1:a advent

Vilken underbar dag det blev igår! En sån där dag som är helt perfekt från början till slut! Det här är verkligen min tid på året, december och julmys!

Vi tog en lååång sovmorgon allihop, sen åt vi frukost framför tv och brasa och tittade ikapp på julkalendern. Tack och lov för SVT Play!

Jag åkte och handlade mat medan barnen gjorde läxor osv. När jag kom hem fortsatte jag med julpyntet, stjärnorna kom upp i lördags, men resten av pyntet gör jag alltid 1:a advent! I år körde jag på stilen less is more och rotade inte fram varenda pryl jag har, utan endast det jag tyckte blev fint ihop.

838DBFE7-5C14-4895-BE25-578E87CC0BE7FD7A445F-8E16-48E4-A6B0-1105EDF1E9A74FABA095-A5C9-4F2D-8181-3DB4E0C1C14ECA9226BF-24A9-4BAD-97BC-FF16D5AF67299B53E127-E19C-4017-A874-F6F78F80D3104FF546DB-66C2-4E89-809E-F02D11FE981A5EACE077-78C5-4C5F-B598-8C768EC6FD1E410CA9B1-7121-4A0D-B8CB-0CF61410E3C55AF35E54-9A7B-4B82-9C37-9D12A34BD6CF

Jag kunde äntligen börja spela min julmusik som jag älskar! Jag och C bakade lussekatter och njöt av vacker musik medan mannen och A var på fotbollsträning!

BAA2CD83-3315-4890-83F5-D3DEEF494A36

Det blev utan russin i år, för ingen gillar russin och pillar alltid bort dem, men de blev fina ändå tycker jag! Och goda framför allt!

Sen avslutade vi dagen med en god middag och det blev en kvällspromenad för mig, utan mannen den här gången, för han var trött efter träningen. Men jag hade sällskap av en podcast. Älskar podcasts! True crime är det bästa, jag har alltid tyckt att det är fascinerande, fråga mig inte varför!

Det var en riktigt bra 1:a advent! 2:a advent klär vi granen och sen är det inte långt till jul!

xoxo

Annonser

Läslust

Jag har alltid gillat att läsa, ända sen jag var liten. Det brukar dock gå i vågor, beroende på andra faktorer i livet. Jag ska inte skylla på att jag inte har tiden, för den finns, det beror mer på att jag inte prioriterar läsningen alltid. Ibland fastnar jag för någon tv-serie och då sträcktittar jag tills alla säsonger är slut. Ibland är det något annat.

Jag är även en person som gillar att läsa i en fysisk bok, alltså inte på surfplattan, även om det är smidigt ibland att läsa på paddan, så föredrar jag ändå en riktig bok och jag gillar att ha mina böcker i hyllorna där hemma. Jag är väl lite gammaldags så där.

För tillfället har jag hittat tillbaka till läslusten igen. Jag läser mest skönlitteratur, men gillar även att läsa verklighetsbaserade böcker i form av livsöden, såsom Ett stulet liv, av JayceeDugard, Wild, av Cheryl Strayed, En blomma i Afrikas öken, av Waris Dirie, Pojken som kallades Det, samt de två uppföljarna till den, av Dave Pelzer. För att nämna några. De två sistnämnda läste jag för många år sen och vilka historier alltså! Det går inte att bli annat än berörd.

Min man ville att jag skulle beställa en bok till honom igår, så då passade jag på att beställa hem lite nytt till mig själv också.

Det blev dessa:

9789175037103_200x_andras-vanner_pocket

Andras vänner pga att jag har läst några böcker av Liane Moriarty och tycker hon skriver riktigt bra. Hon är även författare till boken som senare blev tv-serien Big little lies, som jag gillade jättemycket och jag har även den boken.

9789174296297_200x_ett-litet-liv_pocket

Ett litet liv pga att jag har hört mycket bra om den och kände att det är en sån bok som jag bara måste läsa.

9789174295740_200x_forfoljaren_pocket

Förföljaren av Nora Roberts pga att jag läser allt av Nora Roberts av ren vana. Jag började läsa henne när jag var 18 och har i princip alla böcker som har givits ut på svenska för Bonnier, inte det hon skriver för Harlequin. Hennes böcker är ibland lite förutsägbara, nu när man har läst så mycket av henne, men på det hela taget så är det alltid en mysig historia med härliga karaktärer och jag gillar det helt enkelt.

9789175037387_200x_sluta-aldrig-ga-fran-gatan-i-sao-paulo-till-vindeln-i-norrland_pocket

Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, pga att det är en av de här livsödena som jag gillar att läsa. För att citera Bokus: ”Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!”

Jag ska även låna Toner i natten av Jojo Moyes från min mamma. Moyes skriver fantastiskt bra och jag har älskat alla hennes böcker! Så jag ser fram emot massor av läsmys i december och under julledigheten! Åh vad jag längtar!

xoxo

 

~For all is well~

526088BF-7F3D-4D3C-A84C-C9C2DDC2797B

Snart är det december. Jag längtar! Jag längtar!

Jag känner lyckan. Jag känner friheten. Den finns där nu! Den omfamnar mig och vaggar mig. Jag är fri! Tack! 🙏

                                   Xoxo

Höstlov, svärmorsbesök och kalas

Jag hade en helt underbar helg tillsammans med barnen! Så himla mysigt vi hade det! Och mannen var jätteglad på sitt håll, Liverpool vann, han träffade sina vänner, hade kul, shoppade julklappar och njöt av en killhelg!

Jag och barnen inledde helgen på fredagen med att åka till shoppingcentret och köpa presenter till lill-kusinen. Vi åt kvällsmat där och pratade och myste. Sen åkte vi hem och barnen städade sina rum, jag fixade i ordning huset, städade badrum, dammsög, plockade undan osv, sen poppade vi popcorn och myste ner oss i soffan och tittade på film. Tända ljus, sprakande brasa och bara vara nära varandra är något av det bästa jag vet!

Barnen ville sova ihop, så det fick de naturligtvis, jag bäddade till båda på A:s rum.

På lördagen började vi i lugnt tempo. Långfrukost, brasa, kaffe och morgon-TV. Sen började jag beta av några saker på min långa lista inför svärmors besök. Barnen umgicks och senare var de med sina vänner på olika håll. Vi åkte och handlade och sen blev det återigen mys på kvällen med en massa tapas framför en film.

 Igår var det kalas hos min bror och sambo, deras minste fyllde 4 år! God mat och trevligt som alltid när man är där!

Nu är det höstlov för barnen och jag jobbar tre dagar, sen är jag ledig för att kunna umgås med svärmor, mannens syster och systerdotter. Sen har vi ju en viss kille som fyller 12 år på söndag! Vår älskade C! Vi ska fira honom på lördag och jag ska tydligen baka en massa och fixa en buffé, haha! Men jag kommer ha mycket hjälp. I morgon åker barnen till mina föräldrar och sover över, så då passar jag och mannen på att åka och handla allt vi behöver till svärmors besök och till kalaset. Lär bli en extrastor storhandling, puh!

Jag känner mig redo för veckan och humöret är på topp!

xoxo

I surrender

Jag har för mycket i huvudet för tillfället, trots listor och trots planering. Jag funderar på allt och lite till och min hjärna går på högvarv. Konstigt nog så blir jag mer effektiv de perioder det är så, vilket känns som en motsägelse. Ju mer jag har i huvudet, desto bättre utnyttjar jag tiden, desto mer får jag gjort och desto bättre går det med träning och andra saker. Är det inte märkligt?

Det är inget annat än mina egna krav på mig själv som skapar de här intensiva perioderna. Men jag har blivit bättre på att sänka kraven och till exempel låta huset vara kaos emellanåt. Trots allt är jag ändå en person som trivs bäst med ordning och reda och koll på läget, det går inte att komma ifrån, så jag lär mig hantera intensiteten bättre och bättre och framför allt så är jag medveten. Och medvetenhet skapar insikt och ger därmed också kunskap och verktyg för att hantera det på bästa sätt.

I natt sov jag bra, vilket var tacksamt. De två senaste nätterna har jag sovit oroligt. Men igår lade jag huvudet på kudden, tömde hjärnan på alla tankar och sa till mig själv att bara släppa allt. I surrender. Sen somnade jag.

surrender.jpg

Jag vaknade i morse med lite lättare huvud. Jag gjorde en översikt över det som stressar mig mest, skrev ner allt och fick en bra överblick. Det var inte så farligt som jag trodde. Allt kommer gå, allt kommer lösa sig. För det finns inget annat sätt.

Have faith in what will be. Det ligger så mycket i de orden. Och det är precis det jag behöver just nu!

xoxo

Stark

Jag är stark. Jag klarar mer än jag någonsin trott. Jag har tagit mig igenom otroligt svåra stunder i mitt liv, utan att någon har vetat om det. Jag har gått till jobbet och arbetat som vanligt, samtidigt som mitt hjärta har legat krossat inuti mig. Jag har betett mig precis som vanligt tillsammans med vänner och kollegor, samtidigt som jag har gråtit på insidan och tänkt att mitt liv håller på att falla samman.

Jag är stark. Men jag är också svag. Jag bryter ihop, jag gråter, jag ligger i fosterställning och kvider. Jag blottar min själ och mitt hjärta. I min ensamhet. Ibland. Inte många har sett mig så. Inte många kommer heller någonsin få se mig så. Det händer inte ofta, men det händer. Det händer när livet blir lite för mycket, när man har varit stark för länge, när kroppen inte orkar längre.

Jag är inte perfekt, inte det minsta. Jag går min egen väg, jag fokuserar på det jag har i huvudet för tillfället, jag glömmer andra människor, jag kan verka nonchalant, jag minns inte saker folk har berättat, jag lever mycket i mitt eget huvud, ibland är jag en dålig vän, ibland är jag en dålig dotter, ibland är jag en dålig fru, ibland är jag en dålig mamma.

Att vara stark är inte samma sak som att aldrig visa sig svag. Att våga öppna upp och visa sig svag kan vara en stor styrka i sig. Men jag har svårt för det. Jag är så privat, jag vet ingen mer än min man som har sett alla mina värsta sidor. Jag gillar inte medlidande, att folk tycker synd om mig, det är en känsla jag aldrig kan bli bekväm med. Därför vill jag heller aldrig visa när jag är riktigt ledsen. Jag kan inte hjälpa det.

Jag skulle inte vilja ha något i mitt förflutna ogjort. Det är en del av den jag är idag. Prövningarna jag har klarat, vägarna jag har vandrat, stormarna jag har ridit ut, de är alla en del av mitt liv idag, mitt äktenskap, min personlighet och mitt liv. Jag vet att jag klarar så mycket mer än jag tror.

Men jag är inte perfekt. Jag är bara jag. Så förlåt mig för att jag ibland är en dålig vän, en dålig dotter, en dålig fru, en dålig mamma. Jag är stark. Men kom ihåg att jag är också svag.

xoxo

Livet just nu

Det är mycket på gång, mycket som ska planeras och mycket som ska fixas. Jag skriver mina listor och tycker att jag har bra koll. Hösten är alltid väldigt busy för vår del, många som fyller år, det är julfester, adventsmys, resor och så kommer ju julen också så klart!

Men det är kul. Jag gillar när det händer saker, när man har roliga saker planerade och något att se fram emot hela tiden. Jag älskar att sitta på söndagen och blicka framåt mot den kommande veckan och i stället för att känna ”åh vad tråkigt att det är måndag i morgon”, så tänker jag på allt jag har att se fram emot, på allt jag ska fixa och greja med och så blir jag uppfylld av den känslan i stället! Jag gillar fixandet i vardagen, att planera min vecka bra, att alltid ha små projekt som jag vill få gjort och så vidare. Det hjälper mitt kontrollbehov och det gör mig lugn i själen att känna mig produktiv och ordningsam.

 I lördags blev det spontanrenovering av toaletten i källaren. Toastolen har varit trasig en längre tid, den var gammal och tog inte in vatten som den skulle och var allmänt äcklig och sliten. Jag kom då att tänka på att svärmor och min mans syster och systerdotter kommer på besök om en och en halv vecka och ska bo i källaren och använda den toaletten. Jag sa till min man att hur ska vi kunna förklara för dem att det ibland inte går att spola, och så frågade jag om han inte kunde köra och köpa en ny toastol. Sagt och gjort. Men som vanligt när det gäller vårt hus, så är det aldrig helt enkelt. Det är ett gammalt hus och saker är inte byggda exakt som det är nuförtiden. Så avloppet var placerat på ett sätt som gjorde att det bara fanns en enda modell av toastol som passade, och den var inte billig så klart, men den var däremot väldigt snygg och vi är jättenöjda med resultatet! Efter jobbet med att bokstavligen slå itu den gamla toastolen för att ens kunna få loss den, städning och sen montering av den nya, så piffade jag till toaletten ordentligt och gjorde fint så nu känns det nyrenoverat och fräscht och vi vill alla använda den toaletten igen! Total lycka för så lite!

Så på grund av toarenovering så hann jag bara storstädning av A:s rum i lördags, men det var också det rummet som var mest kaos. Jättefint blev det och jag slängde en massa skräp som han aldrig använder. ÄLSKAR att rensa ut och slänga saker, det är en sådan befrielse!

Igår gjorde jag gulaschsoppa, perfekt söndagsmiddag en regnig höstdag och så prövade jag ett eget påhittat recept på köttfärspiroger i smördeg som blev väldigt goda och som jag ska göra till buffén när vi har vuxenkalas för C. Extra roligt blir ju att farmor kommer vara med på kalaset i år. Hon har aldrig varit med på någon födelsedag, så det blir kul. Och vi får tänka till lite vad gäller dukning och plats till lite fler personer, men det löser sig!

Jag var så slut efter den här helgen att jag somnade i soffan innan klockan 22 igår. Ja jisses! På fredag åker mannen på fotbollsresa till Liverpool och kommer hem på måndag igen. Jag ska försöka fixa de sista sakerna på listan nästa helg och så ska jag och kidsen mysa riktigt mycket ihop. På söndag ska vi på kalas till lill-kusinen och det ska bli trevligt!

Jag har tagit ledigt två dagar på höstlovet så att vi alla ska kunna hitta på något kul med mannens familj när de är här! Mycket kul som händer de närmsta veckorna! Jag känner mig otroligt välsignad!

xoxo

The guilt of motherhood

thGQEN2I1T

Jag sitter här med otroligt dåligt samvete och tänker på min äldste son. Ett misstag från mig orsakade honom oro och jag kan inte släppa det dåliga samvetet, att jag gjorde detta mot honom. Han är okej nu. Han tänker säkerligen inte på mig, utan har fullt upp i skolan med att lära sig saker och att umgås med sina kompisar! Läraren mailade och sa att han var glad (tack och lov för hans underbara mentorer).

Jag hatar att misslyckas, speciellt som mamma. Jag vill vara perfekt, även om jag vet att det inte går i realiteten. Jag vill inte glömma saker, göra fel, vara otålig eller snäsa till barnen utan anledning. Ändå händer det. Och sen kommer det dåliga samvetet.

Jag längtar tills ikväll, när jag får krama om min älskade pojke och säga förlåt och tala om hur mycket jag älskar honom. Han kommer förmodligen tycka att jag överdriver, dra sig undan när jag har kramat och pussat honom för länge och säga att han älskar mig också. Barn förlåter oss föräldrar blint och utan att tveka. Vi är ju deras hjältar som klarar av allt och lite till, som fixar allt, som ordnar saker och hjälper dem i alla lägen. De ser inte våra fel som brister, vi är deras allt, oavsett hur vi än beter oss. Därför är det viktigt för mig att alltid be om ursäkt när jag har gjort något fel, hur litet det än är. Det är ju så barnen lär sig hur man gör i en situation där man har gjort något fel.

Så ikväll ska jag ändå pussa och krama på honom tills han tycker jag är superjobbig, för det måste jag göra! Jag måste få överdriva och visa min kärlek, för jag tror inte att man kan höra att man är älskad för många gånger!

Tänk att man kan älska någon eller några så mycket att man utan tvekan skulle offra sitt liv för dem! Men det behöver så klart inte vara så dramatiskt, jag offrar mig varje dag för mina barn och det gör jag med glädje! De har lärt mig att vara osjälvisk och det är fint och vackert och jag är så tacksam för det!

mother

xoxo

Halleluja!

Sen jag fick influensan förra onsdagen, så har jag inte sovit igenom en hel natt med bra sömn. Febern var över på tre dagar, men sedan kom hostan och det är fruktansvärt vad man kan hosta när det är ett virus man har fått. Jag fick dessutom ont i ryggen också. Jag har snittat 4-5 timmars sömn per natt, och icke sammanhängande! Hur jag har tagit mig igenom dagarna med jobb, hushåll och familj, det vet jag egentligen inte. Men på något sätt har jag fått undan massor på jobbet, hållit hemmet i någorlunda bra skick med hjälp av mannen så klart och ingen har varit hungrig eller utan rena kläder.

Men det har inte handlat om något extra, någon guldkant på vardagen precis, utan det har handlat om överlevnad, att ta sig igenom varje dag!

I natt var första natten utan hosta och halleluja säger jag bara! Jag lade mig 22:30 och sov till 06:30 och det var underbart! Jag känner mig nästan som människa igen. Jag är inte helt fri från varken hosta eller ryggont, men åtminstone så påverkade det inte sömnen! Ryggen värker bara när jag sitter ner konstigt nog och hostan är värst på morgonen.

Och att det är fredag gör inte saken sämre, det ska bli helt underbart att spendera helgen med familjen och att vara så gott som frisk! När man är eller har varit sjuk, så uppskattar man de enkla sakerna i livet lite mer. De enkla sakerna som man annars gör utan att tänka på det. Jag älskar att ta hand om hemmet och min familj och se till att alla har det bra och när jag är sjuk så saknar jag att kunna göra det fullt ut! Men min familj är väldigt bra på att ta hand om mig också, tack och lov för dem!

Jag känner en enorm tacksamhet att jag har insikten och förmågan att uppskatta mitt liv för vad det är och för det jag har!

BeThankful.jpg

SweetSimpleThings.jpg

xoxo

Familj

Att vara med min familj är det bästa jag vet. Familjen är det viktigaste man har, hur den familjen än ser ut. Familj är inte samma sak som två vuxna och ett eller flera barn. Familj kan vara och se ut hur som helst. Det viktigaste är känslan av familj! 

Den här veckan har jag haft alldeles för lite tid med min familj. Det värker i kroppen av längtan efter tid med mina tre älsklingar. Därför planerar jag något mysigt till helgen. Vi behöver närheten, tiden ihop, känslan av tillsammans! 


Xoxo 


Nya tag

Nu har jag varit hemma i fyra dagar och mest legat på soffan och tittat på Heartland. Jag börjar bli ganska så uttråkad och ser fram emot att gå till jobb i morgon. 

Jag är inte helt frisk ännu, hostar som en tok och sover dåligt på grund av det, men febern har gett med sig. Lite har jag fått fixat här hemma mellan varven, men en väldigt lugn helg har det blivit. 

Men att vara tvingad att ta det lugnt i fyra dagar har inte enbart varit tråkigt och till onytta. Jag fick tid att tänka, fick nytt perspektiv på vissa saker och plötsligt fick jag klart för mig hur jag måste ändra en viss sak! Inget ont som inte för något gott med sig! 

God frukost hjälper när man är sjuk. 

Nya ljuslyktor. 14,90kr per styck på Coop. Passade utmärkt på mitt brickbord. 


Xoxo

Från sjuksängen

Igår och idag har jag jobbat från sjuksängen. Febern började smyga på mig i onsdags kväll. Och hostan kom igår. 

Det är inte ofta jag är sjuk och C har inte varit sjuk på flera år, men även han är febrig och hostig. 

Med andra ord så blir det en lugn helg där vi ska krya på oss och fortsätta dricka mängder av te. 

Hoppas ni får en fin helg. 


Xoxo

Undisclosed

När Kaj Linna blev frikänd efter att ha spenderat 13 år i fängelse för ett brott han inte hade begått, så blev det en stor sak i svensk media. Ett unikt fall för någon som hade suttit fängslad så länge. Många med mig funderade nog på vad man skulle ha gjort och hur man skulle ha känt om man hade fått 13 år av sitt liv stulna.

I USA är detta nästan vardag. Jo, jag förstår att vi är 10 miljoner invånare i Sverige och USA är över 300 miljoner och alltså betydligt fler som blir dömda till fängelse. Men ändå.

År 1990 mördades 78-årige Domingo Martinez i Philadelphia, efter att han hade varit på banken och tagit ut 25.000 dollar. En bil med tre män prejade honom av vägen och en av dem sköt honom i bröstet och tog pengarna. Massor med människor blev vittne till händelsen.

Samtidigt, på andra sidan staden, satt den då 16-årige Shaurn Thomas, i förhör på ungdomsanstalten efter att han hade försökt sno en motorcykel. Shaurn var känd av polisen. Polisen brukade se honom köra runt i en blå bil. 1993, tre år efter mordet, arresterades han av polisen igen. För mord.

Alla vittnen till mordet sa att bilen som prejade den äldre mannen av vägen, var röd och vit. Alla utom ett vittne, som sa att bilen var grå. Shaurn Thomas hade alltså ett alibi för tidpunkten för mordet, ingen mindre än staten Pennsylvania själv, eftersom han var på ungdomsanstalten, han körde dessutom en blå bil, varken grå eller röd och vit och det fanns ingen teknisk bevisning som band honom till mordet. Mer klockrent än så kan det väl knappast bli. Hur kommer det sig då att Shaurn satt 24 år (!!!) i fängelse för mordet innan han blev helt frikänd i maj 2017? Lyssnar man på podcasten Undisclosed så får man den skrämmande sanningen som nästan är för hemsk för att förstå.

För något år sedan, så började jag lyssna på den amerikanska podcasten Serial. Sarah Koenig tar i första säsongen upp ett fall om flickan Hae Min Lee, som blev mördad i Baltimore år 1999. Än idag, 17 år efter han blev dömd, sitter Adnan Sayed, hennes då 17-årige expojkvän, fängslad för mordet. Han blev dömd till livstid plus 30 år. Fundera på det en stund. 17 år gammal, dömd till livstid plus 30 år…

Serial tar upp en hel del frågetecken kring polisens utredning och kring hur Adnans dåvarande advokat (miss)skötte fallet. Jag tänker inte gå in på alla detaljer, för det skulle ta för lång tid, men efter Serial så startades en podcast som heter Undisclosed. En av de som startade den podcasten är Rabia Chaudry, en advokat och god vän till Adnan och hans familj. Tillsammans med två andra advokater, Susan Simpson och Colin Miller (och senare även skådespelaren Jon Cryer) går de igenom fallet igen, på ett betydligt djupare plan än Serial, och bevisen de lägger fram som talar för att Adnan är oskyldig, något som han själv har hävdat i 17 år, är häpnadsväckande! Inte bara bevisen för polisens agerande, polisens manipulation av vittnen, felaktig information, åklagarens sätt att dölja information, Adnans alibi som aldrig fick vittna i rätten, Adnans egen advokats brist på kompetens osv, men bevisen för hur svårt det sen är att få fram denna nya information och nya bevis inför rätten och få en ny prövning i ett uppenbart fall av felaktigt domslut, så många år efteråt.

I juli förra året upphävdes Adnans dom och han blev beviljad en ny rättegång. Men han sitter fortfarande fängslad, då staten (Maryland) har överklagat domen och det hela är en lång process som ska gås igenom. Jag håller tummarna för att Adnan snart ska få gå fri och börja sitt liv. Tänk er själva, han blev fängslad när han var 17 år gammal, hela hans ungdom har blivit stulen. Och inte bara det, personen som mördade Hae Min Lee går fortfarande fri…

Undisclosed fortsatte sedan med fler säsonger, där de tar upp andra fall med personer som sitter felaktig fängslade och jag upphör aldrig att chockas och förvånas över hur det går till i USA. Som en kriminalfilm man ser på TV, med korrumperade poliser och åklagare som gör allt för att få en fällande dom, oavsett bevis för att personen är oskyldig. Och det här systemet som USA har, med att en jury som består av vanliga människor som du och jag, ska bedöma om någon är skyldig eller oskyldig, nej jag har svårt för det alltså.

Som tur är så har flera av dessa felaktiga domslut fått uppmärksamhet på senare år. Men det är toppen på isberget tyvärr. Många av dessa domar skedde på 80- och 90-talet då det inte fanns DNA-bevisning och brottsligheten på vissa ställen i USA ökade markant. Föga förvånande är det också att majoriteten av de som sitter felaktigt dömda är svarta män eller män ur den lägre samhällsklassen.

Vad vill jag då med detta oändligt långa inlägg och varför bryr jag mig om samhällsproblem i USA? Jo jag vill berätta om ett ämne som intresserar mig väldigt mycket och om denna podcast som jag följer, för den är så fantastiskt bra! Jag har alltid varit intresserad av kriminologi och nuförtiden är informationen man kan hitta oändlig. Jag har lärt mig så otroligt mycket, både om det amerikanska rättssystemet, om juridiska termer och en massa nya ord på engelska. Det krävs väldigt god kunskap i engelska språket för att hänga med i dessa poddar, kan jag för övrigt säga. Jag älskar att utbilda mig själv och jag kan sitta länge på nätet och läsa om saker jag finner intressanta, söka information och på så sätt öka mina kunskaper inom vissa områden. Och så vill jag slå ett slag för  dessa advokater, som är eldsjälar som lägger ner otroligt mycket tid på att hjälpa oskyldiga människor. Sådant inspirerar mig helt enkelt!

xoxo

Lycka

Vad är lycka egentligen? Självklart är det individuellt, alla blir inte lyckliga av samma saker. Och det beror så klart på var man befinner sig i livet. Går man igenom något svårt, eller är sjuk, då är lycka kanske helt enkelt bara att få må bra en enda dag.

Om någon frågar dig idag om du är lycklig, vad svarar du då? Och när man börjar fundera på om man är lycklig, är det inte så att man först börjar tänka på vad som kunde vara bättre, vad man hade velat var annorlunda, på vad man saknar i stället för på allt man redan har?

Jag är en person som gillar mål, att sätta upp mål för mig själv på olika plan och sen försöka jobba mot dem. Vissa mål når jag aldrig, men det är ofta vägen dit som är lärorik och som till sist visar sig ha ett syfte. Jag har också saker i mitt liv som jag önskar vore bättre på ett eller annat sätt. Men jag skulle nog ändå säga att jag är lycklig. Inte så att man går omkring i ett glädjerus av lycka hela tiden, men grunden, den huvudsakliga känslan i kroppen. Lycka är svår att definiera, men för mig är det nog att jag känner harmoni, tacksamhet och glädje i vardagen. Inte varje dag, det är nog ingen som bara har bra dagar och en dålig dag är ju inte lika med att man är olycklig. Men att helt enkelt vara nöjd och tacksam för det jag har, samtidigt som jag jobbar mot olika mål som jag vill nå.

Sen tror jag att många har tankar om vad som skulle göra dem lyckliga. Om jag bara hade mer pengar, om jag bara gick ner 10 kilo, om jag bara fick en ny bil, om jag bara fick ett nytt jobb, om jag bara… om jag bara…

Jag har länge försökt sluta att tänka i de banorna. För då blir det som att man sätter livet här och nu på paus och bara går och väntar på att livet ska börja. Då kommer man en dag sitta där och livet har gått en förbi och man har inte tillåtit sig själv att vara lycklig och glad i stunden, för allt det fina man redan har. Alla har något att vara lycklig över.

Har ni också ögonblick ibland, där det helt plötsligt pirrar till i magen av lycka när ni tänker på något? Det vara bara en sekund, men just i det ögonblicket känner man ren och skär lycka över livet. Samma flyktiga känsla kan jag ha när det gäller oro eller sorg över något. En sekund pirrar det till i magen och sen försvinner känslan igen, så snabbt att man ibland inte hinner ta in den.

Jag vet inte om jag låter fullkomligt flummig eller om någon känner igen sig. Men jag tycker att man bör reflektera över livet då och då och fundera på vad som gör en lycklig och sedan se till att göra mer av det som gör en glad och undvika det som inte gör en lycklig!

391287_402107036505154_1700079587_n.png

Ha en fin onsdag!

xoxo