen, om jag inte är först på kontoret, så säger jag ett högt kollektivt ”god morgon” till de som är på plats redan. Och alla svarar tillbaka, utom en kollega. Han stirrar in i sin datorskärm eller tittar lite på en men säger inget. What!? Och det är alltid så, utan undantag och inte bara mot mig, han gör så mot alla. Samma när man säger hejdå. Inget svar från honom.

Jag förstår mig helt enkelt inte på sådant beteende!

Exempel två. Två av mina kollegor är tyskar och pratar således flytande tyska, så klart. Och det är väl härligt, vi är av många ursprung här på kontoret, men när vi sitter vid fikabordet och den ene (alltid samma kille) börjar prata tyska med den andre, rakt över bordet, så häpnar jag varje gång! Nu råkar jag förstå tyska, men för de andra som sitter vid bordet faller samtalet platt. Likadant gillar den ene (samma kille igen) att hänga vid den andres skrivbord och snacka, och pratar då alltid tyska, rakt över huvudet på den andra kollegan som sitter i samma grupp. Jag smäller av! Man gör bara inte så! Man pratar så att alla förstår! Eller är det jag som är konstig?

Min man berättade att han fick en kollega på sitt jobb som pratade spanska, och hon ville alltid prata spanska med honom (nej han är inte spanjor men vi har ju bott på Teneriffa)fast att andra var i närheten. Han fick till sist förklara för henne att nej, vi pratar inte spanska här utan engelska. Alla pratar engelska, varför ska hon prata spanska med honom bara för han förstår?

Varför är det så svårt för många att bara ha lite vanligt hyfs och folkvett?

xoxo

Bomben släpptes…

… och briserade!

Idag pratade min man med sin chef och talade om för henne att han formellt kommer lämna in sin uppsägning den 1:e oktober.

Hon blev förtvivlad och det blev ett långt samtal och hon brast i gråt flera gånger. Hon bad om ursäkt för sitt oproffsiga beteende, men hon var inte mer än människa och hon blev väldigt ledsen att han skulle sluta.

När min man sen kunde gå på lunch och ringa mig så var han känslomässigt i kaos, men ändå bestämd och kände inga tvivel.

På eftermiddagen fick han sedan ett samtal från huvudkontoret i Holland och självaste ägaren av hela detta globala företag, som undrade om han inte kunde göra något för att få min man att ändra sig.

Smickrande förstås, men nej, tyvärr. Beslutet är taget och det finns inget tvivel. Varken hos min man eller hos mig.

Det är så här livet är. Föränderligt.

Vi ser fram emot en ny era.

Xoxo

Sin egen lyckas smed

Nu känner jag att jag har så mycket att skriva om att jag inte vet var jag ska börja!

Men jag börjar med min man! Han som under en tid har börjat trivas mindre och mindre på sitt jobb. Dels på grund av alla resor och tid borta från familjen, och dels av andra anledningar som jag inte behöver gå in på här. Men han är ju en sådan person, att om han inte trivs med något eller gillar något, så ser han till att ändra på det! Han är en go-getter med en otrolig framåtanda och ambition. En av hans absolut starkaste sidor!

in-charge-of-happiness.jpg

Så för att göra en lång historia lite kortare, så funderade han ut vad han vill göra i stället. Han har ju en konkurrensklausul i sitt kontrakt och kan således inte ta samma typ av jobb som han har nu på något annat företag.

Så han kontaktade en man som både är hans vän och affärspartner och föreslog ett samarbete och en anställning på hans företag. En vecka efter deras första möte så fick han det första förslaget på ett kontrakt och en dag senare var allt klappat och klart! Snabba ryck, men detta känns så otroligt rätt! Både för min man och för mig, som endast ser fördelarna med det nya jobbet.

Så med början i januari 2018 väntar nya utmaningar för min man och en delvis ny vardag för vår familj! Vi är så glada! Och eftersom min man fyllde år i lördags, så passade vi på att fira dubbelt upp!

Att man är sin egen lyckas smed, ja det är min man ett konstant bevis på! Man kan inte sitta och tro att saker ska bli serverade på ett silverfat. Vill du göra en förändring eller vill du lyckas i livet, då går det inte att tro att någon annan ska ge dig det du söker, det går inte att tro att staten eller någon annan ska finnas där och hjälpa dig om det går åt pipsvängen, man ser till att stå på sina egna ben och klara sig själv!

Med detta nya jobbet kommer en enda nackdel, som jag inte ens ser som en nackdel egentligen. Och det är att vår resa till Italien nästa sommar mest troligt blir inställd, men det gör faktiskt ingenting! Vi kommer hitta på något annat, en weekend någonstans kanske, men det tar vi när det kommer. Just nu är vi bara så glada och känner oss så välsignade!

Vidare, så är vardagen igång igen. Det har den egentligen varit ett tag nu, så ingen större förändring. Och med vardagen kommer träningar och matcher för barnen. Ja bara för egentligen, för har fortfarande så ont av sin schlatter, så vi får se hur det blir i höst, om han kommer träna alls.

och hans lag inledde säsongen med en härlig vinst i seriespelet. Han fortsätter spela seriespel mot de som är ett år äldre och lämnar numera 5-manna fotbollen i backspegeln. Det känns bra för hans utveckling, för vilken utveckling han har gjort det senaste året! Man bli så stolt när man ser honom! Alla föräldrar tycker förstås att just deras barn är exceptionella och så ska det vara. Min man har fått kommentarer från främlingar om A:s spel, och givetvis sträcker man extra på ryggen då! Men det viktigaste är, vi ställer inga krav på honom vad gäller fotbollen eller pushar, utan så länge han tycker det är roligt spelar han. Skulle han en dag inte vilja spela mer, ja då skulle vi acceptera det!

Men just nu är det kul att följa honom och i och med seriespelet känns allt mer på riktigt. Nu anmäls barnen med personnummer. Slut med att folk kan ta med äldre spelare i sina lag i 5-manna turneringar utan att det syns någonstans osv. Ja det är mycket som är annorlunda! Kul!

img_7271

Veckan vi har framför oss är lite halvgalen, men det kommer bli bra. Den här mamman börjar allt bli lite nervös inför det nya med att ska börja ta buss och tåg till skolan! Säkert mer nervös än vad han själv är!

img_7266

En lugn helg då vi fick gjort mycket och slappade mycket var helt perfekt och precis vad vi behövde!

img_7269

Solen skiner denna måndag, men jag känner mig inte riktigt redo för den nya veckan. Hade behövt en dag helg till!

img_7265

xoxo

 

Step it up

Nu är det dags! Dags att öka intensiteten i träningen ett snäpp. Jag har tränat regelbundet sedan februari, vilket gör detta till det längsta någonsin som jag har hållit fast vid en träningsrutin. Efter de första 12 veckorna tappade jag motivationen en aning och tränade kanske 3-4 ggr per vecka i stället för 6 ggr per vecka som tidigare.

Jag hade ett uppehåll på ca 2 veckor under semestern, men nu har jag hittat tillbaka igen, starkare än någonsin! Jag har ett nytt upplägg, hårdare träning för bättre resultat och jag vågar säga att jag har en väldigt stor chans att nå mitt mål till sommaren 2018. Ja, det låter som lång tid framåt, men det finns inget som heter quick fix när det handlar om fitness och att komma i form. Det finns ingen genväg man kan ta om man vill ha bestående resultat. Det finns bara hårt arbete och dedikation!

Jag har som sagt kört detta programmet nu sen februari, men inte riktigt vågat mig på att öka intensiteten. Men nu är det dags! På vågen har jag fortfarande bara gått ner något kilo, men måttbandet säger att jag har minskat flera centimeter runt armar, lår och höfter. Och det är just detta jag är ute efter! Fitness!

Så med start nästa måndag så har jag ett nytt träningsprogram och jag är supertaggad att börja pusha mig själv mer, så som jag gjorde i början, då jag var extremt otränad och hade kräkkänslor efter i princip alla träningspass!

Livet i övrigt känns fantastiskt bra och så klart är det då lättare att hitta motivationen till träningen också. Nu finns det inga ursäkter! Detta är min investering i mig själv för framtiden!

untitled.png

Det bästa med detta är att jag mår så mycket bättre än jag gjorde för ett halvår sedan. Jag har slutat se ner på mig själv, kritisera mig själv varje gång jag tittar mig själv i spegeln. För jag vet att jag är på väg, sakta med säkert!

untitled2.png

I am truly blessed!

img_1246.jpg

xoxo

Solig måndag

Jag vågar knappt skriva det, men idag skiner solen och ännu inga regnskurar! Kan det vara sant?

Mannen är på väg uppåt landet på en jobbresa, men kommer hem i morgon kväll igen. Tänk att sommarlovet snart är förbi. A börjar tvåan nästa vecka, hur gick det till? Och C, som har en vecka längre sommarlov för att han börjar på en ny skola med andra tider, börjar sexan!

Några dagar innan C börjar ska vi träffa hans två nya mentorer på IES och få information och kunna ställa frågor. Han måste också skriva på the code of conduct vilket jag tycker är toppen! Detta läsåret ska bli så otroligt spännande både för oss och framför allt för C. Jag är övertygad om att hans redan bra engelska kommer förbättras enormt och även hans självförtroende och humör i övrigt. Han är SÅ stolt över att han ska åka tåg och buss med sin kompis till STAN! Det är stort för honom! ♥

På lördag fyller mannen år och barnen ska först på kalas på var sitt håll, sen ska vi beställa hem god mat och fira. Med lite tur så har vi kanske mer än mannens födelsedag att fira, men det återstår att se. Jag håller alla tummar och tår som jag kan!

xoxo

Att trivas hemma

Jag lägger inte ner särskilt mycket pengar på inredning, men jag gillar fina saker och att ha det fint och framförallt i ordning hemma. Röra gör mig enormt stressad.

Jag brukar vara bra på att ändra om och flytta saker och på så sätt förnya och pigga upp utan att köpa nytt.

Så som jag gjorde med uterummet. Från att knappt ha spenderat någon tid där på hela sommaren, så har vi vistats där varje dag sedan omändringen. Vi äter middag där och jag och barnen har hängt där varje kväll, jag med min bok och de med mobiler eller böcker och så har vi spelat spel osv. Så mysigt! Nu i helgen har jag suttit där till sen kväll med levande ljus och värmeelementet på och bara läst och läst. Helt ljuvligt!

Jag glömde ta bild på hur det såg ut innan, men trivs väldigt bra som det är nu!


Och på tal om att läsa så måste jag bara nämna Kristina Ohlsson! Gud vad jag älskar hennes böcker! Hon är något av ett geni på att skriva spännande böcker som är omöjliga att lägga ifrån sig. De olika böckerna om Fredrika Bergman är så fantastiskt bra och jag håller just nu på med  Davidsstjärnor. Nästa är Syndafloder som jag längtar efter att läsa. Två andra exempel på otroligt spännande böcker från henne är Mios Blues och Lotus Blues. Jag är så grymt imponerad av hennes sätt att skriva. Vad gäller skrivarteknik och driv i både språk och handling är det ingen hittills som slår henne på fingrarna. Läckberg till exempel, som folk säger skriver så bra, kommer inte ens i närheten. Jag tillhör skaran som inte alls är så imponerad av hennes relativt enkla form av berättande, men det är ju en smaksak. Kristina Ohlsson besitter en väldig talang i att hela tiden driva handlingen framåt i ett högt tempo och man vill bara ha mer. Hon har även skrivit en hel del barnböcker som jag ännu inte läst. Mina barn är inte lika förtjusta i att läsa som jag är, så kanske kommer jag helt enkelt läsa även barnböckerna endast för mig själv! Kristina Ohlsson, läs hennes böcker!

Den här helgen har varit så fin och bra. Framförallt idag. Barnen lekte med kompisar medan jag och mannen fixade en massa i trädgården. Sen har jag läst och han har slappat på sitt håll. En god middag och nu ska jag snart träna och sedan sätta mig med en kopp kaffe och planera färdigt veckan som kommer. Maten är redan förberedd och lagad för hela veckan, så det är bara några detaljer kvar. Känns skönt!

Jag har mest varit hemma den här helgen, men jag har trivts så enormt med det. Och givetvis hjälper det när jag har en riktigt bra bok som jag vill läsa varenda lediga stund jag har!

Xoxo

Minnen för livet

Ikväll eller i natt kommer min familj hem igen! Och de har verkligen haft det roligt på sin fotbollsresa!

Vilken upplevelse för barnen, att få se dessa kända lag och uppleva stämningen på en riktigt stor arena! Mitt hjärta spricker av glädje för deras skull! Mannen har skickat bilder hela tiden och på varje bild så fullkomligt tindrar barnens ögon av lycka!

På tisdagen var det den varmaste dagen på hela året i München! 34 grader mätte det på dagen. Mannen och barnen och min pappa satt på uteserveringar och fikade (läs drack öl) och njöt. Barnen hittade andra Liverpool-fans att spela boll med på torget och var svettiga och glada! Ja, de har helt enkelt haft det så fantastiskt som de bara kunde!

Och jag då? Ja, jag har njutit av min egentid, det måste jag säga. Jag har passat på att göra saker som jag inte gör annars, som att lyssna på musik på morgonen. Josh Groban och hans vackra stämma är perfekt lugn morgonmusik! Helt ljuvligt!

Sen har jag jobbat så klart, men eftermiddagarna och kvällarna har jag gjort precis det jag har känt för. Jag har varken tvättat eller städat, förutom igår, då jag fick en impuls att jag ville städa ordentligt i uterummet och möblera om. Där var något som störde mig med den tidigare lösningen och nu var det dags. Så på ca 40 minuter var jag klar där ute och blev väldigt nöjd med resultatet.

Sen har jag tränat hårt, ätit väldigt hälsosamt, gjort manikyr framför en bra film osv. Helt enkelt bara njutit utan att ha någon annan att ta hänsyn till.

Självklart saknar jag små mjuka armar runt min hals, små varma kroppar som sitter tätt intill i soffan och min makes skäggiga pussar! Men vad passar bättre än att det är fredag i morgon och vi kan mysa tillsammans hela familjen igen!

Jag är välsignad! Så otroligt välsignad!

IMG_1393-1024x768 xoxo

Att lära så länge man lever

Det ligger enormt mycket i det uttrycket, att man lär så länge man lever. Och ju äldre jag blir, desto mer reflekterar jag över just detta.

Varje dag lär jag mig något nytt, oftast om mig själv, men även om andra eller om livet generellt. Min största resa är att lära om mig själv, vad jag innerst inne känner, vill och drömmer om. Och om hur jag vill vara. Varje dag vaknar jag upp och känner mig tacksam för allt som jag har blivit välsignad med. Jag lär av mina misstag och jag hittar en bättre balans i mitt liv, bit för bit, dag för dag.

Mistakes-Quotes-life-lessons-Thoughts-deal-learn-Best-Nice-Great

Det är långt ifrån alla människor som har eller kan ta till vara på denna insikt om sig själv, de upprepar samma misstag om och om igen och tror att resultatet ska bli annorlunda. Och jag har inte alltid varit så in touch med mig själv. Långt ifrån. Men livets läxor har lärt mig att det är så här jag mår bra, genom att visa och framför allt känna tacksamhet! Att alltid göra mitt bästa och vara den bästa person jag kan. Ibland går det inte, ibland tappar man bort sig själv för en stund, men jag är alltid fullt medveten efteråt att det har hänt, och då kan jag lättare arbeta på att förbättra det.

rules of life

Jag älskar att tänka på saker och ting, fundera ut varför det är si eller så, varför jag känner si eller så. Får jag inte dessa stunder att bara tänka och känna, så får jag nästan panik inom mig. Jag blir stressad och ofokuserad och allt känns jobbigt.

Min träning hjälper mig i det. När jag tränar tänker jag. Då gör jag av med energi samtidigt som jag förnyar den. Det står klart att min träning kommer vara en lång resa, med långsamma resultat. Men det jag söker är inte en quick fix, det jag söker är en bestående förändring och att ha åstadkommit något som jag aldrig trott är möjligt.

Jag hämtar inspiration från många håll. Från bloggar, från Instagram, från böcker och från filmer.

Ett av mina absoluta favoriter när det gäller citat är från en film som alltid gör mig varm i hjärtat, Return to me. Jag har lagt upp det förr här på bloggen men det tål att upprepas. Jag älskar det! Läs det och fundera på vad det verkligen står. Det träffar rakt i mitt hjärta!

921028

xoxo

Första veckan

Snart har jag gjort den första arbetsveckan efter semestern. Jag måste säga att det känns mycket bättre än jag trodde. Jag har mycket att göra, men inte så att jag håller på att gå under, utan jag jobbar mina åtta timmar per dag i maklig takt.

Idag skiner solen, vilket är mer ovanligt än vanligt denna sommar i Skåne. När man kollar på Insta och bloggar från personer som befinner sig i andra delar av Sverige, så verkar sommaren har kommit dit, men inte hit. Lite tråkigt, men inte mycket att göra något åt.

Helgen som kommer ska jag spendera med familjen och på söndag ska vi på ett barndop till några vänner. Det ska bli roligt!

På måndag åker mannen och barnen till München i fyra dagar för att titta på fotboll. Jag kommer sakna dem väldigt mycket, och det kommer kännas otroligt märkligt att vara helt själv hemma i huset, framför allt när jag ska sova. Men jag ser fram emot det lite också, eftersom det är en engångshändelse och jag får ta vara på tiden för mig själv. Att inte ha några krav på mig, att inte behöva åka direkt hem efter jobbet och plocka undan, laga mat, tvätta osv. Saker som jag normalt tycker om att göra, jag älskar att ta hand om min familj och vårt hem, men därmed inte sagt att jag inte kan njuta av några dagar då jag kan göra precis vad jag vill utan något dåligt samvete över att jag försummar någon. Inte heller kommer jag behöva plocka en massa, det är ju ingen hemma som rör till det, haha. Ska städa och göra fint på söndag så jag bara kan njuta de dagar jag är själv.

På måndag ska jag träffa mamma efter jobbet för shopping och middag. De andra tre dagarna ska jag träna mycket, äta hälsosamt, läsa min bok och en del annat som jag fortfarande inte har planerat i detalj. Men jag älskar mitt eget sällskap och kommer inte ha några problem att fylla min tid!

5f5305a45336d5da1f3f42ce999d86da.jpg

th.jpg

Den sista tiden känner jag mig enormt tacksam. Och enormt välsignad! Jag behåller anledningarna för mig själv. Men jag är så tacksam att jag får lära mig att växa som person varje dag, att de prövningar jag utsätts för, lär mig att se livet på ett ljusare sätt, lite i taget, dag för dag!

c868759c0a2f14bb6991ea0941017009.jpg

pay-it-forward.jpg

9e1623fa694033f74c0419121550cda8.jpg

Trevlig fredag!

xoxo

Planering och nya tag 

Tre veckors semester börjar lida mot sitt slut. Tre veckor är inte mycket, men vi har haft tre otroligt lugna och sköna veckor. Jag har fått tid till allt det jag ville ha tid till. Familjen, läsa böcker, koppla av, sova, vara uppe länge på kvällarna, hitta ro både i kropp och själ och ladda batterierna igen.

Den här sista veckan hemma har varit lugn och härlig och tiden har gått långsamt, vilket är skönt, brukar vara tvärtom. Vi har verkligen tagit det lugnt och bara gjort saker vi har känt för. Några projekt här hemma har vi gjort, men bara för att det passade med tid och lust.

Det enda som kommer bli svårt är att komma i säng i tid i morgon kväll och att vakna tidigt på måndag. Jag har inte lagt mig före klockan 01 de flesta kvällar och sovit till runt 09-10 varje morgon. Nåväl, det kommer gå det med.

Jag har redan planerat nästa vecka vad gäller mat och träning. Jag har hittat så mycket ny inspiration och den här veckan har jag verkligen kommit in i träningen och kosten igen. Känns så otroligt härligt!

Planering är A och O för mig. Mannen kommer vara borta tisdag till torsdag, A ska på fritids igen och alla rutiner ska på plats. Dock blir det en mjukstart, för sen veckan efter så reser mannen och barnen till München för att titta på fotboll och jag kommer vara ensam hemma i 4 dagar. Mer om mina känslor kring det i ett annat inlägg.

Jag känner mig redo att börja jobba igen. Jag känner att jag har hittat ny energi och ny inspiration och ingen är gladare än jag för det! Jag har hunnit landa i mig själv och haft massor med tid att fundera på olika saker och jag har därmed kommit fram till vissa saker som jag vill förändra och bli bättre på.

Så dessa tre veckor har varit välbehövliga, givande, roliga och helt underbara!

Jag är så tacksam! Jag älskar min familj så mycket. Jag är sannerligen välsignad!

Xoxo

Semester 

Jag är väldigt tyst här på bloggen. Men jag njuter semester för fullt! Bjuder på en bildbomb från vår resa till Tropical Islands och sen Österrike! 

Trötta barn på båten mellan Gedser och Rostock! Men våra barn är vana bilsemestrare och gnäller aldrig! 

Första anhalt var en mysig herrgård utanför Berlin och 10 minuter från Tropical Islands. Helt underbart ställe! 




Tropical Islands var en upplevelse! Både barnen och vi hade superkul! 



På lördagen körde vi vidare mot Österrike! Trafiken var tuff både på dit och hemvägen, men vi gjorde det bästa av det! 

När vi äntligen kom fram var det till ett soligt och underbart Österrike och ett jättefint hotell! Vi älskar Alperna och den vackra naturen! 


Byn vi bodde i, Bad Hofgastein, var otroligt mysig och pittoresk! Vi gillade den jättemycket! Vackra hus, vacker natur och allt var rent och snyggt ordnat! Väldigt nöjda med vårt val! 


Det blev mycket god mat och dryck under veckan! 


Det blev ett besök upp på berget, så klart! Två olika liftar för att ta oss upp till toppen! Vilken upplevelse! Där uppe fanns en lekplats, en sjö och självklart vandringsmöjligheter. Vi nöjde oss med en promenad runt sjön och fika på ett café med utsikt över Alpernas bergstoppar! Fantastiskt! 


En av dagarna besökte vi grannbyn Bad Gastein och det berömda vattenfallet. Det var vackert och vi hittade ett café precis bredvid som var väldigt mysigt. I övrigt gillade vi inte alls den byn lika mycket som ”vår”. 


I övrigt blev det poolbad, promenader, fika, minigolf, spela spel, läsa böcker, titta på film och bara umgås som familj! Det var helt underbart med den här tiden ihop, vi fyra! 



Den sista semesterveckan spenderar vi hemma. Även om vädret lämnar mycket att önska, så är vi tacksamma för allt det fina vi har fått uppleva tillsammans! Jag känner mig välsignad! 🙏

Xoxo

Oh happy day

Jag är glad idag. Eller ja, jag är faktiskt glad och på bra humör för det allra mesta. Livet är alldeles för kort för att vara negativ. Men jag är riktigt glad för att det äntligen är semester och jag ska vara med min familj i tre veckor framöver! Man behöver inte ogilla sitt jobb för att tycka det är skönt att vara ledig. Jag trivs bra på min arbetsplats, jag har det väldigt bra där, men det jag saknar mest i vardagens alla bestyr, är tiden! Tiden med familjen!

Vi är lyckliga. Inte för att vi är rika, för det är vi inte. Inte för att vi har massor med dyra prylar, för det har vi inte. Vi är lyckliga därför att vi har varandra och vi har vår hälsa. Något annat behöver vi inte. Egentligen. Vi kompletterar varandra så bra, jag och min man. Där jag kan bli upprörd och orolig är han lugnet självt. Där jag inte kan se skogen för alla träd, är han vägvisaren och guiden, den som får mig att ta ett steg tillbaka, andas och sen titta en gång till. Där han är ostrukturerad är jag ordningsam, där han är omotiverad är jag inspirationen. Där han är villrådig är jag bollplanket som kommer med förslag och idéer.

Han är min bäste vän. Han som jag alltid vill prata med först när det är något. Han som alltid, ALLTID, får mig att må bättre!

Och tillsammans har vi dessa två fina pojkar, som har fått stora, varma hjärtan och bär så mycket kärlek och empati inom sig. Våra änglar, våra glädjepiller, vårt allt!

Familjetid! Det är det viktigaste för mig just nu!

xoxo

Förväntningar

Jag försöker att inte ha för höga förväntningar på hur våra tre veckors semester ska bli, vad vi ska göra och så vidare. Jag försöker att inte bygga upp scenario i mitt huvud och redan ha allt klart i mina tankar.

Jag vet av erfarenhet att det blir oftast inte exakt som man har tänkt sig ändå, det kan både bli bättre och sämre, men blir det sämre så blir man så oerhört besviken. Så faktiskt tar jag det med ro, tänker inte för mycket, analyserar inte för mycket.

Förväntningar kan vara destruktiva, förstöra ens humör, förstöra känslan av glädje och vad som gör en lycklig. Jag har gjort misstaget så många gånger, att tro att en viss händelse eller ett event ska bli så himla bra och perfekt och sen när dagen kommer och det inte alls blir så perfekt som jag har tänkt, så är det som att luften går ur en, en ballong som pyser ut all luft och blir liggande slapp och livlös på golvet. Känslan av att hela världen är skit och man har ett hopplöst liv. Jag överdriver inte. En tillräckligt stor grej som går åt skogen kan vara enormt påfrestande känslomässigt.

Jag tror tyvärr många bygger upp förväntningar just kring semester och ledighet. NU ska vi äntligen ha tid att vara lyckliga! Sen bråkar barnen, pengarna tar slut, regnet öser ner, mannen vill inte göra det du vill och så vidare. Och man vill bara dra täcket över sig. Nej tack!

Det jag vill göra denna semester är att läsa många böcker, spendera tid med familjen och förhoppningsvis få sol på kroppen och fräknar i ansiktet. Utöver det tänker jag ta det som det kommer! Jag tänker koppla av, jag tänker verkligen koppla av denna hjärna som konstant går på högvarv. Jag tänker aktivt strunta i att oroa mig för olika saker som ligger i bakhuvudet.

Tar man makten över sina egna tankar så kommer man långt, det är också något jag lärt mig av erfarenhet och faktiskt blivit bättre på.

Bildresultat för don't expect too much

Bildresultat för don't expect too much

xoxo

Snart… snart

Snart är det semester! Men ännu jobbar jag hårt för att få undan min problemhög på jobbet, för jag ogillar att lämna över problem till kollegor. De kommer ha det tufft som det är!

Igår var en dag full av irritationsmoment, framför allt på jobbet. Det finns en person som jag ibland måste ha kontakt med via mail, och den här personen är (jag ogillar att säga dum i huvudet) inkompetent på sitt jobb. Hon förstår inte sitt eget jobb och det är oerhört frustrerande och tidskrävande att ha med henne att göra. Jag hade två olika mailkonversationer med henne igår som till och med skulle få mina barn att häpna. Suck.

Sen var det väldigt många andra småsaker som blev till irritation, men så är det vissa dagar. Vissa dagar är sämre än andra. Det tog ett tag innan jag somnade, för jag låg och malde dessa saker i mitt huvud ett bra tag. Ett av mina problem, att jag låter vissa saker påverka mig för mycket.

Och detta får mig att tänka på präktighet. Som jag ser för mycket av den sista tiden. När personer vill få det att låta som att de är så duktiga, inget är jobbigt, allt är toppen och så vidare. Men bara när livet går deras väg. När livet är tufft sjunger de en annan melodi. Så tråkigt. Och jag blir så trött. Försöker se mellan fingrarna och låta det rinna av, men det blir för mycket ibland.

Nåväl, det var en parentes.

Igår blev jag chockad, och många med mig, över att höra att Michael Nyqvist är död! Jag satt med min son i soffan och slösurfade och bra ropade rakt ut: Nej! Lägg av!

Jag vet inte, men vissa dödsfall påverkar och chockar mig mer än andra. Detta är ett av dem. Vila i frid!

Bildresultat för rest in peace

xoxo