Livet just nu

Det är mycket på gång, mycket som ska planeras och mycket som ska fixas. Jag skriver mina listor och tycker att jag har bra koll. Hösten är alltid väldigt busy för vår del, många som fyller år, det är julfester, adventsmys, resor och så kommer ju julen också så klart!

Men det är kul. Jag gillar när det händer saker, när man har roliga saker planerade och något att se fram emot hela tiden. Jag älskar att sitta på söndagen och blicka framåt mot den kommande veckan och i stället för att känna ”åh vad tråkigt att det är måndag i morgon”, så tänker jag på allt jag har att se fram emot, på allt jag ska fixa och greja med och så blir jag uppfylld av den känslan i stället! Jag gillar fixandet i vardagen, att planera min vecka bra, att alltid ha små projekt som jag vill få gjort och så vidare. Det hjälper mitt kontrollbehov och det gör mig lugn i själen att känna mig produktiv och ordningsam.

 I lördags blev det spontanrenovering av toaletten i källaren. Toastolen har varit trasig en längre tid, den var gammal och tog inte in vatten som den skulle och var allmänt äcklig och sliten. Jag kom då att tänka på att svärmor och min mans syster och systerdotter kommer på besök om en och en halv vecka och ska bo i källaren och använda den toaletten. Jag sa till min man att hur ska vi kunna förklara för dem att det ibland inte går att spola, och så frågade jag om han inte kunde köra och köpa en ny toastol. Sagt och gjort. Men som vanligt när det gäller vårt hus, så är det aldrig helt enkelt. Det är ett gammalt hus och saker är inte byggda exakt som det är nuförtiden. Så avloppet var placerat på ett sätt som gjorde att det bara fanns en enda modell av toastol som passade, och den var inte billig så klart, men den var däremot väldigt snygg och vi är jättenöjda med resultatet! Efter jobbet med att bokstavligen slå itu den gamla toastolen för att ens kunna få loss den, städning och sen montering av den nya, så piffade jag till toaletten ordentligt och gjorde fint så nu känns det nyrenoverat och fräscht och vi vill alla använda den toaletten igen! Total lycka för så lite!

Så på grund av toarenovering så hann jag bara storstädning av A:s rum i lördags, men det var också det rummet som var mest kaos. Jättefint blev det och jag slängde en massa skräp som han aldrig använder. ÄLSKAR att rensa ut och slänga saker, det är en sådan befrielse!

Igår gjorde jag gulaschsoppa, perfekt söndagsmiddag en regnig höstdag och så prövade jag ett eget påhittat recept på köttfärspiroger i smördeg som blev väldigt goda och som jag ska göra till buffén när vi har vuxenkalas för C. Extra roligt blir ju att farmor kommer vara med på kalaset i år. Hon har aldrig varit med på någon födelsedag, så det blir kul. Och vi får tänka till lite vad gäller dukning och plats till lite fler personer, men det löser sig!

Jag var så slut efter den här helgen att jag somnade i soffan innan klockan 22 igår. Ja jisses! På fredag åker mannen på fotbollsresa till Liverpool och kommer hem på måndag igen. Jag ska försöka fixa de sista sakerna på listan nästa helg och så ska jag och kidsen mysa riktigt mycket ihop. På söndag ska vi på kalas till lill-kusinen och det ska bli trevligt!

Jag har tagit ledigt två dagar på höstlovet så att vi alla ska kunna hitta på något kul med mannens familj när de är här! Mycket kul som händer de närmsta veckorna! Jag känner mig otroligt välsignad!

xoxo

Annonser

The guilt of motherhood

thGQEN2I1T

Jag sitter här med otroligt dåligt samvete och tänker på min äldste son. Ett misstag från mig orsakade honom oro och jag kan inte släppa det dåliga samvetet, att jag gjorde detta mot honom. Han är okej nu. Han tänker säkerligen inte på mig, utan har fullt upp i skolan med att lära sig saker och att umgås med sina kompisar! Läraren mailade och sa att han var glad (tack och lov för hans underbara mentorer).

Jag hatar att misslyckas, speciellt som mamma. Jag vill vara perfekt, även om jag vet att det inte går i realiteten. Jag vill inte glömma saker, göra fel, vara otålig eller snäsa till barnen utan anledning. Ändå händer det. Och sen kommer det dåliga samvetet.

Jag längtar tills ikväll, när jag får krama om min älskade pojke och säga förlåt och tala om hur mycket jag älskar honom. Han kommer förmodligen tycka att jag överdriver, dra sig undan när jag har kramat och pussat honom för länge och säga att han älskar mig också. Barn förlåter oss föräldrar blint och utan att tveka. Vi är ju deras hjältar som klarar av allt och lite till, som fixar allt, som ordnar saker och hjälper dem i alla lägen. De ser inte våra fel som brister, vi är deras allt, oavsett hur vi än beter oss. Därför är det viktigt för mig att alltid be om ursäkt när jag har gjort något fel, hur litet det än är. Det är ju så barnen lär sig hur man gör i en situation där man har gjort något fel.

Så ikväll ska jag ändå pussa och krama på honom tills han tycker jag är superjobbig, för det måste jag göra! Jag måste få överdriva och visa min kärlek, för jag tror inte att man kan höra att man är älskad för många gånger!

Tänk att man kan älska någon eller några så mycket att man utan tvekan skulle offra sitt liv för dem! Men det behöver så klart inte vara så dramatiskt, jag offrar mig varje dag för mina barn och det gör jag med glädje! De har lärt mig att vara osjälvisk och det är fint och vackert och jag är så tacksam för det!

mother

xoxo

Halleluja!

Sen jag fick influensan förra onsdagen, så har jag inte sovit igenom en hel natt med bra sömn. Febern var över på tre dagar, men sedan kom hostan och det är fruktansvärt vad man kan hosta när det är ett virus man har fått. Jag fick dessutom ont i ryggen också. Jag har snittat 4-5 timmars sömn per natt, och icke sammanhängande! Hur jag har tagit mig igenom dagarna med jobb, hushåll och familj, det vet jag egentligen inte. Men på något sätt har jag fått undan massor på jobbet, hållit hemmet i någorlunda bra skick med hjälp av mannen så klart och ingen har varit hungrig eller utan rena kläder.

Men det har inte handlat om något extra, någon guldkant på vardagen precis, utan det har handlat om överlevnad, att ta sig igenom varje dag!

I natt var första natten utan hosta och halleluja säger jag bara! Jag lade mig 22:30 och sov till 06:30 och det var underbart! Jag känner mig nästan som människa igen. Jag är inte helt fri från varken hosta eller ryggont, men åtminstone så påverkade det inte sömnen! Ryggen värker bara när jag sitter ner konstigt nog och hostan är värst på morgonen.

Och att det är fredag gör inte saken sämre, det ska bli helt underbart att spendera helgen med familjen och att vara så gott som frisk! När man är eller har varit sjuk, så uppskattar man de enkla sakerna i livet lite mer. De enkla sakerna som man annars gör utan att tänka på det. Jag älskar att ta hand om hemmet och min familj och se till att alla har det bra och när jag är sjuk så saknar jag att kunna göra det fullt ut! Men min familj är väldigt bra på att ta hand om mig också, tack och lov för dem!

Jag känner en enorm tacksamhet att jag har insikten och förmågan att uppskatta mitt liv för vad det är och för det jag har!

BeThankful.jpg

SweetSimpleThings.jpg

xoxo

Familj

Att vara med min familj är det bästa jag vet. Familjen är det viktigaste man har, hur den familjen än ser ut. Familj är inte samma sak som två vuxna och ett eller flera barn. Familj kan vara och se ut hur som helst. Det viktigaste är känslan av familj! 

Den här veckan har jag haft alldeles för lite tid med min familj. Det värker i kroppen av längtan efter tid med mina tre älsklingar. Därför planerar jag något mysigt till helgen. Vi behöver närheten, tiden ihop, känslan av tillsammans! 


Xoxo 


Nya tag

Nu har jag varit hemma i fyra dagar och mest legat på soffan och tittat på Heartland. Jag börjar bli ganska så uttråkad och ser fram emot att gå till jobb i morgon. 

Jag är inte helt frisk ännu, hostar som en tok och sover dåligt på grund av det, men febern har gett med sig. Lite har jag fått fixat här hemma mellan varven, men en väldigt lugn helg har det blivit. 

Men att vara tvingad att ta det lugnt i fyra dagar har inte enbart varit tråkigt och till onytta. Jag fick tid att tänka, fick nytt perspektiv på vissa saker och plötsligt fick jag klart för mig hur jag måste ändra en viss sak! Inget ont som inte för något gott med sig! 

God frukost hjälper när man är sjuk. 

Nya ljuslyktor. 14,90kr per styck på Coop. Passade utmärkt på mitt brickbord. 


Xoxo

Från sjuksängen

Igår och idag har jag jobbat från sjuksängen. Febern började smyga på mig i onsdags kväll. Och hostan kom igår. 

Det är inte ofta jag är sjuk och C har inte varit sjuk på flera år, men även han är febrig och hostig. 

Med andra ord så blir det en lugn helg där vi ska krya på oss och fortsätta dricka mängder av te. 

Hoppas ni får en fin helg. 


Xoxo

Undisclosed

När Kaj Linna blev frikänd efter att ha spenderat 13 år i fängelse för ett brott han inte hade begått, så blev det en stor sak i svensk media. Ett unikt fall för någon som hade suttit fängslad så länge. Många med mig funderade nog på vad man skulle ha gjort och hur man skulle ha känt om man hade fått 13 år av sitt liv stulna.

I USA är detta nästan vardag. Jo, jag förstår att vi är 10 miljoner invånare i Sverige och USA är över 300 miljoner och alltså betydligt fler som blir dömda till fängelse. Men ändå.

År 1990 mördades 78-årige Domingo Martinez i Philadelphia, efter att han hade varit på banken och tagit ut 25.000 dollar. En bil med tre män prejade honom av vägen och en av dem sköt honom i bröstet och tog pengarna. Massor med människor blev vittne till händelsen.

Samtidigt, på andra sidan staden, satt den då 16-årige Shaurn Thomas, i förhör på ungdomsanstalten efter att han hade försökt sno en motorcykel. Shaurn var känd av polisen. Polisen brukade se honom köra runt i en blå bil. 1993, tre år efter mordet, arresterades han av polisen igen. För mord.

Alla vittnen till mordet sa att bilen som prejade den äldre mannen av vägen, var röd och vit. Alla utom ett vittne, som sa att bilen var grå. Shaurn Thomas hade alltså ett alibi för tidpunkten för mordet, ingen mindre än staten Pennsylvania själv, eftersom han var på ungdomsanstalten, han körde dessutom en blå bil, varken grå eller röd och vit och det fanns ingen teknisk bevisning som band honom till mordet. Mer klockrent än så kan det väl knappast bli. Hur kommer det sig då att Shaurn satt 24 år (!!!) i fängelse för mordet innan han blev helt frikänd i maj 2017? Lyssnar man på podcasten Undisclosed så får man den skrämmande sanningen som nästan är för hemsk för att förstå.

För något år sedan, så började jag lyssna på den amerikanska podcasten Serial. Sarah Koenig tar i första säsongen upp ett fall om flickan Hae Min Lee, som blev mördad i Baltimore år 1999. Än idag, 17 år efter han blev dömd, sitter Adnan Sayed, hennes då 17-årige expojkvän, fängslad för mordet. Han blev dömd till livstid plus 30 år. Fundera på det en stund. 17 år gammal, dömd till livstid plus 30 år…

Serial tar upp en hel del frågetecken kring polisens utredning och kring hur Adnans dåvarande advokat (miss)skötte fallet. Jag tänker inte gå in på alla detaljer, för det skulle ta för lång tid, men efter Serial så startades en podcast som heter Undisclosed. En av de som startade den podcasten är Rabia Chaudry, en advokat och god vän till Adnan och hans familj. Tillsammans med två andra advokater, Susan Simpson och Colin Miller (och senare även skådespelaren Jon Cryer) går de igenom fallet igen, på ett betydligt djupare plan än Serial, och bevisen de lägger fram som talar för att Adnan är oskyldig, något som han själv har hävdat i 17 år, är häpnadsväckande! Inte bara bevisen för polisens agerande, polisens manipulation av vittnen, felaktig information, åklagarens sätt att dölja information, Adnans alibi som aldrig fick vittna i rätten, Adnans egen advokats brist på kompetens osv, men bevisen för hur svårt det sen är att få fram denna nya information och nya bevis inför rätten och få en ny prövning i ett uppenbart fall av felaktigt domslut, så många år efteråt.

I juli förra året upphävdes Adnans dom och han blev beviljad en ny rättegång. Men han sitter fortfarande fängslad, då staten (Maryland) har överklagat domen och det hela är en lång process som ska gås igenom. Jag håller tummarna för att Adnan snart ska få gå fri och börja sitt liv. Tänk er själva, han blev fängslad när han var 17 år gammal, hela hans ungdom har blivit stulen. Och inte bara det, personen som mördade Hae Min Lee går fortfarande fri…

Undisclosed fortsatte sedan med fler säsonger, där de tar upp andra fall med personer som sitter felaktig fängslade och jag upphör aldrig att chockas och förvånas över hur det går till i USA. Som en kriminalfilm man ser på TV, med korrumperade poliser och åklagare som gör allt för att få en fällande dom, oavsett bevis för att personen är oskyldig. Och det här systemet som USA har, med att en jury som består av vanliga människor som du och jag, ska bedöma om någon är skyldig eller oskyldig, nej jag har svårt för det alltså.

Som tur är så har flera av dessa felaktiga domslut fått uppmärksamhet på senare år. Men det är toppen på isberget tyvärr. Många av dessa domar skedde på 80- och 90-talet då det inte fanns DNA-bevisning och brottsligheten på vissa ställen i USA ökade markant. Föga förvånande är det också att majoriteten av de som sitter felaktigt dömda är svarta män eller män ur den lägre samhällsklassen.

Vad vill jag då med detta oändligt långa inlägg och varför bryr jag mig om samhällsproblem i USA? Jo jag vill berätta om ett ämne som intresserar mig väldigt mycket och om denna podcast som jag följer, för den är så fantastiskt bra! Jag har alltid varit intresserad av kriminologi och nuförtiden är informationen man kan hitta oändlig. Jag har lärt mig så otroligt mycket, både om det amerikanska rättssystemet, om juridiska termer och en massa nya ord på engelska. Det krävs väldigt god kunskap i engelska språket för att hänga med i dessa poddar, kan jag för övrigt säga. Jag älskar att utbilda mig själv och jag kan sitta länge på nätet och läsa om saker jag finner intressanta, söka information och på så sätt öka mina kunskaper inom vissa områden. Och så vill jag slå ett slag för  dessa advokater, som är eldsjälar som lägger ner otroligt mycket tid på att hjälpa oskyldiga människor. Sådant inspirerar mig helt enkelt!

xoxo

Lycka

Vad är lycka egentligen? Självklart är det individuellt, alla blir inte lyckliga av samma saker. Och det beror så klart på var man befinner sig i livet. Går man igenom något svårt, eller är sjuk, då är lycka kanske helt enkelt bara att få må bra en enda dag.

Om någon frågar dig idag om du är lycklig, vad svarar du då? Och när man börjar fundera på om man är lycklig, är det inte så att man först börjar tänka på vad som kunde vara bättre, vad man hade velat var annorlunda, på vad man saknar i stället för på allt man redan har?

Jag är en person som gillar mål, att sätta upp mål för mig själv på olika plan och sen försöka jobba mot dem. Vissa mål når jag aldrig, men det är ofta vägen dit som är lärorik och som till sist visar sig ha ett syfte. Jag har också saker i mitt liv som jag önskar vore bättre på ett eller annat sätt. Men jag skulle nog ändå säga att jag är lycklig. Inte så att man går omkring i ett glädjerus av lycka hela tiden, men grunden, den huvudsakliga känslan i kroppen. Lycka är svår att definiera, men för mig är det nog att jag känner harmoni, tacksamhet och glädje i vardagen. Inte varje dag, det är nog ingen som bara har bra dagar och en dålig dag är ju inte lika med att man är olycklig. Men att helt enkelt vara nöjd och tacksam för det jag har, samtidigt som jag jobbar mot olika mål som jag vill nå.

Sen tror jag att många har tankar om vad som skulle göra dem lyckliga. Om jag bara hade mer pengar, om jag bara gick ner 10 kilo, om jag bara fick en ny bil, om jag bara fick ett nytt jobb, om jag bara… om jag bara…

Jag har länge försökt sluta att tänka i de banorna. För då blir det som att man sätter livet här och nu på paus och bara går och väntar på att livet ska börja. Då kommer man en dag sitta där och livet har gått en förbi och man har inte tillåtit sig själv att vara lycklig och glad i stunden, för allt det fina man redan har. Alla har något att vara lycklig över.

Har ni också ögonblick ibland, där det helt plötsligt pirrar till i magen av lycka när ni tänker på något? Det vara bara en sekund, men just i det ögonblicket känner man ren och skär lycka över livet. Samma flyktiga känsla kan jag ha när det gäller oro eller sorg över något. En sekund pirrar det till i magen och sen försvinner känslan igen, så snabbt att man ibland inte hinner ta in den.

Jag vet inte om jag låter fullkomligt flummig eller om någon känner igen sig. Men jag tycker att man bör reflektera över livet då och då och fundera på vad som gör en lycklig och sedan se till att göra mer av det som gör en glad och undvika det som inte gör en lycklig!

391287_402107036505154_1700079587_n.png

Ha en fin onsdag!

xoxo

 

Respekt

Detta inlägg ville jag skriva av en helt annat anledning, men kan inte låta bli att nämna det tragiska som hände i Las Vegas. Mitt hjärta blöder. Som svensk är det svårt att förstå vapenlagarna i USA, men den debatten verkar inte komma någon vart i det landet. Inte ens efter sådana här händelser. Vad händer i en människas huvud för att hen ska kunna göra något sådant här? Bara ta upp ett maskingevär och skjuta ihjäl hjälplösa, oskyldiga människor som har samlats för att njuta av musik? Det övergår mitt förstånd fullständigt! Idag ber jag för människorna som miste sina liv, deras anhöriga och alla som blev skadade!

Nu till mitt inlägg om respekt. Det känns som att respekt är en bristvara, överallt. Tänk om folk kunde respektera varandra och de olikheter vi föds med? Varför har det blivit så att vi tycker att alla andra ska vara som vi själva är? Om respekt hade varit något vi alla föddes med, så skulle världen nog se helt annorlunda ut. Men det börjar ju med uppfostran! Jag ser så många exempel på barn som inte har någon respekt för vuxna. Barn som inte ens har respekt för sina föräldrar.

Jag var och handlade på Coop en dag, när jag såg en pojke i 8-års åldern, som skrek och svor åt sin mamma för att han inte fick en donut!! Han sparkade på hyllan och skrek så att alla tittade. Det var ”fan” och ”helvete” och ”jag vill ha en donut”. Mamman behöll sitt lugn, men det hela slutade med att han fick gå och hämta en donut och sen skuttade han glatt därifrån med sin mamma. Föräldrarna till det barnet har helt klart redan förlorat kampen i uppfostran. Jag är fullt medveten om att det finns barn med diagnoser osv, men allt beteende kan inte ursäktas även om så är fallet.

Att svära till sina föräldrar och bete sig illa mot dem, är något som är strängt förbjudet i vårt hus och något som våra barn aldrig har gjort heller. Där går en gräns liksom. Att de använder en och annan svordom när de är med kompisar och vi inte hör, det är jag säker på. Det är ju busigt och förbjudet och de är inga änglar som inte testar gränser. Men respekten hemma måste finnas, annars har man förlorat ett viktigt slag i uppfostran. Om barnen inte respekterar sina egna föräldrar, hur ska de respektera andra vuxna? Och om de inte lär sig respekt som barn, hur ska man kunna förvänta sig att de kan lära sig respekt som vuxna? Om barnens kompisar använder fult språk hemma hos oss, så säger vi till. Vårt hus, våra regler.

Och just det här med att man inte respekterar sina medmänniskor, gör att så många konflikter uppstår. Men det måste börja hemifrån, det måste börja med att föräldrarna vågar uppfostra sina barn och vågar vara konsekventa!

Jag är otroligt stolt över mina barn när det gäller uppförande. De kan få sina utbrott och de kan bli arga och ledsna. Men framförallt uppför de sig när de är borta! Och aldrig att de förlorar respekten för oss föräldrar. De vet gränserna och de följer dem!

Respect-Other-Respect-Yourself.png

Ha en fin tisdag!

xoxo

Hello October! 

Den här helgen har jag njutit i familjens sällskap och har även haft tid för mig själv. Jag har funderat, planerat och har hittat ny inspiration när det gäller vissa saker! Andra saker har jag bestämt mig för att lägga mindre fokus på och det är skönt det också!


Jag ser fram emot en bra och härlig månad med mycket mys och långa promenader!


Xoxo

Note to self

0

Ibland får man höra så mycket konstigt, så mycket osanning och folk som fått saker om bakfoten. Jag har lärt mig att det inte är lönt att försöka resonera, att lägga sin energi på sådant som ändå inte får något resultat i slutändan. Jag vänder andra kinden till. Jag nöjer mig med att veta den rena sanningen som ligger gömd i mitt hjärta, som ingen kan ta ifrån mig. Villfarelsen som andra personer dras med får bli deras egen prövning.

INTHEEND

17495840678_1c0774ab95_o

xoxo

Bra beslut

Livet är fullt av beslut som måste fattas och det är inte alltid lätt att veta i förväg om det är rätt eller fel beslut.

Men en sak är säker, att ett av de bästa beslut som jag och min man någonsin har fattat, var att byta skola för vår son. Och till just den skolan vi valde också. Nu har vi varit på vårt första utvecklingssamtal och herregud säger jag bara! Vilken skillnad mot förra skolan!

Vi har alltid vetat att han är smart, klipsk, har lätt att lära och gör bra ifrån sig på prov osv. Men alltid har vi fått höra att han är snackig och okoncentrerad. Skolan kom aldrig med några handlingsplaner för att förbättra arbetsron i klassrummet eller med verktyg hur de kunde hjälpa honom att hitta fokus, utan bara konstaterade vad som var ”fel” och sen skulle han ändra på det. Inte helt lätt när man är 7, 8, 9, 10 och 11 år gammal. Det är vi vuxna som måste ge barnen verktyg för att hitta rätt och hjälpa dem på vägen. Men jag ska inte gå djupare in på det utan berätta hur detta samtalet var.

För det första så är hans mentor från Kanada, så samtalet var på engelska. Det var otroligt kul att höra uttrycka sig och förklara saker på engelska. Han hade fått fylla i en lapp från skolan  där hemma, där han skulle skriva vilka hans mål var, vilka ämnen han gillade, vad han hade svårt med, hur han kunde förbättra något osv. Och både jag och min man var väldigt imponerade över hans klarsynthet och över hans förmåga att få fram exakt det han tyckte och tänkte på engelska.

Och när mentorn började berätta om hur duktig han är, hur bra han förstår engelskan, att han hjälper henne att översätta ord till svenska när de andra barnen inte förstår, att han jobbar bra, att han är en av de bästa i klassen och att det är ett nöje att ha honom som elev, ja då höll vi på att spricka av stolthet! Sen träffade vi hans engelskalärare i korridoren, en man från Kuba som var väldigt trevlig. Vi älskar detta mångkulturella på skolan, den heter ju inte Internationella Engelska Skolan för ingenting, och han berättade också att är en av de bästa i klassen och det var ett nöje att undervisa honom. Jag måste säga att jag blev tårögd vid många tillfällen under vår timme på skolan idag.

Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet att prata om alla fördelar med denna nya skola, men jag lämnar det med att vi är så fantastiskt glada att vi fattade detta beslut för vår sons framtid!

I feel truly blessed!

xoxo

Planer

I år firar jag och mannen 14 år som förlovade och 10 år som gifta. 21:e december är vår dag. Vi ville fira vårt tennbröllop lite extra, så igår bokade vi en resa till Berlin för hela familjen. Det blir en weekend i december, så vi ska gå på julmarknad, dricka glögg och varm choklad, äta god mat och bara njuta tillsammans som familj. Vi flyger dit på fredagen och hem sent på söndagen. Jag längtar!

Vi har soliga fina höstdagar i Skåne nu och jag älskar denna tiden på året. Jag saknar dock en hel del energi. Jag har inte förstått varför förrän nu. Mitt jobb är sedan ett par månader tillbaka kaosartat på grund av att en person på kontoret i Danmark slutade och henne hade jag tät kontakt med och vi jobbade ihop fast på olika kontor. Så hon slutade och kollegan som tog över tappade bollen fullständigt och nu ligger vi så långt efter att mitt tålamod håller på att ta slut. Hon gör massor med fel och mitt jobb blir lidande av detta. Gud vad det tar på krafterna och energin!

Men jag försöker att inte misströsta, utan biter ihop. Mitt ord för denna vecka är glädje, så jag försöker tänka på det!

Om tre månader är det julafton! Tre månader! Igår satt jag och mannen och pratade om julklappar och vad vi ska köpa. När man har svårt att komma på saker till barnen, så måste det betyda att de har för mycket saker redan. Ändå är vi inte alls lika benägna att ge och ge som många andra. fyller dessutom 12 år i november, så födelsedagspresent ska också tänkas ut, men det är vi klara med. Så vi kom i alla fall fram till vad vi ska ge barnen i julklapp och det känns skönt. Är det något jag ogillar skarpt så är det stress kring julen!

Så det är mycket planering nu av olika slag, men det är kul! Jag mår bättre när jag kan planera och skriva ner och känna att jag är ute i god tid och inte behöver stressa. Jag är skör när det gäller stress, jag måste hela tiden undvika stress så mycket det bara går!

Ha en trevlig tisdag!

xoxo

Velvet

Jag har börjat titta på den spanska tv-serien Velvet, på Netflix. Och jag är fullständigt förlorad! Jag är förälskad och besatt av denna underbara serie!

Det är ett kostymdrama, som jag ÄLSKAR, som utspelar sig i 50- och 60-talets Spanien. Den har ett av de bästa soundtrack jag någonsin har hört. Om man, som jag, fullkomligt ÄLSKAR musiken från dessa årtionden, så är detta en guldgruva! Jag bara sitter och njuter mig igenom varje avsnitt!

Serien handlar framför allt om Alberto, arvtagare till ett modevaruhus i Madrid, och den förbjudna och hemliga kärleken mellan honom och en av sömmerskorna på varhuset, Ana. Men det är inte bara huvudpersonerna som gör serien, det är alla personer runt omkring. Fantastiska skådespelare, fantastiska kläder, mode, kärlek, och som sagt, helt underbar musik! Varje avsnitt är otroligt välgjort och är runt 1 timme och 15 minuter långt.

Kvinnorna på den tiden var så otroligt kvinnliga med sina vackra klänningar, vackra frisyrer, röda läppar och målade naglar. Åh vad jag älskar det! Det är även kul hur serien belyser många olika aspekter från den tiden, som kvinnornas väg mot självständighet, klasskillnader mellan fattiga och rika och så vidare.

Jag ser nästan uteslutande amerikanska eller brittiska serier, så detta med att se en spansk serie var något nytt. När vi bodde på Teneriffa såg jag självklart spanska serier, men det är väldigt länge sedan nu.

När de pratar engelska läser jag inte undertexterna, jag brukar ta bort dem om det går. Men nu måste jag ha text då de pratar väldigt fort och mina spanskakunskaper är minst sagt ringrostiga. Jag trodde det skulle störa mig med text, men jag har vant mig. Och spanska är ett vackert språk. Och mycket av mina gamla kunskaper kommer tillbaka så smått.

Jag ska inte tjata mer om denna serie, men om ni älskar kostymdrama och älskar 50- och 60-talet, så kommer ni älska denna serie! Det är avkoppling för mig, att efter en lång arbetsdag, vardagsbestyr och tid med familjen, när barnen sover sött i sina sängar, fly in i denna glamourösa värld av vackert mode, underbar musik och förbjuden kärlek! Jag bara njuter!

Detta är en serie jag med största sannolikhet kommer se mer än en gång. Och det bästa av allt, jag har 3 och en halv säsong kvar! Den är på 4 säsonger sammanlagt och det känns skönt att veta att jag kommer få se hela serien och inte behöva vänta på något avsnitt.

Velvet_BetaFilm.jpg

7dce16bfa75349374b6d5cc0953cb872--velvet-tv-series-galerias-velvet.jpg

xoxo

Monday Monday

En höstlik måndag i Skåne, som vi i vanlig ordning började med tända ljus, te och smörgåsar. Hjärnan börjar så smått vakna till liv och ställa in sig på en ny arbetsvecka. Det känns riktigt bra!

Idag är det den 11:e september. 16 år sen terrordåden i New York och 16 år sen som jag för första gången faktiskt kände att världen förändrades. Det känns fint att ha besökt minnesplatsen och det var verkligen gripande att stå där.

Nästa gång jag är i New York ska jag hit igen!

Igår hade jag CNN på hela kvällen och följde orkanen Irmas framfart i Florida. Mäktiga scener och modiga reportrar som stod ute i stormen. Fascinerande var att se hur vinden slet i träden och regnet piskade på reportern ena stunden, för att sedan se allt bli helt lugnt när de befann sig i stormens öga, folk som gick ut på gatorna igen för en stunds andrum, innan ovädret skulle börja igen och då med svallvågor och översvämning. Jag ber för alla människor som befinner sig i stormens väg. Moder natur visar sin fulla kraft och ingen kan stoppa henne!

Vi har haft en lugn och skön helg hemma. Jag hade för avsikt att inte göra så mycket, utan mest återhämta mig, samla krafter och återfå den energi som jag har saknat de sista två veckorna. Det gick bra, men jag blev lite rastlös emellanåt. Jag och mannen fick i alla fall fixat en hel del ärenden. Idag får vi fiber installerat, äntligen, så vi behövde en router, vilket är en djungel och i alla möjliga prisklasser. Men vi fick bra hjälp och ser fram emot riktigt bra internet hemma nu! Det vi har nu är katastrof. Vi byter leverantör och mannen fick en jättebra deal som gör att vi får bättre internet med lägre månadskostnad!

Vi köpte även tennisracket och bollar, för vi har bestämt att vi ska börja spela tennis ihop. Jättekul ska det bli! Det är 25 år sen jag slutade träna tennis, men direkt när jag fick racket i min hand så kände jag att tekniken har man inte glömt i alla fall. Det jag saknar nu är förmodligen konditionen, haha! Nästa helg ska vi spela och jag längtar!

Vi planerar en hel del nu, jag och mannen. Det är mycket vi vill och då måste man planera både tid och ekonomi så att allt går ihop. Vi har mycket roligt att se fram emot och visst är det väl planer och längtan och att kunna se sina drömmar gå i uppfyllelse, som ger guldkant på vardagen!

I övrigt har vårt hem blivit en fritidsgård för äldste sonen och hans kompisar. De är ett helt gäng som brukar umgås och vi är jätteglada att han har många vänner och de är ett bra gäng. Men ibland skapar det en del konflikter hemma, när vi vill ha lite privatliv och sonen inte riktigt kan se det på vårt sätt. En del friktioner den här helgen kring detta, men jag hade ett fint samtal med sonen igår och jag hoppas att det kommer hjälpa!

Jag önskar alla en fin vecka!

xoxo