Chapters in our lives

Ibland gör livet en avstickare, tar en omväg eller bara en väg som man inte alls hade tänkt ta och man befinner sig på okänd mark, men då är det bara att hänga med. Något annat val har man inte.

De senaste veckorna har jag känt mig ofokuserad, ostrukturerad och oorganiserad. Jag har tappat bollar, känt mig förvirrad, trött och lite deppig. Jag behöver en viss grad av kontroll över min tillvaro för att må bra, men jag har inte haft energi att ta tag i allt, fast att jag har varit medveten om kaoset i mitt huvud.

Det har varit skolavslutning, jag har fyllt 40, det har varit jobb, hus, hem, trädgård, barnen, släkt och vänner och allt har bara gått i ett och jag har vandrat som i ett slags dimma hälften av tiden, utan att kunna ta kontroll eller hitta fokus eller ens planera vår matsedel.

28e676ba-deee-4938-9684-18074a878cb0.jpeg

Jag är sakta men säkert på väg tillbaka till fokus, struktur, organisering och bra planering. Men det har varit jobbiga veckor, mycket har hänt privat som jag inte tänker gå in på, men det har tagit hårt på mina känslor och min energinivå.

Jobbet är alltid mycket och min semester är inte förrän om 4 veckor, men åtminstone lämnar jag jobbet vid dörren när jag går därifrån, något annat är inte hållbart för mig.

29762f56-2463-40c0-b5e1-4b35d52af117.jpeg

Mitt i allt kaos bestämde jag mig för att göra ännu mer kaos genom att inreda nya rum till barnen i källaren. Det innebar att flytta runt på möbler i fyra rum, vilket var ett kaos i sig, men jag fick städat på många otillgängliga ställen, haha.

De har fått stora, fina ungdomsrum och är supernöjd. Vi väntar ännu med domen från A, om han vill bo kvar där nere eller ej, han är ju bara 9 år och behöver kanske närheten till oss föräldrar ännu ett tag till. Vi får se! Projektet må ha varit kaotiskt, men det gav mig något att fokusera på mitt i all förvirring och jag höll mig sysselsatt i stället för att grubbla på en massa saker. Jag gjorde det som fick mig att må bra och det hjälper alltid.

4494101F-6E53-40C8-B233-F47F8500A942

Jag har tänkt länge på att skriva på bloggen, men även det har fått stå åt sidan, energin har helt enkelt inte funnits. Jag har säkert fler tankar som skulle behöva komma ut, men det är alltid en övervägning, i alla falla för mig, hur mycket man ska dela med sig av öppet på internet.

Detta får räcka så länge. Jag har hittat tillbaka till mig själv lite grann, men jag är försiktig med att låta för många intryck ta över, jag har fortfarande saker som gör mig osäker, som gnager i mig lite grann, som jag försöker meditera över och få klarhet i, så jag håller en låg profil och fortsätter försöka hitta tillbaka till rätt väg igen. Jag är säker på att svaret på varför allt detta har hänt, kommer att komma till mig vid det rätta tillfället, när man kan se klart, och plötsligt förstår man vad syftet med prövningen var som man gick igenom.

297b177a-b64c-4cc0-af25-79cdc8b88894.jpeg

Läs det igen, begrunda det, den enda meningen säger så mycket; ”Some of the most beautiful chapters in our lives won’t have a title until much later.”

xoxo

Annonser

Note to self

6D7542BE-8C6F-461B-8A85-0A93D4F83501

xoxo

Funk

I have been in a funk lately!

Hur säger man på svenska? Ibland hittar jag bättre uttryck på engelska, vet inte varför. Men det jag menar är att jag under en tid nu har befunnit mig i en bubbla med en märklig känsla, där saker och ting har känts tunga och jobbiga och inget har känts direkt kul. Det enda som har gett mig glädje är min familj!

Jag får liksom inte rätt på alla mina känslor och det drar ner mig och mitt humör varje dag. Jag jobbar mycket med att försöka komma ur detta nu, för det är inte kul. Jag måste försöka acceptera saker som de är och SLAPPNA AV! Jag vill skrika till mig själv; för Guds skull, slappna av!!! Lev här och nu och sluta fundera så mycket på framtiden som ändå blir vad den blir! 

Varför har jag så svårt för detta? När jag berättar saker för min man, saker som oroar mig eller saker som är negativa i min värld, så kan han titta på mig och säga: ”Men vad spelar det för roll?” Och när han säger så, så är ju min första tanke oftast att det spelar ingen roll. Så varför kan jag då inte bara sluta tänka så mycket!?

get-outta-that-funk.jpg

Jag undviker allt och alla som inte ger mig någon form av energi eller inspiration eller vänskap eller glädje. Ibland är det lättare att veta vad man inte behöver än vad man behöver!

Men jag måste helt enkelt sluta överanalysera, övertänka, reagera, bli irriterad, fundera på precis allt! A little less thinking and a little more living! Hur svårt ska det vara?

amy-dont-worry-too-much-girlscene-138720817984gnk.jpg

För det enda sättet att komma ur denna funk, är att ändra mina tankar, tömma kroppen och huvudet på det negativa, andas ut och släppa taget och låta mina vingar breda ut sig och flyga!

xoxo

Utan ord eller ork

Det är så mycket jag tänker att jag ska skriva hela tiden. Men när jag sätter mig vid datorn så försvinner orden och orken. Framför allt orken. Så jag behåller mina tankar för mig själv, fokuserar på att göra varje dag så bra som möjligt och försöker släppa allt annat som bara stjäl energi.

16905ba215eed348c82f0390ee7ab926--blessed-quotes-families.jpg

xoxo

En 9-åring

När man fyller år får man kall pizza till frukost om man vill det.

92866D1C-0633-413B-AB29-CCE70190B2F6

Vår älskade 9–åring, så snäll och omtänksam och varmhjärtad. Du har humor och alltid nära till ett leende. Du är envis som en åsna men jag är övertygad om att det kommer vara till din fördel genom livet. Du vill alla väl och visar empati även för de som inte ens förtjänar det.

Vi älskar dig mer än ord någonsin kan beskriva!

Xoxo

Utanför min comfort zone

Jag är en privat person, delar inte med mig på social media eller bloggen om det mest privata. Förmodligen för jag har stor erfarenhet av att bli sviken och sårad av folk som jag trott var mina vänner. Då sätter man automatiskt upp en guard vilket så klart kan vara dåligt också ibland.

Det är väl därför jag inte har någon väninna som jag kallar min närmsta eller bästa vän, min man är min bästa vän. Jag vet att en del av de jag umgås med snackar bakom min rygg, berättar vidare saker jag har sagt osv, därför är jag noga med att aldrig avslöja för mycket.

Jag skriver inte heller mycket om min viktresa, något enstaka inlägg då och då, men det är också medvetet, jag gillar inte att lämna ut för mycket om mig själv, det gör mig obekväm. Jag vill heller inte bli kritiserad eller dömd, något som folk har förbluffande lätt göra.

Men nu tänker jag gå utanför min comfort zone. När man de senaste 10 åren har gått klädd i löst sittande plagg, alltid en kofta över en tröja för att dölja valkar och tjocka överarmar, alltid obekväm i sitt eget skinn, då är det en stor frihet när man äntligen börjar känna sig bekväm i sig själv igen och det ökar både ens självkänsla och självförtroende.

Vilka förändringar har jag då märkt på min kropp sedan kilona började försvinna? Folk är byggda olika och tappar eller lägger på sig vikt på olika sätt, på mig sätter sig kilona hyfsat jämnt över hela kroppen, men jag känner mig alltid mest obekväm med övervikt på överkroppen, när magen känns plufsig, brösten sväller och man känner sig svullen och stor. Jag är dessutom lång, så när jag har övervikt känner jag mig som en jätte!

Jag märker det mycket på överkroppen, midjan är smalare, brösten mindre, magen är platt och byxor börjar bli för stora. Runt rumpan och låren märker jag också ett mindre omfång, byxor sitter snyggare, lite färre celluliter och jag kan använda byxor som tidigare inte passade längre. Så jag märker det på hela kroppen, men att just magen är platt och midjan smalare gör att det känns så mycket bättre.

1A6D2040-975A-4BA5-A3D9-E0F094FB9E48547BF8A4-B63B-4ECD-A73E-D29DAE9761E83C75AE47-C40F-456D-95A3-9862DDB13C478622D3D0-3926-4478-A5DA-C2C37E0311D0

01A7F72F-CB9F-4175-B79E-6DF45EC62FC8.jpeg

Jag har fortfarande övervikt, jag har inte slutat kämpa för att nå mitt bästa jag, men så här långt är jag ofattbart nöjd. Att jag tar på mig ett par ljusa byxor med bara en tröja till, har inte hänt de senaste 10 åren. Och 10 år är lång tid!

Jag jämför mig inte längre med andra eller deras viktresa eller träning. Jag gör det som får mig att må bra. Och det är jag så stolt och glad över! Jag känner ingen stress eller panik över att jag måste gå ner si eller så mycket, jag vill bara hitta till ett ställe där jag känner mig totalt nöjd och sen stanna där!

Om en och en halv månad fyller jag 40 år. Det är en morot att ha gått ner lite till innan dess, men inget måste, för min resa slutar inte där. Och klänningen som jag köpte för två år sen, som jag aldrig har använt för den blev för liten nästan direkt efter jag köpte den för jag gick upp 5 kilo snabbt, den passar mig nu, men kommer sitta ännu bättre om ett tag. Den vill jag gärna ha på mig på min 40-års dag och det känns inte längre omöjligt!

xoxo

 

Hej hej

Det var ett tag sen, men jag har helt enkelt inte haft energi över för bloggen. Det blir så ibland.

Våren är här med besked! Solen skiner, fåglarna kvittrar och trädgården börjar bli vildvuxen, hoppsan! Igår klippte vi gräset för första gången och jisses vad tungt det var, för det har växt så mycket men tidigare har ju inte vädret lämpat sig för gräsklippning. Det var fuktigt längst ner och gräsklipparen stannade flera gånger för att den inte orkade. Jag och mannen turades om, det var som ett helt träningspass!

Helgen ska tyvärr inte bjuda på riktigt lika varmt väder, igår hade vi runt 20 grader. Men jag ser fram emot helgen ändå, för just nu är det alldeles för många tankar som ska samsas om platsen i mitt huvud och jag känner hur hjärnan inte vill längre, orkar inte, utan den stänger ner och vill bara vila. Jag behöver andas. Jag behöver stänga av, rensa och starta om.

inhale-exhale-quote-2.jpg

Det gör jag bäst genom att skriva ner allt jag har i tankarna, sortera och planera och skapa ordning i stället för att låta allt flyta omkring planlöst. Nästa vecka har vi en lillebror i huset som fyller 9 år, så det blir barnkalas och släktkalas. Vi ska inte ha barnkalaset hemma och tack och lov för det, så skönt att betala någon annan för att underhålla, fixa mat och städa upp!

Till vuxenkalaset kommer vi också beställa catering, allt för att göra det så smidigt som möjligt och minska stressen, jag har fått nog av stress och har slutat att vända ut och in på mig själv i något slags försök att verka duktig!

Nu ser jag fram emot en mysig fredag med barnen. Mannen ska på after work med jobbet och jag ska marinera kött och grilla med barnen, det ser vi alla fram emot. En riktig skön fredagskväll helt enkelt, även om jag helst hade haft mannen med så klart!

Ha en trevlig helg!

B2xyi3rCMAA_2sZ.jpg

xoxo

Happy Friday!

Igår mådde jag inte alls bra. Det blev en dag med vila och lite jobb hemifrån. Vet fortfarande inte vad det var, men kroppen vet och då får man lyssna!

Idag mår jag toppen igen, bättre än tidigare i veckan faktiskt, kanske hjälpte den där vilan mer än jag tror.

Jag är glad för fredag idag! Mannen kommer hem från Stockholm och helgen blir lagom lugn. I morgon ska jag äntligen till frissan, det var ett tag sen och jag vill fräscha upp med nya ljusa slingor och klippa topparna.

Även om det är lite kyligt på morgnarna fortfarande så har jag bestämt att det är vår! Jag har bytt väska och jacka och skor. Och äntligen, äntligen kan jag ha på mig ljusa byxor utan att se ut som ett paket keso full av gropar, fördelen med att ha blivit av med en del kilon. Och det är just detta jag vill uppnå med att bli av med min övervikt, att känna mig bekväm i mitt eget skinn! Dessa ljusa byxor jag har på mig idag kunde jag inte knäppa förra sommaren, eller ja, inte om jag ville kunna andas i alla fall. Nu sitter det bekvämt löst runt midjan och låren och rumpan är inte fulla med gropar på samma sätt.

Och det är inte bara hur jag ser ut i kläder, utan jag vill helt enkelt må bra och inte släpa runt på en massa extra kilon längre. Att må bra och känna sig bekväm är så mycket viktigare än siffrorna på vågen, där man kan ha gått upp 500 gram och känna sig misslyckad, även om det kanske bara är vätska eller mensen eller nåt annat. Det är inte siffrorna på vågen som ska tala om hur man mår!

 Dags att köra igång denna dag och jag har massor, massor att göra på jobbet. Men tur är väl det kanske, för jag är tacksam för mitt jobb och att jag trivs och att det finns jobb till mig!

Happy Friday!

xoxo

True crime junkie

Jag är ofta sist på bollen när det gäller nya saker, så det var inte förrän år 2016 som jag lyssnade på min första podcast. Jag minns inte hur jag kom på tanken att jag skulle hitta något att lyssna på och jag minns inte hur jag hittade Serial, jag skulle tippa att jag läste om den någonstans och blev intresserad. Jag är en true crime junkie, det kan jag medge. Jag har, så länge jag kan minnas, läst böcker av bland annat Ann Rule, som är en känd författare inom true crime, så det blev naturligt för mig att bli intresserad av den genren. Min man tycker jag är aningen konstig som utsätter mig för sådant som många gånger är så hemskt och tragiskt, och ja, jag har heller ingen förklaring, men hur vet vi egentligen varför något intresserar oss? Det bara gör det.

Så, jag har skrivit om detta tidigare på bloggen, men jag fastnade för första säsongen av Serial som sedan ledde mig vidare till Undisclosed och därifrån har snöbollseffekten tagit fart och jag hittar podcast efter podcast som är så bra och intressant, mestadels amerikanska, men jag har även lyssnat på P3 Dokumentär och Mordpodden, som rör svenska fall, båda två väldigt bra podcasts.

När man har följt ett fall i ett par år, som involverar en felaktigt dömd man som har suttit snart 20 år i fängelse (sedan han var 17 år) för ett brott som det har blivit solklart att han inte begick, då blir man (eller jag i alla fall) investerad och engagerad och följer ivrigt alla utvecklingar och vill att rättvisa ska skipas. Det har nu hänt att Adnan Syed har vunnit ett beslut om en ny rättegång på grund av saker som har kommit upp i fallet de senaste åren. Jag följer detta med stort intresse och hoppas att jag får bevittna Adnans frigivning och upprättelse! Dock lär det ta några år till, hjulen på rättvisan rullar långsamt. Det är fruktansvärda detaljer av misskött arbete av polis och åklagare (samt en advokat som inte gjorde sitt jobb) i Maryland och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att vara en helt vanlig 17-åring som lever ett bra liv men att plötsligt bli anklagad för sin exflickväns död och sedan ha en ”vän” som ljuger ihop en historia med hjälp av polisen för att denna ”vän” själv riskerar åtal för ett mindre brott… och sedan spendera de nästa 19 åren i fängelse och veta att folk gjorde allt de kunde för att låsa in en, bara för att vinna ett fall. Jag tappar andan.

Dock är det tyvärr så, att jag har efter fallet om Adnan, har lyssnat på så många poddar där människor i USA har suttit både 10, 20 och 30 år i fängelse för brott de inte har begått och det är lika tragiskt varje gång. Vissa fall jag har lyssnat på har tagit upp alla bevis för att de är oskyldiga, men överklagningarna är inte klara än, så vederbörande sitter fortfarande i fängelse…

Min man förstår som sagt inte alls denna fascination för true crime och säkert många med honom, men jag älskar det! Det är det jag vill lyssna på när jag är ute och promenerar och det ger perspektiv på saker, ger tankeställare och ger mig något som jag inte hittar någon annanstans. Det går inte att förklara bättre än så. Det är som vilken människa som helst som har ett speciellt intresse, man vet inte alltid varför.

Men det är jag, en true crime junkie!

xoxo

När allt är lite extra jobbigt

Natten till måndag sov jag fruktansvärt dåligt. Igen. Att jag sen har PMS från helvetet och känner mig uppsvälld som en ballong, irriterad och sur för minsta lilla, alla problem på jobbet känns som berg att bestiga och kollegor som irriterar ihjäl mig, ja det hjälpte inte gårdagen direkt. Jag var sur!

På eftermiddagen när jag kom hem så ville jag bara krypa ur mitt eget skinn, en otroligt jobbig känsla. Så jag tog mig samman, åkte och handlade mat sen tog jag en rask promenad hemma i byn. Minus på det var att bonden bredvid höll på att gödsla med något som definitivt inte var kogödsel och det stank nåt fruktansvärt, så att jag fick kväljningar på riktigt! Man kan säga att promenaden gick snabbare än vanligt!

Men jag mådde bättre när jag kom hem, vilket var hela tanken. Idag känner jag fortfarande irritation, men något bättre. Längtar tills den känslan släpper om några dagar.

2a2b58b7109e8166f3ab25286cbc2ce4435808ba_hq.jpg

Om man nu ska tänka på positiva saker i stället, som är mycket roligare, så har våren kommit till Skåne. Jag har satt undan vinterskorna och vårskorna har kommit fram, så härligt! I helgen fick jag gjort massor där hemma, solen och det fina vädret gjorde mig på riktigt bra humör och jag vaknade full av energi i söndags! Jag vårstädade uterummet, så nu kan vi sitta där och prata och fika och mysa, gillar det så mycket! Jag tvättade och hängde ut, planterade blommor, promenerade, städade, röjde och fixade. Så nöjd man blir sen!

En ny arbetsvecka är igång och jag är inte särskilt inspirerad alls, men jag försöker fylla fritiden med saker som jag mår bra av, så går det lite lättare att ta sig igenom dagen på kontoret. Min ovän PMS har säkerligen med detta att göra också, för normalt trivs jag på jobbet, men just nu känns allt bara lite extra jobbigt! Åtminstone har jag sovit bra i natt, alltid nåt!

0e2c89aaf476d3139e437d31d269678f.jpg

xoxo

Jag vill ha vår!

Efter varje längre ledighet sover jag som en kratta natten till första arbetsdagen. Varför? Who knows, men jag gissar att det är den inre stressen över att man vet att ett alarm kommer tjuta okristligt tidigt och man absolut inte får försova sig. En av de bästa sakerna med att vara ledig är ju att man sover tills man vaknar, alltså det som är naturligt för kroppen, att inte behöva tvinga sig upp när man egentligen inte är redo.

Så i natt har jag enligt regeln som aldrig har undantag sovit riktigt dåligt, vaknat miljoner gånger och drömt totalt knasiga drömmar. Behöver jag ens säga att jag känner mig som en zombie i dag?

Om man nu ska försöka hålla sig lite positiv så ska jag lista några bra saker just nu:

  • Påskledigheten var riktigt bra, utan några större händelser, men med mycket familjetid, promenader, böcker, avkoppling och god mat.
  • Min 40-årsdag är planerad och bokad och jag tror det kommer bli riktigt bra! Vi var tvungna att avslöja för de inblandade, pga att det involverar en hotellövernattning. Mer om detta en annan gång.
  • Jag har nu med morgonens vägning gått ner 6,5 kg sen i januari! Det syns verkligen på kroppen och känns på kläderna. Till och med mannen är imponerad, för jag har inte lyckats gå ner i vikt en enda gång (av alla otaliga gånger) som jag har sagt att jag ska det, sen jag fick och det var år 2009!
  • A:s barnkalas när han fyller 9 i slutet av april, är äntligen planerat och bokat. Nu återstår bara att skicka ut inbjudningskort!
  • Mannen åker idag på en fotbollsresa till Liverpool. I morgon spelar Liverpool FC i Champions League mot Manchester City och vi är alla ruggigt nervösa och hoppas så klart på vinst! För mannen är det en dröm att kunna vara där för en sådan match och så får han även träffa vännerna han har där och det är därför jag sätter upp detta på listan över positivt, för jag är glad för hans skull. Men vi kommer sakna honom väldigt så klart och vi får nöja oss med att titta på matchen på tv.

Det är några av alla bra saker och jag känner mig välsignad på ett tacksamt och ödmjukt sätt. Jag antar att vi fick gjort en del ändå under ledigheten, i alla falla sådant som involverar planering och bokning av olika saker.

life_is_beautiful.jpg

Nu blir det en kort men intensiv vecka! Bara att köra på! Men om jag får komma med ett önskemål, så är det att jag vill ha vår nu! 

xoxo